Rör dig som en banan så blir allt mycket enklare!

Oftast predikar man om raka linjer. Vår sport är geometri och en algoritm som man ibland glömmer är de mer konjugerade linjerna. Jag har två bra exempel på när bananrörelser är högst fördelaktigt. Ett av dessa är mer kontroversiellt än det andra. Det går emot väldigt mycket av vad man tidigare lärt sig. Jag börjar med det andra i hopp om att behålla mina läsare förbi denna mening.
När guarder tar in bollen är det inte ovanligt att de gör detta med ryggen mot motståndarnas korg och även sina medspelare. När man beskriver det enligt denna modell är det ganska uppenbart vilka brister som finns i mottagningsprincipen och därför vill jag avvänja spelare fårn detta. Jag har idag, för första gången i min ledarkarriär aktivt arbetat för att lära mina spelare att fånga bollen i en bananrörelse och få sitt momentum i rätt riktning vid inkast under egen korg. Jag tror att detta är något som vi kommer jobba en del på under säsongen. Övningen inkluderade skott, cutts, passningar och kondition så den fyllde en del funktioner. Kul! Det finns inget bättre än hitta på nya övningar. Visst, att sno är otroligt men när de komme rur den egna boken blir man lite småstolt! Lite som att bli farsa kan jag tänka mig!

Nu droppar jag bomben. Insidespelare, spring inte rak linje korg till korg! Inte om Gregg Popovich får bestämma i alla fall. Jag har en otroligt informationsrik DVD, signerad årets mästarcoach där han bara babblar om sina favoritövningar och sitt lags anfallsspel. Om ni tittat lite på Spurs märker ni att deras insidespelare ofta kommer från mitten och svänger ut mot bollsidan. Likt en banan (dagens tema strikes again)!
Detta lär de ut i Spurs eftersom det tvingar försvaret att välja en sida att spela insidespelaren, vilket de använder genom att gå under eller över för en hård post. Spring ring till ring men gör det med en twist! Spurstvisten. Bananen. Kalla den vad ni vill.

Underskatta aldrig det enklaste

Shaq har någon gång sagt något i stil med: "jag kan 10.000 postmoves, men använder två." Inte speciellt vetenskapligt att använda ett citat så respektlöst, icke-uppkollat men det var så bra, säger så mycket om den här sporten och det här fenomenet att jag tar mig friheter att på ungefärliga grunder säga vad någon ungefär har sagt. Om han nu inte har sagt det, så snor jag det! Då är det istället jag som myntat de fantastiska orden även om de kanske är en lite modifierad sanning.

Nog om det! Det finns två finter som jag tycker används för lite och lärs ut för dåligt. Jabs och tempoväxlingar. Teoretiskt sett är det otroligt simpla moves men praktiskt är de sagolikt svårgenomförbara och behöver åtskilliga timmars träning. Jag tycker att Basket är som musik och man måste leka med tid och rum för att skapa något. Just dessa finter bygger mycket på just lek med tid och rum. I min egen träning försöker jag att inte bara lära mig en tempoväxling utan multipla. Oavsett om man är långsam eller snabb kan tempoväxlingar vara skillnaden som ger dig ett stort övertag och får försvararen att vandra i mörker, oviss om vad som väntas.
Jabs är egentligen lite snarlikt. Bland ungdomar ser man ofta två typer av jabs. Vissa hastar igenom dem så snabbt att försvaret inte ens reagerar. Andra jabbar för mycket. Jab efter jab efter jab. Egentligen räcker det med en bra, genomanalyserad jab för att skapa oändligt mycket. En snabb jab är fantastisk i många situationer. Ibland är en långsam mer att föredra. Lek med tid och rum är livsfarligt för motståndarna.

5-5 var ett tag sedan och det kändes.

