Jag blev överrumplad igår när jag kom hem från jobbet och såg att Lakers valt D'Angelo Russell med sitt andra pick i årets draft. Det var inte besvikelse, inte alls men det kändes lite oväntat. Karl-Anthony Towns blev allt mer säkrad som 1:a pick ju mer NBA fick se av honom och jag tror om han inte gått etta skulle Lakers utan tvekan valt honom men nu öppnade sig andra dörrar och istället för att välja Jahlil Okafor från Duke blev det en guard från Ohio State. Jag var sugen på Okafor och såg hur vi äntligen kunde få en kraft under korgen igen. Lakers hade dock andra planer och ju mer man tänker på det, desto mer logiskt var deras val.
Problemet i Lakers skulle förstås vara att Randle och Okafor behövde logga in flertalet minuter tillsammans och med dessa två på golvet skulle anfallet bli ganska komprimerat då ingen av dem är riktigt bra från längre distanser och i försvar... ja, där skulle Lakers ha problem av utomjordiska mått. Varken Randle eller Okafor har det försvarsarbetet som krävs för att gå djupt i slutspelet.
Vad fick man i D'Angelo Russell
D'Angelo Russell tycks tveklöst varit draftens bästa point guard och man får ytterligare en lång atletisk guard med mycket bra förmåga att sänka skott från trepoängsland, leda och fatta bra beslut i transition, något som jag anser vara bland det viktigaste för en bra guard och en försvarare med utvecklingspotential. Jag anser dock att han sförsvar är lite för upprätt och att det skulle behöva mogna något för att kunna optimeras på denna nivån. Däremot har han bra aktivitet, bra returtagningsförmåga och jag hoppas att han kan vara en ledare - något Lakers behöver.
Jag känner mer och mer trygghet i Lakers beslut eller jag ser snarare inte problemet i det. Däremot kan man få spader när säsongen drar igång och vi står där med undrpresterande spelare men det är NBA och det är ett lotteri och majoriteten av spelarna kan man omöjligtvis förutspå hur de skall prestera.
lördag 27 juni 2015
Träningsdagbok - veckans sista pass
fredag 26 juni 2015
En aktivitetsklocka gör träningen fantastiskt mycket roligare!
I januari beställde jag en aktivitetsklocka som lät sensationsartad. Den kunde mäta allt från tid, puls, steg, kaloriförbränning till hur väl man sov. Det är helt sant, det enda dilemmat var att det inte fanns något releasedatum. Jag skulle med andra ord kunna få vänta till 2020 and beyond. Eftersom jag är så förtjust i blått hade jag dessutom beställt med just blått armband men plötsligt började klockan droppa ut i olika länder, till sist även Sverige. Mitt blåa band var däremot fortfarande daterat till typ 2020 and beyond. Jag orkade inte längre utan avbställde för att istället köpa en med svart band ochidag anlände min lilla vän inpaketerad i en tråkig brun kartong men därunder låg den lyxigt och stabilt i en liten genomskinlig tjockplastbehållare.
Jag kopplade in den till datorn och det tog inte många timmar innan jag kunde fastslå två saker. 1. Den fungerade bra. 2. Så länge den fortsätter med detta har jag eventuellt hittat en ny bästa vän (sorry alla andra)! Jag åkte till hallen för att se vad ett skottpass a 90 minuter kunde generera för siffror. Det genererade drygt cirka 13.000 steg (obs! Jag had gått 15 854 klockan 20:39 idag och endast ett par tusen togs innan träningspasset - jag jobbade natt, sov och aktiverade klockan först vid 16-tiden). Jag brände dessutom 3342 kalorier på passet och sprang ungefär 12.87 km med en maxpuls på 135+ slag i minuten.
Min vilopuls var som lägst 56 idag och jag hoppas kunna sänka den ytterligare 2-4 innan säsogstart!
Passet bestod av catch and shoot från trean 5 positioner, några dribblingsmoves med efterföljande skott från armbåge, dribblingsmoves följt av enbenrunners, running hooks från blocket, Dreamshake skott från armbåge och power shuffle in i skott från trean. Jag har som sagt ett litet gäng moves som jag vill lägga till i mitt spel inför hösten och igår hittade jag en hesitation-in-out som jag tyckte såg himla skön ut, så den får också hänga med!
Jag kopplade in den till datorn och det tog inte många timmar innan jag kunde fastslå två saker. 1. Den fungerade bra. 2. Så länge den fortsätter med detta har jag eventuellt hittat en ny bästa vän (sorry alla andra)! Jag åkte till hallen för att se vad ett skottpass a 90 minuter kunde generera för siffror. Det genererade drygt cirka 13.000 steg (obs! Jag had gått 15 854 klockan 20:39 idag och endast ett par tusen togs innan träningspasset - jag jobbade natt, sov och aktiverade klockan först vid 16-tiden). Jag brände dessutom 3342 kalorier på passet och sprang ungefär 12.87 km med en maxpuls på 135+ slag i minuten.
Min vilopuls var som lägst 56 idag och jag hoppas kunna sänka den ytterligare 2-4 innan säsogstart!
Passet bestod av catch and shoot från trean 5 positioner, några dribblingsmoves med efterföljande skott från armbåge, dribblingsmoves följt av enbenrunners, running hooks från blocket, Dreamshake skott från armbåge och power shuffle in i skott från trean. Jag har som sagt ett litet gäng moves som jag vill lägga till i mitt spel inför hösten och igår hittade jag en hesitation-in-out som jag tyckte såg himla skön ut, så den får också hänga med!
En natt med bra slutresultat
Inatt stämplade jag in igen och det var ganska lugnt på jobbet, vilket innebar att jag fick många timmar att fundera över mitt transitionsförsvar som varit i limbo under sommaren. Inspirerad av Cavaliers hittade jag vissa saker som jag ville integrera och utveckla vidare för att använda det i mitt eget tranistionförsvar.
Jag gillar när det går snabbt och press är något som jag vill ha non-stop under hela träningarna och matcherna. Under natten kartlade jag allt från nyckelord, målsättning, tillvägagångssätt samt började att småskriva lite om pedagogiken och drillarna som kan hjälpa mina spelare att memorera systemet. Det handlar ju trots allt inte om vad jag tror mig veta eller vill, utan snarare om hur väl jag lyckas förmedla det jag vill.
Jag ska inte tråka ut er med detaljarbetet gällande detta men jag skapade tre faser i transitionförsvar. Fas 1 hanldar om en akutfas, där vi är färre eller ur position för att försvara korg och stoppa boll. Denna fas måste vi snabbt stabilisera genom att intagit positioner och kommunicerat ut just att dessa positioner är täckta. Fas 2 kallar jag kontrollfas och den går ut på att vi vill skapa övertag ur vårt transition (ja, det låter lite crayzay men jag tror på det!), fas 3 handlar om att vi skapat övertaget och vänder bollen. Så enkelt var det men tillvägagångssätten är förstås vad som egentligen är intressant men de delger jag inte än.
Jag gillar när det går snabbt och press är något som jag vill ha non-stop under hela träningarna och matcherna. Under natten kartlade jag allt från nyckelord, målsättning, tillvägagångssätt samt började att småskriva lite om pedagogiken och drillarna som kan hjälpa mina spelare att memorera systemet. Det handlar ju trots allt inte om vad jag tror mig veta eller vill, utan snarare om hur väl jag lyckas förmedla det jag vill.
Jag ska inte tråka ut er med detaljarbetet gällande detta men jag skapade tre faser i transitionförsvar. Fas 1 hanldar om en akutfas, där vi är färre eller ur position för att försvara korg och stoppa boll. Denna fas måste vi snabbt stabilisera genom att intagit positioner och kommunicerat ut just att dessa positioner är täckta. Fas 2 kallar jag kontrollfas och den går ut på att vi vill skapa övertag ur vårt transition (ja, det låter lite crayzay men jag tror på det!), fas 3 handlar om att vi skapat övertaget och vänder bollen. Så enkelt var det men tillvägagångssätten är förstås vad som egentligen är intressant men de delger jag inte än.
onsdag 24 juni 2015
Var och en blir salig på sin tro - några ord om styrketräning och träning rent allmänt
"Var och en blir salig på sin tro!" har jag växt upp med. Min mor matade mig med det i hela min uppväxt och ordspråket är väl på något sätt som klippt och skuret för en som har en bestämd åsikt om något och som inte vill lyssna på den andres argument eller inte har någon större lust att fördjupa debatten ytterligare. Det är helt enkelt perfekt för den som tror på något och som bara vill låta det vara så!
Men det kan också användas på andra, mer öppna sätt att förhålla sig till sin omgivning på. Det finns så många teorier och samtliga är just teorier så mycket av det som vissa väljer att förklara som sanningar blir alldeles för lätt sedda som allmän fakta. Kanske är det faktiskt vetenskapligt bevisat men betyder det att det är rätt? Ja, det kanske det gör men vad det däremot sällan bevisar är att något annat är fel. Träning och framför allt styrketräning är något som alldeles för mycket kommit att handla om rätt eller fel för att man, precis som en coach, ofta verkar utifrån specifika metoder.
Jag tycker att OPT är ett utmärkt sätt att bygga fys för basket och detta är mitt standardsystem under hela säsongen. Jag ska inte säga att jag följer det slaviskt men det utgör en grundstruktur. Man börjar med många repetiotioner på lågt tempo och går vidare efter fyra veckor till färre reps i högre tempo för att avsluta sista fyra veckorna med maxtempo och ännu färre repetitioner, sedan börjar man om men då har man förstås höjt sin muskulära lägsta nivå. Men jag tycker även att Michael Bradleys metoder är fantastiska. Han pratar om långsamma rörelser med stora fördelar såsom hårdare träning med mindre vikter men också "pain management". Florida State har fått fram åtskilliga fysiska NBA-spelare så han har uppenbarligen något i sin fysträning som fungerar.
Samtidigt har man VCU:s Daniel Roose som kör stenhårt på Litvinovmetoden och som verkligen skapar fysiska spelare också. Denna tränings tränar kanske det kardiovaskulära systemet mer än någon annan och är metaboliskt utformad, något som även fysios på USA Basketball menar är grymt att lägga in i träningen.
Kontentan är att det finns så mycket information och man ska vara öppen kritisk till alla och inte stirra sig allt för blind på någon. Testa runt och var kreativ. Jag tränade MMA förra sommaren och det var metabolisk träning som nästan tog livet av mig!
Men det kan också användas på andra, mer öppna sätt att förhålla sig till sin omgivning på. Det finns så många teorier och samtliga är just teorier så mycket av det som vissa väljer att förklara som sanningar blir alldeles för lätt sedda som allmän fakta. Kanske är det faktiskt vetenskapligt bevisat men betyder det att det är rätt? Ja, det kanske det gör men vad det däremot sällan bevisar är att något annat är fel. Träning och framför allt styrketräning är något som alldeles för mycket kommit att handla om rätt eller fel för att man, precis som en coach, ofta verkar utifrån specifika metoder.
Jag tycker att OPT är ett utmärkt sätt att bygga fys för basket och detta är mitt standardsystem under hela säsongen. Jag ska inte säga att jag följer det slaviskt men det utgör en grundstruktur. Man börjar med många repetiotioner på lågt tempo och går vidare efter fyra veckor till färre reps i högre tempo för att avsluta sista fyra veckorna med maxtempo och ännu färre repetitioner, sedan börjar man om men då har man förstås höjt sin muskulära lägsta nivå. Men jag tycker även att Michael Bradleys metoder är fantastiska. Han pratar om långsamma rörelser med stora fördelar såsom hårdare träning med mindre vikter men också "pain management". Florida State har fått fram åtskilliga fysiska NBA-spelare så han har uppenbarligen något i sin fysträning som fungerar.
