Risken är överhängande att bilden av våra idoler skulle raseras om den evenutellt verkliga sanningen kom fram

I april förra året small det ordentligt i Staples Center. Jag tänker inte på alla de dunkar som Blake Griffin och Deandre Jordan tryckte ned för det fanns en annan händelse som smällde bra mycket högre. Högre än båda deras highlights gjorde tillsammans. Kobe var mannen som låg bakom dådet. Tyvärr var det ingen dunk. Som tur var så var det inte heller en käftsmäll, utan en helt vanlig hälsena som gav upp. Lakers såg sina finaldrömmar spoileras och ingen visste om Kobe gjort sin sista basketmatch. Så småningom visade det sig att Kobe var redo att komma tillbaka och när Mamba bestämt sig så blir det så. Man trodde att han skulle vara tillbaka vid jul, men redan nu signalerar Gary Vitti , Lakers fyscoach, att Kobe kan vara tillbaka till matchstarten 29 oktober mot Clippers. Det är förstås glädjenyheter, men samtidigt blir man ju lite skeptisk till den rehabträning som de bedriver på andra sidan havet. Många hävdar att de har konstiga regler gällande doping där borta och att det är därför som de blir så stora och dessutom kan återhämta sig snabbt från skador. Henke Larsson bröt en gång sitt ben fruktansvärt illa och redan nästa säsong var han tillbaka. Vissa menade att det inte går att komma tillbaka så snart efter en olycka av den grad. Blake Griffin var tillbaka i stor form efter ett år av ett brutet knä och dunkade som aldrig förr. Jag frågade en bekant baskettränare, stofil som dessutom är professor i ortopedi, om det var möjlig att återhämta sig från skador av den grad på så kort tid? Hans menade att det inte alls är omöjligt och att svaret ligger i att de är heltidsproffs och kan lägga fyrdubbelt så mycket tid på sin rehab jämfört med "vanliga dödliga". Därför behöver det inte vara doping som förklarar varför man kan komma tillbaka starkare än någonsin efter svåra skador.