En härlig dag. Sommaren har i stor del bestått av individuella grejer och 3-3 eller i bästa fall 4-4. Idag blev så inte fallet. Vi blandade upp lagen med spelare från såväl dam- som herrlag och bara öste. Vi ste genom allt. usel skottprocent och bortkastade bollar, det viktigaste att bibehålla var en hög intensitet. För egen del var det en utmärkt målsättning. Dne legitimerar mina 40 turnovers och 3 av 30 från golvet, för svettig det var jag. Ordentligt vill jag lova. Det är förbannat skönt att kunna spela 5-5 och redan nästa pass misstänker jag att skärpan är betydligt bättre hos samtliga deltagare. Vi spelade dock ett fint försvar och returtagingen såg stark ut!Jag ska satsa på att halvera min turnovers och fördubbla mina skott. 6-60 vore kanon!

Den nya säsongens första träning - En recap av ett stycke historia

Som jag längtat! Säsongen är nästan officiellt igång. I alla fall är förförsäsongen påbörjad och den första träningen som slogs med Eid Mubarak (glad sådan allihopa!) och semester om ungdomarnas tid. Fyra tappra dök upp och man är inte van med att kunna lägga så mycket tid på var och en, vilket förstås var otroligt glädjande. Träningen var bra. Blandad intensitet men hög mental närvaro genom hela passet och svettdropparna gjorde Teleborgshallens golv osäkert på sina platser. På sina små platser.
Bollkontroll, tuffhet och skott gavs utrymme. En av de stora skillnaderna i år från förra är detaljarbetet. Förr var jag lite räddför att tjöta för mycket, en respekt som förstås fortfarande är högst aktuell och befogad men förhoppningsvis har det lätt till något mer effektiva instruktioner. Jag tror det. Idag kändes det så. På torsdag räknar jag med dubbla styrkan vilket är bra då tanken är att vi ska spela lite mer uppochned, framochtillbaka. Då behövs ben!!!

Pick n rollbasket

Inläggen läggs upp mer sporadiskt i dessa tider av sommarjobb, kalifornisk hetta och försäsongsträning men de ska förhoppningsvis smaka något bättre istället. Under sommaren har några timmar spenderats på utbildning och jag har studerat och försökt fördjupa mig i pick and roll-situationer.

Jag har en borderlinerelation till pnr och det beror på fenomenets, liksom spelares natur. Det används på samma sätt över hela världen många gånger, det vill säga när man vill ha upp en snabb överahssituation eller har slut på idéer. Problemet är att jag ser många spela det utan att egentligen behärska det. Det är inget fel i sig för de involverade spelarna, dilemmat ligger på de resterande som snällt får titta på. Om detta sker för ofta, samtidigt som de sällan genererar det tänkta resultatet bör man fundera på varför just denna aktion används så flitigt. 

Pnr tar en allt större plats i basketen och är ett fantastiskt redskap som behöver integreras på många nivåer. Jag har sett ett antal träningar med spelare och under försäsongen läggs mycket tid på att iscensätta pnr:s på bästa sätt. Det kanske är något som vi även i Sverige ska lägga mer krut på? Att inte bara "köra Pick and roll" med två spelare utan faktiskt spela det som ett femmannaspel.

Lebron flyttar hem och ingen kan vara ledsen.

Möjligtvis kan någon på USA:s sydkust vara lite ledsen. Och kanske 40 miljoner larvfotsfans jorden över men utöver dessa utvalda få, måste alla vara nöjda. Inte minst jag. Jag gillar Blatt, älskar Wiggins, imponeras av Irving och saknar ord för lebron. Med andra ord ser jag fram emot vad Cleveland kanske kan bygga med lite långsiktighet. Lbj:s brev i sports illustraded var precis så rätt som det kan bli/ han tackade Miami men påpekar samtidigt att det alltid varit Ohio som pumpat i hans blod och att han mognat. Brevet är lysande. Allt som ska sägas sägs och ingen kan vara arg på en som vill hem. Den stående amerikanska countryberättelsen - texasbon som rest över hela världen men bara längtat hem- har nått basketvärlden och ingen kan vara ledsen. Lebron har växt som spelare och person. Det helt perfekta brevet må vara klyschigt men vad gör det, det kommer från hjärtat. En kung har kommit hem.