Samtidigt har man VCU:s Daniel Roose som kör stenhårt på Litvinovmetoden och som verkligen skapar fysiska spelare också. Denna tränings tränar kanske det kardiovaskulära systemet mer än någon annan och är metaboliskt utformad, något som även fysios på USA Basketball menar är grymt att lägga in i träningen.
Kontentan är att det finns så mycket information och man ska vara öppen kritisk till alla och inte stirra sig allt för blind på någon. Testa runt och var kreativ. Jag tränade MMA förra sommaren och det var metabolisk träning som nästan tog livet av mig!
Värdeord
Språket är så mäktigt. Det kan ofta bli pretentiöst men ord får berg att skaka! Värdeord är viktiga småsaker som jag tror kan hjälpa en i livet. Man hittar ord som betyder något för en själv och som man vill ska känneteckna och genomsyra allt som görs. Jag tror att detta är något som företag, ledare och människor i största allmänhet har nytta av att ha, då det blir som navigeringspunkter att utgå från och som kan hjälpa en att hålla rätt kurs. Det ska inte göras på nolltid utan tid ska ges till att verkligen fundera över orden och dess betydelse samt hur dessa kan användas för en själv.
En ny dag av livets goda
Igår och idag har varit tankedagar som bland annat inneburit att sopsorteringen blivit mer pedagogisk och noggrann i mitt lilla hushåll men dessutom har jag haft mycket tid både i gymmet och även gjort i ordning lite för kommande säsong. Min ålder kan ju emellanåt ligga mig lite i fatet när det kommer till coachning, så mitt motto är att jag ska vara den hårdast jobbande j*veln i världen. Det är nog mitt bästa sätt att snabbt bygga upp rutiner, strukturera och omstrukturera tankar, filosofier, drillar o.dyl. Det är också därför som jag i stort sett alltid har med mig en penna och något slags papper om någon någonsin noterat detta.
Just nu håller jag på att omformatera vårt transitionspel, både offensivt och defensivt och årets NBA-finaler är faktiskt inspirationskällor för båda delar av planen. Det fanns några saker som jag tyckte mycket om och dessa skall jag föröska få in i vårt spel, vilket förstås innebär att jag behöver komma på en "ny" eller i alla fall lite nytt i min pedagogik och drillar.
Inatt jobbar jag natt och målet med kvällen är att under lediga stunder försöka ta mig igenom de sista kapitlen i Players First - en bok som jag tycker är fantastiskt givande. Jag älskar litteratur och köpte hem en uppsjö nya böcker igår. Bland annat en om svenska traditioner, sista delen i Per Anders Fogelströms stadenserien och ett par böcker om psykologi och affärer. Bred flora i min bokhylla, vill jag lova!
Den egna försäsongsträningen knallar på. I måndags lyckades jag klämma in tre pass. Ett fys med externt konditionspass, ett skottpass och en timmes spel. Igår var det bara styrka som stod på schemat och idag var det styrka och konditionsövningar. Jag känner att mina förberedelser aldrig varit så bra som de är i år och de punkter som jag satt upp som förbättringsåtgärder till kommande säsong arbetas med aktivt!
Tack för idag vänner!
Just nu håller jag på att omformatera vårt transitionspel, både offensivt och defensivt och årets NBA-finaler är faktiskt inspirationskällor för båda delar av planen. Det fanns några saker som jag tyckte mycket om och dessa skall jag föröska få in i vårt spel, vilket förstås innebär att jag behöver komma på en "ny" eller i alla fall lite nytt i min pedagogik och drillar.
Inatt jobbar jag natt och målet med kvällen är att under lediga stunder försöka ta mig igenom de sista kapitlen i Players First - en bok som jag tycker är fantastiskt givande. Jag älskar litteratur och köpte hem en uppsjö nya böcker igår. Bland annat en om svenska traditioner, sista delen i Per Anders Fogelströms stadenserien och ett par böcker om psykologi och affärer. Bred flora i min bokhylla, vill jag lova!
Den egna försäsongsträningen knallar på. I måndags lyckades jag klämma in tre pass. Ett fys med externt konditionspass, ett skottpass och en timmes spel. Igår var det bara styrka som stod på schemat och idag var det styrka och konditionsövningar. Jag känner att mina förberedelser aldrig varit så bra som de är i år och de punkter som jag satt upp som förbättringsåtgärder till kommande säsong arbetas med aktivt!
Tack för idag vänner!
tisdag 23 juni 2015
Mike D'Antonis inflytande på NBA-finalen
Det fanns en tid då jag hade oerhört svårt för D'Antoni. Han coachade i Los Angeles Lakers och ville ha showtime men det blev mest slowtime. Ingenting hände och jag klandrade D'Antoni för detta. Med lite perspektiv inser jag att det var minst sagt orättvist av mig och att D'Antoni var ett geni som bara hamnat fel.
Det finns inga dåliga coacher på högre nivå, utan det handlar snarare om att olika typer passar på olika platser. Det är inte svårare än så, sedan kan man ibland undra hur folk som anlitat vissa coacher tänkt. I retroperspektiv är Lakers anställning av D'Antoni en sådan. D'Antoni är en fantastisk coach när det handlar om att spela snabbt och uptempo, något som går stick i stäv med lagets stjärna Kobe Bryant. Sedan sket det sig med Dwight med men nu börjar jag glida ut ur mitt ämne.
Jag älskade Suns anno 2006-2009 (typ) när de spelade ett helt magifyllt anfall och levde under filosofin 7 seconds or less. Inför denna säsongen studerade jag ett par olika anfall. Bland annat Golden State Warriors och Phoenix Suns men även San Antonio Spurs och givetvis Denver Nuggets á George Karl. Jag fördjupade mig mest i Jeff Hornaceks system och tänkte inte speciellt mycket på det Suns som jag satt och fascinerades av hemma i Vargön i min ungdom. Det var först i januari som jag började inse att D'Antoni var en av förklaringarna till Warriors framgång och ju mer jag jämförde de båda systemen desto mer likheter såg jag. Vissa av deras spel är till och med direkt kapade från Suns gamla playbook.
Det här är ett sätt som jag ofta jobbar på i allt jag gör. Jag börjar gräva där jag står och arbetar mig bakåt, oavsett vad det gäller.
Det var länge ett slags stigma i basketvärlden att man inte kunde vinna i slutspelet med att springa och i en clinic med George Karl från 2013 säger han att han inte tror att detta stämmer. Han säger att han tror att man kan sakta ned ett springande lag i en till två matcher men att det inte kommer fungera längre. Det är nästan kusligt Nostradamusiskt förutspått med tanke på utgången i årets finalserie.
I år visade Warriors att man visst kunde springa hem en NBA-titel och om man studerar deras spel och filosofi mer ingående är det svårt att inte se var inspirationen hämtats från. D'Antoni förtjänar mycket cred för sitt sätt att förändra spelet och hur det tio år senare nästan genomsyrar allt. Små fyror? Snabba anfall? En magiker på guardpositionen som delar ut bollar till höger och vänster. Det hade Suns redan för tio år sedan. Ett decennium senare borde man skicka en tanke till en coach vars de senaste års problemlag lätt glöms bort trots sin genialitet.
Det finns inga dåliga coacher på högre nivå, utan det handlar snarare om att olika typer passar på olika platser. Det är inte svårare än så, sedan kan man ibland undra hur folk som anlitat vissa coacher tänkt. I retroperspektiv är Lakers anställning av D'Antoni en sådan. D'Antoni är en fantastisk coach när det handlar om att spela snabbt och uptempo, något som går stick i stäv med lagets stjärna Kobe Bryant. Sedan sket det sig med Dwight med men nu börjar jag glida ut ur mitt ämne.
Jag älskade Suns anno 2006-2009 (typ) när de spelade ett helt magifyllt anfall och levde under filosofin 7 seconds or less. Inför denna säsongen studerade jag ett par olika anfall. Bland annat Golden State Warriors och Phoenix Suns men även San Antonio Spurs och givetvis Denver Nuggets á George Karl. Jag fördjupade mig mest i Jeff Hornaceks system och tänkte inte speciellt mycket på det Suns som jag satt och fascinerades av hemma i Vargön i min ungdom. Det var först i januari som jag började inse att D'Antoni var en av förklaringarna till Warriors framgång och ju mer jag jämförde de båda systemen desto mer likheter såg jag. Vissa av deras spel är till och med direkt kapade från Suns gamla playbook.
Det här är ett sätt som jag ofta jobbar på i allt jag gör. Jag börjar gräva där jag står och arbetar mig bakåt, oavsett vad det gäller.
Det var länge ett slags stigma i basketvärlden att man inte kunde vinna i slutspelet med att springa och i en clinic med George Karl från 2013 säger han att han inte tror att detta stämmer. Han säger att han tror att man kan sakta ned ett springande lag i en till två matcher men att det inte kommer fungera längre. Det är nästan kusligt Nostradamusiskt förutspått med tanke på utgången i årets finalserie.
I år visade Warriors att man visst kunde springa hem en NBA-titel och om man studerar deras spel och filosofi mer ingående är det svårt att inte se var inspirationen hämtats från. D'Antoni förtjänar mycket cred för sitt sätt att förändra spelet och hur det tio år senare nästan genomsyrar allt. Små fyror? Snabba anfall? En magiker på guardpositionen som delar ut bollar till höger och vänster. Det hade Suns redan för tio år sedan. Ett decennium senare borde man skicka en tanke till en coach vars de senaste års problemlag lätt glöms bort trots sin genialitet.
måndag 22 juni 2015
Min spåkula gällande Sacramento Kings
Många verkar tro att Justise Winslow hamnar i Sacramento Kings och det är ingen dum tanke men jag skulle vilja höja ett varningens finger för att de i första hand vill förbättra sig på PG- och på Centerpositionen. Kings behöver ha försvarsnärvaro och någon som kan kasta hem bollar kring dne egna korgen - en stor bjässe med bra försvarsskalle. Jag blir därför inte förvånad om det blir ytterligare en Kentuckian som hamnar i Karls lagbygge. jag tänker givetvis på Willie Cauley-Stein. Han sägs vara en bra "grabb", enligt Calipari och är kanske, eller snarare med största sannolikhet, den bästa försvararen i hela draften.
7 fot lång, fantastiskt upphopp, lateral rörelseförmåga och vilja att springa golvet passar perfekt in i George Karls Dribble Drive/UNC/Phoenix Sunsspel. Cauley-Stein kommer att vara en toppspelare i hela ligan när det kommer till förmåga att försvara pick and rolls och med rätt point guard kan han även avsluta en del luftbollar på den offensiva planhalvan. Men först behöver de förstärka Pointguardpositionen. Jag tror att de kommer gå efter Brandon Knight eller Ty Lawson i sommar!
7 fot lång, fantastiskt upphopp, lateral rörelseförmåga och vilja att springa golvet passar perfekt in i George Karls Dribble Drive/UNC/Phoenix Sunsspel. Cauley-Stein kommer att vara en toppspelare i hela ligan när det kommer till förmåga att försvara pick and rolls och med rätt point guard kan han även avsluta en del luftbollar på den offensiva planhalvan. Men först behöver de förstärka Pointguardpositionen. Jag tror att de kommer gå efter Brandon Knight eller Ty Lawson i sommar!
Någonstans i mitten finns min försäsong
Nu har jag kommit till mitten av min egen försäsongsträning. För varje år som går blir jag mer "proffessionell" i min försäsongsträning. Lite synd och som jag sagt tidigare önskar jag att det fanns någon i min närvaro som kunde instruera mig och berätta vad som krävdes för att komma till den högsta nivån. Men det är aldrig för sent att bli en bättre spelare och jag har de senaste åren trappat upp min försäsongsträning ytterligare. Det här året tror jag är min bästa försäsong hittills, med visst avkall på träning med boll (tyvärr). Istället får min styrka och kondition en uppgradering. Jag försöker studsa så mycket boll jag bara kan och dte blir ett par till några gånger i veckan medan konditionen ges två pass och styrkan ges 3-6 pass. Ja, jag kör kondition och styrka kombinerat på gymmet. Först styrka, sedan löpbandsintervaller. Fysen är så sanslöst viktig för basket och det märks att ju mer fysisk man är desto mer effektiv blir rörelserna på planen.
SBBF använder en mall för att mäta på vilken nivå spelare befinner sig och huruvida de är redo att spela på internationell nivå. Sveriges landslag gör denna och det är inte allt för rosande resultat som presenteras på dessa. För att kunna spela på internationell nivå behövs i alla fall en sjua av tio och för att kunna spela och vara en betydande spelare behöver man ligga på 9-10. Hur når man dit? Jag lyssnade på en fysio från SBBF som sade att om man befann sig på någon av de lägre nivåerna, vilket många av d eunga i landslagen gjorde, behövde han fyra år för att bygga upp dem till duglig internationell nivå. För ett par månader sedan lyssnade jag på Mike Hopkins som har många års erfarenhet av NBA-spelare och toppcollegespelare och på frågan vad det var som de letade efter på 'Cuse när de rekryterade spelare svarade han fysik. Spelare kan lära sig det mesta men fysik måste de redan ha för att kunna spela på den nivån. Så kom ihåg, vill ni vara en baller måste ni träna för att bli en baller. Ju högre man satsar desto mer behöver man träna! Detta är också rätt viktigt att komma ihåg! Alla har inte samma visioner, vilket är bra men de som siktar mot toppen måste förbereda sig och då finns det ingen vila!
SBBF använder en mall för att mäta på vilken nivå spelare befinner sig och huruvida de är redo att spela på internationell nivå. Sveriges landslag gör denna och det är inte allt för rosande resultat som presenteras på dessa. För att kunna spela på internationell nivå behövs i alla fall en sjua av tio och för att kunna spela och vara en betydande spelare behöver man ligga på 9-10. Hur når man dit? Jag lyssnade på en fysio från SBBF som sade att om man befann sig på någon av de lägre nivåerna, vilket många av d eunga i landslagen gjorde, behövde han fyra år för att bygga upp dem till duglig internationell nivå. För ett par månader sedan lyssnade jag på Mike Hopkins som har många års erfarenhet av NBA-spelare och toppcollegespelare och på frågan vad det var som de letade efter på 'Cuse när de rekryterade spelare svarade han fysik. Spelare kan lära sig det mesta men fysik måste de redan ha för att kunna spela på den nivån. Så kom ihåg, vill ni vara en baller måste ni träna för att bli en baller. Ju högre man satsar desto mer behöver man träna! Detta är också rätt viktigt att komma ihåg! Alla har inte samma visioner, vilket är bra men de som siktar mot toppen måste förbereda sig och då finns det ingen vila!
onsdag 17 juni 2015
NBA-finalens utgång frestar oss att feltolka betydelsen för basketens fortsättning
Warriors var hotade, började spela small ball och vann med resultatet att de stora spelarna inte fick spela alls i de sista matcherna. Allting handlade om speed, rörlighet och skills. Förmodligen drar många slutsatsen att detta markerar en ny era i basketen, där stora spelare inte längre behövs eller spelar en lika dominant roll men jag ber er att hålla era hästar här! Jag tror nämligen, ganska bestämt, att så inte är fallet.
För ett par år sedan nu fick jag tillgång till en föreläsning med Pat Riley, mannen som coachade Lakers till showtime och msterskapstiteln, som tog Knicks till final och som byggde det Miami Heat som vi känner till. Pat Riley sa att han trodde att man inte länge till skulle spela de klassiska positionerna utan att man inom en snar framtid kommer att spela sina fem bästa spelare, oavsett position. De senaste åren, ända sedan Miami Heats första final, har detta citat gjort sig påmint i både min egen coachning och när matcher beskådas. Jag påpekade inför finalen att jag trodde Mozgov skulle få det tufft, konstigt nog med tanke på hans stats var kanon och att Lee skulle få spela mer än vad han tidigare gjort. Detta berodde på spelets karaktär.
Varje match har en karaktär och det är de tio bästa spelarna som bestämmer vilken karaktär matchen kommer att ta. I denna serie var "småfolket" priviligerade och framför allt hade de bättre generell skillnivå, vilket innebar att de fick spela mest. De fem bästa spelarna i båda lagen fick spela mest. Hade det varit Houston som stod för motståndet, hade knappast Howard blivit bänkad. Eller om Hawks stod på andra sidan, skulle med största sannolikhet Horford spela. Den här matchsserien fick en annan karaktär och de fem bästa spelarna var små. Vi kan inte dra några andra lsutsatser än att de bästa spelarna spelar de viktiga matcherna. Det har inget med längd att göra!
För ett par år sedan nu fick jag tillgång till en föreläsning med Pat Riley, mannen som coachade Lakers till showtime och msterskapstiteln, som tog Knicks till final och som byggde det Miami Heat som vi känner till. Pat Riley sa att han trodde att man inte länge till skulle spela de klassiska positionerna utan att man inom en snar framtid kommer att spela sina fem bästa spelare, oavsett position. De senaste åren, ända sedan Miami Heats första final, har detta citat gjort sig påmint i både min egen coachning och när matcher beskådas. Jag påpekade inför finalen att jag trodde Mozgov skulle få det tufft, konstigt nog med tanke på hans stats var kanon och att Lee skulle få spela mer än vad han tidigare gjort. Detta berodde på spelets karaktär.
Varje match har en karaktär och det är de tio bästa spelarna som bestämmer vilken karaktär matchen kommer att ta. I denna serie var "småfolket" priviligerade och framför allt hade de bättre generell skillnivå, vilket innebar att de fick spela mest. De fem bästa spelarna i båda lagen fick spela mest. Hade det varit Houston som stod för motståndet, hade knappast Howard blivit bänkad. Eller om Hawks stod på andra sidan, skulle med största sannolikhet Horford spela. Den här matchsserien fick en annan karaktär och de fem bästa spelarna var små. Vi kan inte dra några andra lsutsatser än att de bästa spelarna spelar de viktiga matcherna. Det har inget med längd att göra!
tisdag 16 juni 2015
Nu blir det sommarlov...typ
Idag hade vi det sista gemensamma fyspasset för damerna och de soon-to-be U17-tjejerna och nu ges tid till det egna, rekreation till fullo. Jag tror inte på "vila" men jag tror på vila från mig. Jag skulle bli trött på min egen röst hela tiden och nu får spelarna spela om de vill eller enbart fysa. Årets sommarfys var byggd utifrån de standardmått som man har inom både WNBA och NBA och vi har blandat styrka med kondition, ibland med ibland utan boll. Det har varit betydligt mindre boll än under säsongen och det har förstås varit ett medvetet val från oss coacher. Lusten ska vara på 100% i slutet av augusti, liksom en fysik som bara ska "finjusteras" lite. Vi coacjer vill at vi ska vara det mest fysiska laget i Sverige och det är vad vi jobbar för med ett tydligt resultatsmål för spelarna att rikta in sig på och som visar sig i augusti.
För mig då? Ja, jag var själv med och körde konditionsträningen idag och vi gick in i vecka 2 av 8, vilket innebar 6x400 meter. Min bästa tid var 1.19 sek och min sämsta tid tror jag var 1.25. Det är okej för att legat nere med kondition hela sommaren och bara gymmat samt jobbat på mitt bollspel. Nu ska jag växla mellan gym, skill development och renodlad konditionsträning för att kunna maxa formen i augusti.
Som coach tar jag tyvärr aldrig lov. Jag håller fortfarande förstås på att utarbeta lite inför säsongen, lär mig nya pressar, pressbreaks, skräddarsyr vårt early offense, samtalar med spelare om kommande säsongs personliga mål och funderar på diverse lösningar som vi behöver jobba med till hösten. Idag delade vi ut det sista individuella fys- och styrkeprogrammet och på det ha rvi ett citat som jag tycker är så jättebra. "Champions are not made, they are self-created in the off-season and in the weight room." Jag har tagit bort de sista orden och bara fokuserat på off-season men vår säsong har redan börjat och det är imponerande att se hur många spelare efter (typ?) 5 veckor förbättrat sin kondition avsevärt.
För mig då? Ja, jag var själv med och körde konditionsträningen idag och vi gick in i vecka 2 av 8, vilket innebar 6x400 meter. Min bästa tid var 1.19 sek och min sämsta tid tror jag var 1.25. Det är okej för att legat nere med kondition hela sommaren och bara gymmat samt jobbat på mitt bollspel. Nu ska jag växla mellan gym, skill development och renodlad konditionsträning för att kunna maxa formen i augusti.
Som coach tar jag tyvärr aldrig lov. Jag håller fortfarande förstås på att utarbeta lite inför säsongen, lär mig nya pressar, pressbreaks, skräddarsyr vårt early offense, samtalar med spelare om kommande säsongs personliga mål och funderar på diverse lösningar som vi behöver jobba med till hösten. Idag delade vi ut det sista individuella fys- och styrkeprogrammet och på det ha rvi ett citat som jag tycker är så jättebra. "Champions are not made, they are self-created in the off-season and in the weight room." Jag har tagit bort de sista orden och bara fokuserat på off-season men vår säsong har redan börjat och det är imponerande att se hur många spelare efter (typ?) 5 veckor förbättrat sin kondition avsevärt.
söndag 14 juni 2015
Usch, vad tråkigt det blev!
Sverige - Litauen var upplagt för en underbar batalj, där man förstås hoppades på att Sverige skulle dra det längsta strået och i matchens inledning såg det ljust ut. Sedan förlorade vi på ett sätt som jag tycker symboliserar hela vår EM-resa. Vi drog ifrån på våra styrkor, tappade på våra svagheter, kom tillbaka på våra styrkor och tappade igen på våra svagheter. Tyvärr avslutade vi med våra svagheter.
Det här var egentligen inte så värst mycket annorlunda från matchen mot Ungern om ni frågar mig och vi förlorar på ett antal faktorer. Vissa av de mest betydande tror jag beror på för kort förberedelsetid.
Baselineattacker och roteringar
Jag anser att vi inte spelade ett försvarsspel som var tillräckligt komprimerande för att hindra attacker från våra motståndare. Jag vet inte hur många poäng som kom från baselineattacker, där anfallaren kom in i tresekundersområdet och tvingade hela Sverige att rulla runt i våra försvarspositioner. Vi gav motståndet för stora ytor och ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att vårt individ- eller lagförsvar höll god standard i denna turnering. Det fanns helt enkelt för många alternativ och med ett lag där vi har en ganska stor flora av olika spelare är roteringar livsfarliga, framför allt om man möter lag med storlek. Detta fick vi smaka på både iförrgår och idag.
Pick-and-rollförsvar
Jag tror att denna problematik, precis som ovanstående berodde på att man inte fått tillräckligt med tid att spela ihop sig på och kanske i kombination med lite för lite tid för fokus på just dessa delar av spelet. Vi hade fruktansvärda problem med bollscreener och om vi stoppade guarden var antingen centern öppen eller någon annan spelare som ett resultat av en försvarskollaps. Jag anser att bollscreen är ett bra sätt att åskådliggöra lags försvarsprinciper och i Sverige lämnade man guarden ofta alldeles för ensam. Jag tycker man gjorde rätt i att inte hedga men det som spelades istället påminde om "ice" men med vissa tunga brister.
Den främsta var kanske själva setupen. I "ice" ska man bestämma att alltid styra guard mot sidlinje (förutsatt att screen sätts i mitten). Guarden måste kliva upp och lägga en armbåge i sidan, utan att för den saken skull öppna en rak linje mot korgen (vilket hände idag). Insidespelare måste vara parallell med screensättaren för att denna inte ska få ta den första studen som en penetrerande dribbling. Detta såg jag tyvärr nästan aldrig hända och våra guarder fick därför jobba igenom ganska mycket storlek och muskler, vilket blir påfrestande.
Icke-bollförsvar
Jag fick rysningar många gånger när jag såg Sveriges "weakside awareness". I stort sett varje sekvens kunde jag hitta en eller ett par spelare som är lite ur position samt tittar bort från bollen. Jag tror att vi skulle behövt belysa att alla utom en spelare försvarar minst två spelare - sin egen och bollen. Litauen hade ett highpostspel som jag gillar. Det påminde mig mycket av ett vanligt Princetonanfall och när postspelaren får bollen på topp, cuttar guarden förbi mot korg direkt. Detta spelet var öppet hela matchen men det var först i mitten av matchen som Litauen började utnyttja det och fick till yra enkla poäng på en cut som Sveriges perimeterförsvarare spelade horribelt. De hade kunnat göra 4-6 poäng till på samma spel men postspelaren och guarden letade inte spelet tidigt i matchen. Anledningen till att man blev så öppen var att Sveriges perimeterspelare vände ryggen mot boll när de passat av och därmed fick bollen över huvudet från postspelaren. Illa, illa och en fundamental brist. Hur i hela världen cutten än görs, får man inte tappa blicken från bollen. Ibland måste man kankse det i en splitsekund men absolut inte under en hel cut, framför allt inte om det är en förstagradscut, det vill säga en penetrerande mot korgen.
Spelförståelse
Den största svagheten i Sveriges spel anser jag har varit spelförståelsen. Vi har inte haft någon spelare som visat prov på utmärkt spelsinne. Det här har visat sig i riktigt konstiga beslut både defensiva och offensiva och i såväl viktiga som oviktiga skeenden av matchen. Hur spelar man på ledning? Man fortsätter att trycka bollen och har man det inte får man leta efter sina andra options men vi blv för glada i skotten och det är för många lag ett svårt sätt att vinna mästerskap. Vi har ingen med utmärkt spelförståelse och had egynnats av det, framför allt på guardpositionen och framför allt i matchens viktiga minuter, då den står och väger. Spelförståelsen tycker jag var vår stora brist och den blottade sig ganska ofta tyvärr. Det syntes hur vi rörde oss efter bollscreens, med boll, utan boll och beslutsfattandet överlag. Halvarsson skulle behövt få fler bollar i posten vid flera tillfällen, bara för att nämna en pytteliten detalj. Dessa aspekter av spelförståelse kan förstås ha att göra med hur samspelta och hur mycket tid man getts till att förbereda sig tillsammans och lära känna varandras spel!
Det perfekta laget har bra och hög balans mellan hjärta och spelförståelse, eller i alla fall nivåer, där det ena väer upp det andra. Jag tycker att vi märemot har vi spelare som istället visat på ett sjukligt stort hjärta och jag är imponerad över kämpainsatserna och tror på en ljusnande framtid, även om jag i framtiden gärna skulle se mer spelförståelse som yttrar sig i ett mer flytande spel, både offensivt och defensivt. Jag tror att det kommer!
Det här var egentligen inte så värst mycket annorlunda från matchen mot Ungern om ni frågar mig och vi förlorar på ett antal faktorer. Vissa av de mest betydande tror jag beror på för kort förberedelsetid.
Baselineattacker och roteringar
Jag anser att vi inte spelade ett försvarsspel som var tillräckligt komprimerande för att hindra attacker från våra motståndare. Jag vet inte hur många poäng som kom från baselineattacker, där anfallaren kom in i tresekundersområdet och tvingade hela Sverige att rulla runt i våra försvarspositioner. Vi gav motståndet för stora ytor och ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att vårt individ- eller lagförsvar höll god standard i denna turnering. Det fanns helt enkelt för många alternativ och med ett lag där vi har en ganska stor flora av olika spelare är roteringar livsfarliga, framför allt om man möter lag med storlek. Detta fick vi smaka på både iförrgår och idag.
Pick-and-rollförsvar
Jag tror att denna problematik, precis som ovanstående berodde på att man inte fått tillräckligt med tid att spela ihop sig på och kanske i kombination med lite för lite tid för fokus på just dessa delar av spelet. Vi hade fruktansvärda problem med bollscreener och om vi stoppade guarden var antingen centern öppen eller någon annan spelare som ett resultat av en försvarskollaps. Jag anser att bollscreen är ett bra sätt att åskådliggöra lags försvarsprinciper och i Sverige lämnade man guarden ofta alldeles för ensam. Jag tycker man gjorde rätt i att inte hedga men det som spelades istället påminde om "ice" men med vissa tunga brister.
Den främsta var kanske själva setupen. I "ice" ska man bestämma att alltid styra guard mot sidlinje (förutsatt att screen sätts i mitten). Guarden måste kliva upp och lägga en armbåge i sidan, utan att för den saken skull öppna en rak linje mot korgen (vilket hände idag). Insidespelare måste vara parallell med screensättaren för att denna inte ska få ta den första studen som en penetrerande dribbling. Detta såg jag tyvärr nästan aldrig hända och våra guarder fick därför jobba igenom ganska mycket storlek och muskler, vilket blir påfrestande.
Icke-bollförsvar
Jag fick rysningar många gånger när jag såg Sveriges "weakside awareness". I stort sett varje sekvens kunde jag hitta en eller ett par spelare som är lite ur position samt tittar bort från bollen. Jag tror att vi skulle behövt belysa att alla utom en spelare försvarar minst två spelare - sin egen och bollen. Litauen hade ett highpostspel som jag gillar. Det påminde mig mycket av ett vanligt Princetonanfall och när postspelaren får bollen på topp, cuttar guarden förbi mot korg direkt. Detta spelet var öppet hela matchen men det var först i mitten av matchen som Litauen började utnyttja det och fick till yra enkla poäng på en cut som Sveriges perimeterförsvarare spelade horribelt. De hade kunnat göra 4-6 poäng till på samma spel men postspelaren och guarden letade inte spelet tidigt i matchen. Anledningen till att man blev så öppen var att Sveriges perimeterspelare vände ryggen mot boll när de passat av och därmed fick bollen över huvudet från postspelaren. Illa, illa och en fundamental brist. Hur i hela världen cutten än görs, får man inte tappa blicken från bollen. Ibland måste man kankse det i en splitsekund men absolut inte under en hel cut, framför allt inte om det är en förstagradscut, det vill säga en penetrerande mot korgen.
Spelförståelse
Den största svagheten i Sveriges spel anser jag har varit spelförståelsen. Vi har inte haft någon spelare som visat prov på utmärkt spelsinne. Det här har visat sig i riktigt konstiga beslut både defensiva och offensiva och i såväl viktiga som oviktiga skeenden av matchen. Hur spelar man på ledning? Man fortsätter att trycka bollen och har man det inte får man leta efter sina andra options men vi blv för glada i skotten och det är för många lag ett svårt sätt att vinna mästerskap. Vi har ingen med utmärkt spelförståelse och had egynnats av det, framför allt på guardpositionen och framför allt i matchens viktiga minuter, då den står och väger. Spelförståelsen tycker jag var vår stora brist och den blottade sig ganska ofta tyvärr. Det syntes hur vi rörde oss efter bollscreens, med boll, utan boll och beslutsfattandet överlag. Halvarsson skulle behövt få fler bollar i posten vid flera tillfällen, bara för att nämna en pytteliten detalj. Dessa aspekter av spelförståelse kan förstås ha att göra med hur samspelta och hur mycket tid man getts till att förbereda sig tillsammans och lära känna varandras spel!
Det perfekta laget har bra och hög balans mellan hjärta och spelförståelse, eller i alla fall nivåer, där det ena väer upp det andra. Jag tycker att vi märemot har vi spelare som istället visat på ett sjukligt stort hjärta och jag är imponerad över kämpainsatserna och tror på en ljusnande framtid, även om jag i framtiden gärna skulle se mer spelförståelse som yttrar sig i ett mer flytande spel, både offensivt och defensivt. Jag tror att det kommer!
lördag 13 juni 2015
Ett intressant citat att vädra lite
Jag älskar att leta artiklar efter matcher. Det är så härligt att läsa vad spelare, kommentatorer, journalister och coacher säger efter en matcher. Jag anser även att det är ett utmärkt sätt att lära sig lite nytt med! Idag läste jag en artikel på basket.se, där Sveriges assisterande coach och en av våra landslagsforwarder yttrade sig inför matchen mot Litauen som de menade sig ha bra koll på och tror på sina möjligheter att vinna, trots Litauens längdövertag. Jag blir glad och optimistisk av dessa ord men det fanns också ett citat som jag fastnad elite extra vid. Egnell, som forwarden heter pratade om hur man på bästa sätt hanterar Litauens storlek. "- Det handlar mycket om att få stopp på
deras centrar. Sen gäller det att få stopp på guardsen så att de inte
får in bollen. Men det beror helt på hur matchen utvecklar sig, Till
exempel vill vi inte dubbla inside, det går inte på den här nivån. Alla
spelare är för bra och kan lösa en sådan situation med exempelvis ett
skott eller en pass."
Jag ska inte gå in på Sveriges matchplan utan vill utgå från citatet ovan gällande att man inte kan dubbla inside på en viss nivå. Personligen anser jag att detta inte riktigt stämmer. Jag tror att man kan dubbla inside på alla nivåer men det ställer förstås stora tekniska och taktiska krav beroende på vilken nivå det rör. På collegenivå är det inte ovanligt att dubbla och jag anser till och med att det kan vara ett måste om man är ett litet lag.
Jag har några olika insidedubblingstekniker och de två vanligaste i min bok är "hård" och "Mjuk" dubbling. En "mjuk" dubbling handlar om att man stänger tresekundersområdet med hjälp av låga händer och sjunkande perimeterspelare som "gräver" mot boll. En "hård" dubbling är pang på, direkt vid fångst alternativt efter en eller två studs. Sean Miller anser jag ha ett utmärkt insideförsvar och det beror mycket på dubblingarna och rotationssystemet därefter.
I match 4 började Warriors att dubbla Lebron inside med framgång och om det går att göra det på världens i särklass bästa spelare, tror jag att det fungerar på alla nivåer. Det hela handlar om spelförståelse, självkännedom, tillit och rotationsscheman! Är man korta kanske man måste dubbla inside och dte kommer kräva exceptionell fysik och utomordentlig execution men jag är inte det minsta förtjust i uttrycket "det går inte!". Det finns inte många saker som inte går, framför allt inte på en basketplan och det är ett begrepp vars innebörd är till för att krossas. Nu vill jag inte rikta det här mot Egnell, landslaget eller något sådant för jag litar till fullo på deras förmågor men jag ville bara lufta lite och delge min syn på dubbla-inside! Allt handlar om vad man vill träna och hur man vill göra saker!
Jag ska inte gå in på Sveriges matchplan utan vill utgå från citatet ovan gällande att man inte kan dubbla inside på en viss nivå. Personligen anser jag att detta inte riktigt stämmer. Jag tror att man kan dubbla inside på alla nivåer men det ställer förstås stora tekniska och taktiska krav beroende på vilken nivå det rör. På collegenivå är det inte ovanligt att dubbla och jag anser till och med att det kan vara ett måste om man är ett litet lag.
Jag har några olika insidedubblingstekniker och de två vanligaste i min bok är "hård" och "Mjuk" dubbling. En "mjuk" dubbling handlar om att man stänger tresekundersområdet med hjälp av låga händer och sjunkande perimeterspelare som "gräver" mot boll. En "hård" dubbling är pang på, direkt vid fångst alternativt efter en eller två studs. Sean Miller anser jag ha ett utmärkt insideförsvar och det beror mycket på dubblingarna och rotationssystemet därefter.
I match 4 började Warriors att dubbla Lebron inside med framgång och om det går att göra det på världens i särklass bästa spelare, tror jag att det fungerar på alla nivåer. Det hela handlar om spelförståelse, självkännedom, tillit och rotationsscheman! Är man korta kanske man måste dubbla inside och dte kommer kräva exceptionell fysik och utomordentlig execution men jag är inte det minsta förtjust i uttrycket "det går inte!". Det finns inte många saker som inte går, framför allt inte på en basketplan och det är ett begrepp vars innebörd är till för att krossas. Nu vill jag inte rikta det här mot Egnell, landslaget eller något sådant för jag litar till fullo på deras förmågor men jag ville bara lufta lite och delge min syn på dubbla-inside! Allt handlar om vad man vill träna och hur man vill göra saker!
Sverige mot Ungern - En breakdown i dubbel bemärkelse varav den ena blev så lyckad
Äntligen fick jag möjlighet att se på våra inhemska baskethjätar efter att ha missat EM-debuten på grund av träning med damerna. Därför har jag inte heller något att jämföra med men att prata fritt från hjärtat är aldrig fel. Eller jo, egentligen...allt är så vansinnigt mycket lättare när man talar och inte behöver göra något åt det. Ungernmatchen var en måstematch och första halvlek var av katastrofkaraktär men det är tuffa matcher i mästerskap och konsten är att kunna hantera nederlag, något som damerna visade utmärkt att man klarade av. Många spelare imponerade i andra halvlek och vi började få något bättre utrymme att operera samt bollrörelse, även om det sistnämnda fortfarande kan förbättras.
Bollrörelse är något som kräver många kompetenser. Det krävs förstås passningsförmåga och ett par spelare i det svenska laget tycktes inte riktigt kommit in i mästerskapspassningstempot, vilket innebar en del kostsamma turnovers i matchens första halvlek. Utöver detta krävs även utmärkt spelarrörelse för att kunna öppna golvet och på denna punkt tycker jag vi har en del kvar att förbättra. Det fanns till exempel en drive i andra perioden som var kanonbra men det jag inte riktigt gillade var att när denna driven startades sög den förstås in hjälp men både Halvarsson och offballvinge stod kvar mittemellan de två ytor som de med fördel skulle kunnat flytta sig till eftersom deras försvarare hamnat i ett läge där de var tvungna att hjälpa. Hade jag varit halvarsson skulle jag antingen flyttat till highpost eller ännu hellre gått hela vägen till korgen. Hade jag varit vinge skulle jag sjunkit upp till förlängda straffkast eller ned i hörnet för ett finfint skott. Att så inte skedde kan bero på att man inte riktigt är samspelta, att det inte är en del av gameplan, att man inte orkar eller att man inte ser mönstret som hjälpen rör sig i. Detta är min tredje grad av spelförståelse som jag pratat tidigare om men jag hoppas att spelarrörelsen förbättras ju längre i i turneringen vi kommer.
Jag tyckte att vi stundom spelade ganska svagt mot zonen men också att det generellt sätt var dålig execution i och mot båda lagens 2-3 zoner. Mot en zon måste nästan bollen gå highpost eller shortcorner för att "platta ut" zonen. Ungern hade en fantastisk backdoor på ett highpostspel och en sovande vingförsvarare i det svenska lägret.
Jag tycke rockså att vi ska sätta våra bollscreener lite högre upp i banan för att ge Eldebrink mer utrymme att attackera motståndarnas bigs. Hon kan skjuta och dett kommer tvinga insidespelaren att antingen skydda korgen (swish) eller kliva ut (attack!). Planen är så liten och det gör att man relativt lätt som försvar kan kliva av lite som inside och komprimera med resten av manskapet men skyttar idag kan lassa en meter utanför trean utan större problem. Utnyttja hela banan!
Ett av de största problemen för Sverige i första halvlek var vårt hjälpförsvar, där många vände huvudet från bollen och var "Huggers". Det finns två livsfarliga försvarare (på fel sätt). "Huggers" och "sniffers" och de förstnämnda spelar för tight medan de sistnämna ligger bakom. Vi var huggers i första halvleken och missade helt hjälpansvaret. Mot bra lag kommer vi behöva vara redo och komprimera direkt. En bra försvarare kan spela hjälp och hinna ut på skytten och man ska inte behöva välja ett av alternativen för då är man i trubbel.
Mot ett stort lag som Ungern med relativt svaga guarder skulle jag efterlysa mer bollpress och ettrigare perimeterförsvar. Ju tightare man spelar och ju snabbare vi får upp Ungerns passningstempo, desto svårare skulle de ha att få in bollen inside. Vi vill snabba upp spelet och det gör vi med hård bollpress, däremot kan vi inte spela detta utan total tillit till vårt hjälpförsvar.
I andra halvlek fick vi upp tempot och välbehövliga injektioner från bänken var kanonbra och jag satt med ett leende de sista minuterna. Då började vi "grinda" och visade riktig styrka. Att vända -16 till +8 är ett riktigt styrkebesked och jag tror på Sverige! Jag är mycket optimistisk och vi visar att vi kan rätta till våra svagheter. Det är styrka!
Bollrörelse är något som kräver många kompetenser. Det krävs förstås passningsförmåga och ett par spelare i det svenska laget tycktes inte riktigt kommit in i mästerskapspassningstempot, vilket innebar en del kostsamma turnovers i matchens första halvlek. Utöver detta krävs även utmärkt spelarrörelse för att kunna öppna golvet och på denna punkt tycker jag vi har en del kvar att förbättra. Det fanns till exempel en drive i andra perioden som var kanonbra men det jag inte riktigt gillade var att när denna driven startades sög den förstås in hjälp men både Halvarsson och offballvinge stod kvar mittemellan de två ytor som de med fördel skulle kunnat flytta sig till eftersom deras försvarare hamnat i ett läge där de var tvungna att hjälpa. Hade jag varit halvarsson skulle jag antingen flyttat till highpost eller ännu hellre gått hela vägen till korgen. Hade jag varit vinge skulle jag sjunkit upp till förlängda straffkast eller ned i hörnet för ett finfint skott. Att så inte skedde kan bero på att man inte riktigt är samspelta, att det inte är en del av gameplan, att man inte orkar eller att man inte ser mönstret som hjälpen rör sig i. Detta är min tredje grad av spelförståelse som jag pratat tidigare om men jag hoppas att spelarrörelsen förbättras ju längre i i turneringen vi kommer.
Jag tyckte att vi stundom spelade ganska svagt mot zonen men också att det generellt sätt var dålig execution i och mot båda lagens 2-3 zoner. Mot en zon måste nästan bollen gå highpost eller shortcorner för att "platta ut" zonen. Ungern hade en fantastisk backdoor på ett highpostspel och en sovande vingförsvarare i det svenska lägret.
Jag tycke rockså att vi ska sätta våra bollscreener lite högre upp i banan för att ge Eldebrink mer utrymme att attackera motståndarnas bigs. Hon kan skjuta och dett kommer tvinga insidespelaren att antingen skydda korgen (swish) eller kliva ut (attack!). Planen är så liten och det gör att man relativt lätt som försvar kan kliva av lite som inside och komprimera med resten av manskapet men skyttar idag kan lassa en meter utanför trean utan större problem. Utnyttja hela banan!
Ett av de största problemen för Sverige i första halvlek var vårt hjälpförsvar, där många vände huvudet från bollen och var "Huggers". Det finns två livsfarliga försvarare (på fel sätt). "Huggers" och "sniffers" och de förstnämnda spelar för tight medan de sistnämna ligger bakom. Vi var huggers i första halvleken och missade helt hjälpansvaret. Mot bra lag kommer vi behöva vara redo och komprimera direkt. En bra försvarare kan spela hjälp och hinna ut på skytten och man ska inte behöva välja ett av alternativen för då är man i trubbel.
Mot ett stort lag som Ungern med relativt svaga guarder skulle jag efterlysa mer bollpress och ettrigare perimeterförsvar. Ju tightare man spelar och ju snabbare vi får upp Ungerns passningstempo, desto svårare skulle de ha att få in bollen inside. Vi vill snabba upp spelet och det gör vi med hård bollpress, däremot kan vi inte spela detta utan total tillit till vårt hjälpförsvar.
I andra halvlek fick vi upp tempot och välbehövliga injektioner från bänken var kanonbra och jag satt med ett leende de sista minuterna. Då började vi "grinda" och visade riktig styrka. Att vända -16 till +8 är ett riktigt styrkebesked och jag tror på Sverige! Jag är mycket optimistisk och vi visar att vi kan rätta till våra svagheter. Det är styrka!
fredag 12 juni 2015
Match 4 - Kan Cavs hålla ut?
Match fyra var något nytt i denna serie! För första gången var det Warriors som höll i taktpinnen och det var med ett fast handslag som man dirigerade matchen. Jag har kritiserat Bogut för dålig löpförmåga och aggressivitet samt sa inför finalserien att jag inte skulle bli förvånad om David Lee skulle få se sina minuter öka. Så blev fallet och Lees motor, löpförmåga samt touch runt korgen är otroligt värdefull eftersom det ökar trycket på Cavaliers försvar något enormt. Cavs spelar på grind och effort men inatt såg dte ut som deras energi börjar dala, samtidigt som Warriors lade in några extra knop. Det är viktigt att hålla uppe tempot och jag tror om Warriors kan fortsätta spela med sin hastighet kommer inte Cavaliers att kunna ta fler matcher i den här serien.
Hur kontrollerar man tempot? De behöver förstås ta returerna och springa golvet som tokar. Iggy sprang golvet fantastiskt, vilket tvingade Cavs att backa ned längre i banan för att inte släppa en layup. Detta öppnar mittzonen för Curry samtidigt som Lee springer golvet och kan sätta tidiga pick and rolls, något som är fruktansvärt svårförsvarat i transition. Efter poäng behöver de fortsätta att få in bollen snabbare och ovanför straffkastlinjen för det sätter direkt press på Cavs, samtidigt som man ha rmomentum mot korgen. Mycket bra kommer ur detta och en av Warriors styrkor är att de alltid har minst tre spelare som kan ta upp bollen. Get it in - Get it up!
I försvar ska man fortsätta att vara rörliga, gärna dubbla inside och sätta tyngd på Mozgov för att få bort honom från returerna. Thompson kommer krascha men ge honom ett så tufft jobb som möjligt!
Cavaliers spelar sju spelare och är tunna men vill vinna. Warriors måste spela med samma energi och fortsätta få upp tempot. Jag ser gärna att de sätter mer press (fullplan till och med) på Delladova så att han tvingas springa även i anfall. Det kommer att trötta ut honom ännu mer och lär leda till att Curry kan bibehålla sin form från match 4.
Hur kontrollerar man tempot? De behöver förstås ta returerna och springa golvet som tokar. Iggy sprang golvet fantastiskt, vilket tvingade Cavs att backa ned längre i banan för att inte släppa en layup. Detta öppnar mittzonen för Curry samtidigt som Lee springer golvet och kan sätta tidiga pick and rolls, något som är fruktansvärt svårförsvarat i transition. Efter poäng behöver de fortsätta att få in bollen snabbare och ovanför straffkastlinjen för det sätter direkt press på Cavs, samtidigt som man ha rmomentum mot korgen. Mycket bra kommer ur detta och en av Warriors styrkor är att de alltid har minst tre spelare som kan ta upp bollen. Get it in - Get it up!
I försvar ska man fortsätta att vara rörliga, gärna dubbla inside och sätta tyngd på Mozgov för att få bort honom från returerna. Thompson kommer krascha men ge honom ett så tufft jobb som möjligt!
Cavaliers spelar sju spelare och är tunna men vill vinna. Warriors måste spela med samma energi och fortsätta få upp tempot. Jag ser gärna att de sätter mer press (fullplan till och med) på Delladova så att han tvingas springa även i anfall. Det kommer att trötta ut honom ännu mer och lär leda till att Curry kan bibehålla sin form från match 4.
onsdag 10 juni 2015
Match 3 och en ny matchboll
Hjälp mig, vad storlek och hjärta är svårt att sätta emot! Cavaliers fortsätter att spela fantastiskt försvar och fysiskt spel och som jag anser att denna matchserie sett ut hittils får jag svårt att se hur Warriors skall komma tillbaka. Warriors har hela säsongen spelat på pace och självförtroende. Anfallet har flytit makalöst fint på grund av deras tidiga anfall och att Curry kunnat komma in djupt i banan tidigt. Detta händer inte och har inte gjort det på tre matcher. Jag trodde att hans dåliga första match skulle innebära monstruösa minuter och insatser nästkommande match men så blev det inte. Snarare tvärtom och Currys negativa spiral bara fortsätter och detta anser jag är en avgörande faktor. Jag brukar ofta återkomma till ett exempel om Ray Allen när hans Milwaukee var i slutspel för typ 10-13 år sedan. Han hade en dålig match, skjöt ett par tusen skott i mellandagarna och gjorde typ 55 poäng nästa match (sifforna där kan vara fel). Det är detta som jag misstänkte att Curry skulle göra men han, liksom laget, har tappat sin swag. Energin finns inte, allt jag ser just nu är en MVP som bara vill vara med när det är kul men saker blir inte kul, man måste göra dem roliga! Step up!
Cavaliers nöter ned GSW och även om de vann match 1 och har spelat fantastiskt jämnt mot Cleveland så spelar de Clevelands spel och jag är mycket tveksam till om de lyckas vinna på Cavs villkor. Inte utan sänk och sänk börjar med drives och självförtroende, något som Warriors inte får till just nu.
Om Warriors förlorar denna matchserie förväntar jag mig uppgraderingar under korgarna. Iggy och Klay är de enda spelarna som når normal standard men Bogut orkar inte med de minuter han får och är inte ett hot. Någonsin i anfall. Greene blir mosad av Thompsons fysik och Rodmanakiga vilja! Speights kan man inte ens spela. Bara en sådan sak visar att det är Cleveland som bestämmer! Men det är långt ifrån över och finns mycket möjligheter att förändra. Men jobbet måste göras nu!
Cavaliers nöter ned GSW och även om de vann match 1 och har spelat fantastiskt jämnt mot Cleveland så spelar de Clevelands spel och jag är mycket tveksam till om de lyckas vinna på Cavs villkor. Inte utan sänk och sänk börjar med drives och självförtroende, något som Warriors inte får till just nu.
Om Warriors förlorar denna matchserie förväntar jag mig uppgraderingar under korgarna. Iggy och Klay är de enda spelarna som når normal standard men Bogut orkar inte med de minuter han får och är inte ett hot. Någonsin i anfall. Greene blir mosad av Thompsons fysik och Rodmanakiga vilja! Speights kan man inte ens spela. Bara en sådan sak visar att det är Cleveland som bestämmer! Men det är långt ifrån över och finns mycket möjligheter att förändra. Men jobbet måste göras nu!
tisdag 9 juni 2015
Försvarsfilosofi i retropersoektiv
Förra sommaren satte jag ned min försvarsfilosofi på pränt i form av en punktlista. Jag hade nästan glömt bort detta arbete men tog fram det igen idag för att se över det. De positiva nyheterna var att ingenting falit bort och att jag faktiskt känner att många av de idéer som jag byggde filosofin på fortfarande ligger gott till hos mig. Jag har dock målat ut den lite och lagt till några nya aspekter, samtidigt som faktum är att vi inte hann gå igenom allt. Jag hoppas att vi i år ska bli ett ännu bättre försvarslag och tror att vi kommer kunna spela ett riktigt aggressivt Ravensförsvar till hösten.
En del som vi inte hunnit med än i speciellt stor utsträckning är insideförsvaret men detta kommer vi att jobba hårt med i augusti och september.
Imorgon är det en ny dag och vi ska ha ytterligare ett konditionspass med tjejerna som hittills har gjort ett kanonjobb på träningarna. I måndags lade vi in bollar i träningen för första gången sedan april och vi drog ned något på sprinttekniken på bekostnad av konditionsträning.
En del som vi inte hunnit med än i speciellt stor utsträckning är insideförsvaret men detta kommer vi att jobba hårt med i augusti och september.
Imorgon är det en ny dag och vi ska ha ytterligare ett konditionspass med tjejerna som hittills har gjort ett kanonjobb på träningarna. I måndags lade vi in bollar i träningen för första gången sedan april och vi drog ned något på sprinttekniken på bekostnad av konditionsträning.
Hantering av besvikelse
Idag fick jag ett smärre bakslag. I stundens hetta ansåg jag det nog vara mer än ett "smärre bakslag" men ju mer jag fått begrunda det och gets tid att tänka, desto mer säker blir jag på att nya andetag kan och måste hämtas.
För mig handlar det om taktik och teknik att hantera bakslag. Som alltid är det första som inträffar en känslostorm, ofta av ängslan, oro eller andra negativt laddade ord. Man skall låta dessa skölja över en och låta dem ta det utrymme som behövs men hela tiden måste man ha i åtanke att den första fasen snart är över.
I denna stund behöver jag tid med mig själv. Lugn och ro för att betänka det som inträffat.
Fas 2 handlar om att konstruktivt tänka på framtiden. Vad betyder detta för kommande tid? Hur kan jag lösa det mest akuta? Väldigt få saker är permanenta, så tänk att en setback is a setup for a comeback.
Fas 2 tar lite längre tid än fas 1 (om man ser på bakslag med mitt perspektiv) och fas 3 handlar om att gå tillbaka. Nu har man förhoppningsvis fått distans till det inträffade, vilket kan ge nya glasögon att beskåda det inträffade med. Fas 3 handlar därför om att analysera läget och vilka faktorer som gick bra och vilka som inte gick bra.
Att misslyckas är en del av livet men att konfrontera misslyckanden är av största vikt för att bli en bättre spelare, coach och människa. I boken toughness av Jay Bilas skriver han: "... Ett misslyckande gör inte dig till ett misslyckande." Kom ihåg det! Ett misslyckande är ett steg närmare en bra lösning och räds inte att konfrontera dessa!
måndag 8 juni 2015
Match 2 och dess avgörande faktorer
Mina förberedelser för NBA-basket är alltid desamma. För mig tar det ungefär 3 timmar att se klart en normallång basketmatch och jag måste alltid ha anteckningsblock och taktiktavla närvarande. Det är ett bra sätt att lära sig lite extra och jag spolar fram och tillbaka för att inte missa något. Varenda move som är öppnande, vill jag se flera gånger för att försöka kartlägga vilka faktorer som spelade in.
Därför kommer tyvärr mina matchanalyser ganska sent, eftersom det helt enkelt tar ganska lång tid för mig att anteckna och få ut mina tankar.
Nog om det. Inför denna serie gick jag igenom viktiga faktorer och dessa går jag inte igenom allt för mycket i kommande matchrapporter. Det är två diametralt olika lag som möts i finalserien i år. Irvings skada gjorde skillnaden ännu mer markant. Det är westcoast-flare mot arbetarstadens "grind" och detta har blivit tydligt i denna finalserie. Tro mig, jag älskar bådadera och ska försöka vara något så när neutral i min rapport!
Försvarsspel
I första matchen skrev jag att stjärnorna var skillnaden och så är det fortfarande. Lebron dominerar, Curry var inte alls speciellt framträdande (jag hade hoppats att han skulle komma ut som en nyfödd i match 2) och Warriors har sin bredd att tacka för resultaten än så länge. Jag tror dock att Currys "svaga" form fortsätter i finalserien, förutsat att Cavs fortsätter att spela på sin "grind". Cavs begränsar Curry genom att spela ett überaggressivt denialförsvar på honom när han inte har bollen och dubblar "Mjukt" vid pick and rolls samt transitionlägen. Det är just deras transitionförsvar som jag anser är en stor förklaring till att de stoppar GSW så effektivt. I transition fungerar dessa dubblingar på grund av Thompsons rörlighet och uthållighet samt att Bogut inte sätter press på försvaret. Man behöver inte hjälpa så mycket på Bohut för han vill helst inte göra poäng, men ibland är det själviskt att vara osjälvisk!
I tredje perioden 9:16 in i matchen kommer Curry 1-1 i transition mot Dellavedova på grund av att Shumpert inte sprintar hem fullt. 1-1 i Transition är poäng för Warriors och så blir även fallet denna gång. Trots att Thompson ser situationen och sprintar hem (förbi Shump). är det för sent och Curry sätter poäng efter en rasslande fint som frös Dellavedova ordenltigt. Dålig effort resulterar direkt i poäng.
Cavs försvar är nästan magiskt och det beror på två saker. Bra taktik men framför allt effort. "Grind" är det bästa man kan ha på en basketplan och det täcker upp för allt. Dellavedova kan inte göra mycket i anfall men han ger dig allt i försvar. Fråga Steph Curry!
Sammanfattning
På grund av sin taktik och vilja gör Cavs ett utmärkt jobb på att försvara korgen (layups) och trepoängslinjen. Visst, släpper man treor emellanåt men det finns lägen då man måste välja. Warriors vill spela snabbt, något som Cleveland inte tillåter dem att göra. Väl hemma har man storlek, rörlighet, taktik men framför allt effort att inte ge upp för enkelt. När spelare ger upp för enkelt kommer folk att hetta upp; det får inte hända mot ett så mångfacetterat anfallslag som Warriors.
Samtidigt gör Lebron ett fullkomligt onormalt jobb att ta bollen till korgen. Släpper man Lebron till korgen vinner man inte. I första matchen gjorde GSW ett bättre jobb på den punkten men inatt var det illa. Tresekundersområdet är helt klart den avgörande faktorn hittills i denna serie. Mozgov och Lebron målar det vinrött i Oracle. För att vinna kommande matcher måste Warriors måla det gult igen och förhoppningsvis göra det samma på bortaplan! Stjärnornas kamp fortsätter men har breddats något. Curry behöver steppa upp. Lebron behöver ånga på. Draymond Green och Bogut behöver göra ett bättre jobb. Mozgov behöver fortsätta att storspela och Cavs måste fortsätta "grinda" eftersom stora chans att vinna är genom detta ords innebörd. Frågan är om man orkar i sju matcher? Den här serien handlar om effort, kanske mer än något annat!
Något som jag anser saknas, förutom just tempo i Warriors spel är den swagger som de haft hela säsongen men som också inte riktigt var på topp i förra matchen. Warriors är kul för de "Lirar" men det är något som saknas just nu och jag tror att det är swaggern som istället ibland blir stress. Ett snabbt skott har inte varit problem för dem men det förutsätter att skottet går in och utan Swag så tror jag oddsen för en make minskar. Klay Thompson är swag personifierat men vanligtvis är det hela Warriors som är detta!
Därför kommer tyvärr mina matchanalyser ganska sent, eftersom det helt enkelt tar ganska lång tid för mig att anteckna och få ut mina tankar.
Nog om det. Inför denna serie gick jag igenom viktiga faktorer och dessa går jag inte igenom allt för mycket i kommande matchrapporter. Det är två diametralt olika lag som möts i finalserien i år. Irvings skada gjorde skillnaden ännu mer markant. Det är westcoast-flare mot arbetarstadens "grind" och detta har blivit tydligt i denna finalserie. Tro mig, jag älskar bådadera och ska försöka vara något så när neutral i min rapport!
Försvarsspel
I första matchen skrev jag att stjärnorna var skillnaden och så är det fortfarande. Lebron dominerar, Curry var inte alls speciellt framträdande (jag hade hoppats att han skulle komma ut som en nyfödd i match 2) och Warriors har sin bredd att tacka för resultaten än så länge. Jag tror dock att Currys "svaga" form fortsätter i finalserien, förutsat att Cavs fortsätter att spela på sin "grind". Cavs begränsar Curry genom att spela ett überaggressivt denialförsvar på honom när han inte har bollen och dubblar "Mjukt" vid pick and rolls samt transitionlägen. Det är just deras transitionförsvar som jag anser är en stor förklaring till att de stoppar GSW så effektivt. I transition fungerar dessa dubblingar på grund av Thompsons rörlighet och uthållighet samt att Bogut inte sätter press på försvaret. Man behöver inte hjälpa så mycket på Bohut för han vill helst inte göra poäng, men ibland är det själviskt att vara osjälvisk!
I tredje perioden 9:16 in i matchen kommer Curry 1-1 i transition mot Dellavedova på grund av att Shumpert inte sprintar hem fullt. 1-1 i Transition är poäng för Warriors och så blir även fallet denna gång. Trots att Thompson ser situationen och sprintar hem (förbi Shump). är det för sent och Curry sätter poäng efter en rasslande fint som frös Dellavedova ordenltigt. Dålig effort resulterar direkt i poäng.
Cavs försvar är nästan magiskt och det beror på två saker. Bra taktik men framför allt effort. "Grind" är det bästa man kan ha på en basketplan och det täcker upp för allt. Dellavedova kan inte göra mycket i anfall men han ger dig allt i försvar. Fråga Steph Curry!
Sammanfattning
På grund av sin taktik och vilja gör Cavs ett utmärkt jobb på att försvara korgen (layups) och trepoängslinjen. Visst, släpper man treor emellanåt men det finns lägen då man måste välja. Warriors vill spela snabbt, något som Cleveland inte tillåter dem att göra. Väl hemma har man storlek, rörlighet, taktik men framför allt effort att inte ge upp för enkelt. När spelare ger upp för enkelt kommer folk att hetta upp; det får inte hända mot ett så mångfacetterat anfallslag som Warriors.
Samtidigt gör Lebron ett fullkomligt onormalt jobb att ta bollen till korgen. Släpper man Lebron till korgen vinner man inte. I första matchen gjorde GSW ett bättre jobb på den punkten men inatt var det illa. Tresekundersområdet är helt klart den avgörande faktorn hittills i denna serie. Mozgov och Lebron målar det vinrött i Oracle. För att vinna kommande matcher måste Warriors måla det gult igen och förhoppningsvis göra det samma på bortaplan! Stjärnornas kamp fortsätter men har breddats något. Curry behöver steppa upp. Lebron behöver ånga på. Draymond Green och Bogut behöver göra ett bättre jobb. Mozgov behöver fortsätta att storspela och Cavs måste fortsätta "grinda" eftersom stora chans att vinna är genom detta ords innebörd. Frågan är om man orkar i sju matcher? Den här serien handlar om effort, kanske mer än något annat!
Något som jag anser saknas, förutom just tempo i Warriors spel är den swagger som de haft hela säsongen men som också inte riktigt var på topp i förra matchen. Warriors är kul för de "Lirar" men det är något som saknas just nu och jag tror att det är swaggern som istället ibland blir stress. Ett snabbt skott har inte varit problem för dem men det förutsätter att skottet går in och utan Swag så tror jag oddsen för en make minskar. Klay Thompson är swag personifierat men vanligtvis är det hela Warriors som är detta!
lördag 6 juni 2015
Skottpass
Idag blir det prat om skottpass. Jag anser att det finns två typer av individuella träningar och den första är workouts och den andra är så kallade skill developmentsessioner. Skillnaden är att i workouts springer man mer på bekostnad av repetiotioner. Konditionen ges alltså ett ännu större utrymme medan repetitioner ges mer plats i skill development.
Ett bra skottpass bygger på sju faktorer, enligt en gammal NBA-coach!
1. Fånga skjut
2. Cutta-fånga-skjut
3. Skott efter dribbling
4. Perfekt form varje gång
5. Utmana varje skott (det vill säga någon som skall störa skottet)
6. Matchskott, matchplats, matchhastighet
7. Kartlägg skotten
Dessa sju punkter har jag tagit efter och från och med i höst, där jag siktar på att vi skall ha ett extra separat skottsegment i veckan, ska dessa utgöra grunden för hur jag planerar mina träningar.
Jag håller just nu på att kartlägga alla skott som de olika positionerna eventuellt kommer att skjuta för att göra spelarna bekväma från olika platser på golvet men att de får skjuta från platser som de kommer att skjuta på match!
Ett bra skottpass bygger på sju faktorer, enligt en gammal NBA-coach!
1. Fånga skjut
2. Cutta-fånga-skjut
3. Skott efter dribbling
4. Perfekt form varje gång
5. Utmana varje skott (det vill säga någon som skall störa skottet)
6. Matchskott, matchplats, matchhastighet
7. Kartlägg skotten
Dessa sju punkter har jag tagit efter och från och med i höst, där jag siktar på att vi skall ha ett extra separat skottsegment i veckan, ska dessa utgöra grunden för hur jag planerar mina träningar.
Jag håller just nu på att kartlägga alla skott som de olika positionerna eventuellt kommer att skjuta för att göra spelarna bekväma från olika platser på golvet men att de får skjuta från platser som de kommer att skjuta på match!
fredag 5 juni 2015
Några ord om final nummer 1
Det var inte vackert men det blev en seger. I tidigare inlägg pinnade jag några viktiga punkter som skulle kunna avgöra matchen. Cavs returtagning ledda av Thompson blev en av dem. Thompson hade ett grillparty och Bogut & Co. var inte bjudna. Han hade lekstuga, ja ni förstår...han tog varenda retur på den offensiva planhalvan och GSW får helt klart IG gällande denna del av spelet. Mozgov och Thompson fick Bogut att se riktigt tam ut under korgen när bollen var i luften.
Dessutom lyckades man med framgång stoppa GSW fast breaks och det berodde just på insatser från Thompson. Som jag skrev i förra inlägget, Cavs returtagning kommer att kunna straffa GSW fastbreaks och early offense och de blev tvugna att spela halvplansanfall, vilket inte är deras styrka, samtidigt som Cavs försvarar detta bättre än de flesta lagen i NBA!
Stjärnorna var skillnaden
Curry hade en skitmatch...för att vara Curry och för att vara MVP. PÅ andra sidan hade vi LBJ som var... LBJ! Han var fenomenal. Det är imponerande att man i världens bästa serie uteslutande kan leva på isolations och nästan vinna en final på det. NBA:s bäste postspelare är LBJ. Börja utanför trean, backa in och gör din grej. 2 poäng. Currys "dåliga" match, trots viktiga poäng och LBJ:s utmärkta insats var en tung förklaring till varför matchen var så jämn. Curry var inte MVP:n igår natt. Det fanns ett par spelare som var mer imponerande. Irving var en av dom. LBJ var den andra. Curry var inte dålig, utan bra, men han var inte som Curry kan vara!
Det var också ur detta - stjärnornas kamp- som den avgörande faktorn kom in. Det vill säga: vilka som steppade upp när stjärnorna försvann och Warriors hade fler stenar i sin påse, vilket satte betydligt mer tryck på Cavs som inte alls hade lika många anfallsoptions som Warriors.
Som tidigare sagt: Cavs går så långt som Lebron orkar bära dem. Warriors klarar sig okay utan en storspelande Curry - det bevisade man i första matchen. Nästa match kommer bli rysligt viktig för båda lagen. Giganternas kamp del 2 är bara ett par dygn bort! Jag förvntar mig att Curry är tillbaka på normalt onormal standard då! Det skulle underlätta för laget!
Dessutom lyckades man med framgång stoppa GSW fast breaks och det berodde just på insatser från Thompson. Som jag skrev i förra inlägget, Cavs returtagning kommer att kunna straffa GSW fastbreaks och early offense och de blev tvugna att spela halvplansanfall, vilket inte är deras styrka, samtidigt som Cavs försvarar detta bättre än de flesta lagen i NBA!
Stjärnorna var skillnaden
Curry hade en skitmatch...för att vara Curry och för att vara MVP. PÅ andra sidan hade vi LBJ som var... LBJ! Han var fenomenal. Det är imponerande att man i världens bästa serie uteslutande kan leva på isolations och nästan vinna en final på det. NBA:s bäste postspelare är LBJ. Börja utanför trean, backa in och gör din grej. 2 poäng. Currys "dåliga" match, trots viktiga poäng och LBJ:s utmärkta insats var en tung förklaring till varför matchen var så jämn. Curry var inte MVP:n igår natt. Det fanns ett par spelare som var mer imponerande. Irving var en av dom. LBJ var den andra. Curry var inte dålig, utan bra, men han var inte som Curry kan vara!
Det var också ur detta - stjärnornas kamp- som den avgörande faktorn kom in. Det vill säga: vilka som steppade upp när stjärnorna försvann och Warriors hade fler stenar i sin påse, vilket satte betydligt mer tryck på Cavs som inte alls hade lika många anfallsoptions som Warriors.
Som tidigare sagt: Cavs går så långt som Lebron orkar bära dem. Warriors klarar sig okay utan en storspelande Curry - det bevisade man i första matchen. Nästa match kommer bli rysligt viktig för båda lagen. Giganternas kamp del 2 är bara ett par dygn bort! Jag förvntar mig att Curry är tillbaka på normalt onormal standard då! Det skulle underlätta för laget!
torsdag 4 juni 2015
En era i retroperspektiv
Idag slog det mig att om exakt ett år kommer jag förmodligen vara iklädd en kostym, redo att ta emot min lärarexamen. Det känns inte alls faktiskt men vad det kommer indikera är slutet på en epok av mycket lärdom samt uträttande i Växjö. Mina studier har alltid varit sekundära i mitt hjärta, även om det varit de som varit orsaken till att Växjö blev min studieort. Jag har alltid satt coachandet framför allt och det har emellanåt slagit lite på ekonomin men min flickvän är helt fantastisk som låtit mig göra dessa prioriteringar. Det är coachning som jag vill hålla på med och då kan jag inte välja bort det för något. Träning är träning även för mig och det får inte missas.
Jag minns när jag och en kompis träffade en socialarbetare och vi satte igång och spåna gällande Araby Tigers, som var det första klubbprojektet. Det tog en sommar sedan var vi igång och jag fick mitt första styrelseuppdrag. Jag och denna herre sågs titt som tätt och drömde om framtiden samt organiserade vad vi ville ha gjort. Det var dock han som drog den tunga administrativa bördan och jag stod mest för visioner, basketspecifik kunskap och överblickar från golvet.
Året därefter var jag med i sammanslagningen av Araby Tigers och Växjö Queens och Tigers hade då fått förstärkning av en eldsjälsmamma - klubbens nuvarande styrelse. Hon var minst sagt ett välkommet tillskott och var viktig redan i Araby Tigers som jag faktiskt har rätt dunkla minnen från... Jag minns bara vissa möten och ett av de mest betydelsefulla var ett av de sista, där jag och dessa två personer satt och diskuterade framtiden sent en kväll, då vintern var på väg att övergå till vår. Ett annat var vi tre andra andra...eller ja, vi var också tre men den sista var utbytt mot en annan, numer stockholmare och vi satt i en källare för att planera vilken väg vi skulle ta gällande vår seniorverksamhet.
I våras hoppade jag ur styrelsen eftersom jag kände att jag gjort mitt där och här. Jag ville fokusera helhjärtat på golvet istället och känner inte att ångern kikat fram en sekund. För mig handlade det om att samla tankarna och det tycker jag att jag gjort någorlunda.
Nu inser jag att nya äventyr står framför dörren och livet kan ta mig vart som helst om ett år. Ett år hoppas jag visar riktningen.
Jag minns när jag och en kompis träffade en socialarbetare och vi satte igång och spåna gällande Araby Tigers, som var det första klubbprojektet. Det tog en sommar sedan var vi igång och jag fick mitt första styrelseuppdrag. Jag och denna herre sågs titt som tätt och drömde om framtiden samt organiserade vad vi ville ha gjort. Det var dock han som drog den tunga administrativa bördan och jag stod mest för visioner, basketspecifik kunskap och överblickar från golvet.
Året därefter var jag med i sammanslagningen av Araby Tigers och Växjö Queens och Tigers hade då fått förstärkning av en eldsjälsmamma - klubbens nuvarande styrelse. Hon var minst sagt ett välkommet tillskott och var viktig redan i Araby Tigers som jag faktiskt har rätt dunkla minnen från... Jag minns bara vissa möten och ett av de mest betydelsefulla var ett av de sista, där jag och dessa två personer satt och diskuterade framtiden sent en kväll, då vintern var på väg att övergå till vår. Ett annat var vi tre andra andra...eller ja, vi var också tre men den sista var utbytt mot en annan, numer stockholmare och vi satt i en källare för att planera vilken väg vi skulle ta gällande vår seniorverksamhet.
I våras hoppade jag ur styrelsen eftersom jag kände att jag gjort mitt där och här. Jag ville fokusera helhjärtat på golvet istället och känner inte att ångern kikat fram en sekund. För mig handlade det om att samla tankarna och det tycker jag att jag gjort någorlunda.
Nu inser jag att nya äventyr står framför dörren och livet kan ta mig vart som helst om ett år. Ett år hoppas jag visar riktningen.
onsdag 3 juni 2015
Finalserien och draften
Jag väntar med spänning på uppkast i finalserien. Världens bästa matcher är näst på tur och jag hoppas att dessa kan öveträffa åttondelsfinalerna mellan Spurs och Clippers. Resultatsmässigt - ytterst tveksamt. Spelmässigt - förhoppningsvis.
Det blir nog en ganska tuff serie tippar jag på, framför allt för Cavs. Jag är tveksam till att de har tillräckligt med kort för att kunna spela med Warriors.
Deras transitionförsvar blir avgörande och hittills har det emellanåt sätt uselt ut, när det var som sämst, helt okej när det var som bäst.
Hur de ska kunna matcha upp med Warriors på de individuella planen är också ett stort frågetecken. Ska Irving hinna med Curry eller byter de och sätter SHumpert på honom? Ska irving försvara Barnes, Iggy eller Klay i sådana fall?
Pick and rollförsvaret kommer också bli ytterst viktigt och jag är tveksam till om Mozgov kommer kunna följa med, ens ett par steg, när Curry sätter fart. Mozgov är ingen vidare försvarare i Pick and roll. Han är stor men ska vara nära korgen och jag blir inte förvånad om Tristan Thompson ser sina minuter stegra i finalserien, på grund av försvarsproblem för Mozgov.
Jag tror också att Clevelands offensiva returtagning kan ställa till problem för Warriors om de spelar msått och detta skulle kunna hindra deras fastbreaks. David Lee kanske också får se ökade minuter för att få storlek under korgen?
Lebron kommer få möta många olika looks och behöver få en del enkla poäng för att orka bära Cavs på sina axlar. Det är precis vad det här kommer handla om: hur klarar Lebron att bära ett helt lag? Jag förväntar mig att han kommer få möta Barnes, Green, Iggy och kanske till och med Klay ibland. Han kommer göra poäng men om GSW gör det rätt, får han jobba för varje poäng. Målet är att mura igen tresekundersområdet och låta honom skjuta. Ingen lätt uppgift men inget lag är bättre lämpade för det än Warriors.
Slutligen, vad kommer Irving att komma med? Precis som med Lebron vill man klogga tresekundersomårdet och jag förväntar mig att det kommer spelas en hel del pick and rolls, där Bogut stannar i tresekundersområdet och irving kommer få öppna midrangeskott men vem vet: vi får vänta och se.
I min bok har helt klart GSW övertaget i denna serie men samtidigt är det lebron som står för motståndet. Han är rätt duktig.
En annan rätt duktig spelare är Karl-Anthony Towns som jag hoppas hamnar i mitt Lakers. Youtuba honom, hans spel är fantastiskt. Om Towns är borta för att Wolves tagit honom är det Okafor som gäller. Han är också sagolik och har ett offensivt spel av rang, även om Towns förmodligen har lite mer upside. Egentligen är det bara dessa två som jag kan tänka mig blir franchisespelare men enligt tidningar börjar lettländaren kristaps Porzingis att stiga allt högre och vissa har honom till och med som ett topp-3pick. En europé som går topp 3 brukar inte sluta bra, så för hans egen och laget som signar honom hoppas jag på att han går i mitten av första rundan. Det brukar båda gott för europeer!
Det blir nog en ganska tuff serie tippar jag på, framför allt för Cavs. Jag är tveksam till att de har tillräckligt med kort för att kunna spela med Warriors.
Deras transitionförsvar blir avgörande och hittills har det emellanåt sätt uselt ut, när det var som sämst, helt okej när det var som bäst.
Hur de ska kunna matcha upp med Warriors på de individuella planen är också ett stort frågetecken. Ska Irving hinna med Curry eller byter de och sätter SHumpert på honom? Ska irving försvara Barnes, Iggy eller Klay i sådana fall?
Pick and rollförsvaret kommer också bli ytterst viktigt och jag är tveksam till om Mozgov kommer kunna följa med, ens ett par steg, när Curry sätter fart. Mozgov är ingen vidare försvarare i Pick and roll. Han är stor men ska vara nära korgen och jag blir inte förvånad om Tristan Thompson ser sina minuter stegra i finalserien, på grund av försvarsproblem för Mozgov.
Jag tror också att Clevelands offensiva returtagning kan ställa till problem för Warriors om de spelar msått och detta skulle kunna hindra deras fastbreaks. David Lee kanske också får se ökade minuter för att få storlek under korgen?
Lebron kommer få möta många olika looks och behöver få en del enkla poäng för att orka bära Cavs på sina axlar. Det är precis vad det här kommer handla om: hur klarar Lebron att bära ett helt lag? Jag förväntar mig att han kommer få möta Barnes, Green, Iggy och kanske till och med Klay ibland. Han kommer göra poäng men om GSW gör det rätt, får han jobba för varje poäng. Målet är att mura igen tresekundersområdet och låta honom skjuta. Ingen lätt uppgift men inget lag är bättre lämpade för det än Warriors.
Slutligen, vad kommer Irving att komma med? Precis som med Lebron vill man klogga tresekundersomårdet och jag förväntar mig att det kommer spelas en hel del pick and rolls, där Bogut stannar i tresekundersområdet och irving kommer få öppna midrangeskott men vem vet: vi får vänta och se.
I min bok har helt klart GSW övertaget i denna serie men samtidigt är det lebron som står för motståndet. Han är rätt duktig.
En annan rätt duktig spelare är Karl-Anthony Towns som jag hoppas hamnar i mitt Lakers. Youtuba honom, hans spel är fantastiskt. Om Towns är borta för att Wolves tagit honom är det Okafor som gäller. Han är också sagolik och har ett offensivt spel av rang, även om Towns förmodligen har lite mer upside. Egentligen är det bara dessa två som jag kan tänka mig blir franchisespelare men enligt tidningar börjar lettländaren kristaps Porzingis att stiga allt högre och vissa har honom till och med som ett topp-3pick. En europé som går topp 3 brukar inte sluta bra, så för hans egen och laget som signar honom hoppas jag på att han går i mitten av första rundan. Det brukar båda gott för europeer!
tisdag 2 juni 2015
Fred Hoiberg tillbaka i NBA
Ännu en gång får jag se en av mina favoritcoacher försvinna till NBA. Lite ledsen är jag förstås även om jag tror att Bulls gör ett kanonval i Hoiberg. Bulls har kritiserats hårt det senaste för deras maskinella hantering av coacher och Tom Thibodeau hade gjort ett utmärkt jobb men offensiva tillkortakommanden resulterade i foten för någon vecka sedan. Istället satsar man på en offensiv coach och Hoiberg är nog ett utmärkt val.
Vad får Bulls i Hoiberg?
Fred Hoiberg, Iowa States gamla storscorer och NBA-veteran har jag haft möjlighet att beskåda på ganska nära nivå. Jag har hans playbooks hemma och har studerat drygt sju timmar film med honom och hans Iowa State Cyclones.
Bulls har de gångna åren haft ett härligt försvar men ett stillastående anfall och detta kommer förmodligen Hoiberg att råda bot på. Hoibergs styrka är hans Early Offense, där han jobbar mycket med tidiga dragscreens och mycket actions i form av baselinescreens. Hans sets har varit väldigt "nba" i form av multipla actions, även om han haft vissa superenkla spel i form av backkdoorspel och isolations av olika slag. Dessa kommer han förmodligen att göra om något men han har i alla fall lyckats övertyga mig om att han sactions är effektiva nog för att leda till framgång på NBA-nivå. Dessutom är Hoiberg, precis som Steve Kerr, den nya skolans ledare. Jag ser en förändring i coachers pedagogik och de är "nära" spelarna, skojar och bjuder på sig själva, utan att för den saken skull tappa legitimitet eller respekt.
Framtiden för bulls
Det är mycket svårt att förutspå om Bulls kommer bli bättreän vad de varit under Thibs styre. Thibs var ett försvarsgeni och frågan är om Hoibergs anfall är starkt nog för att få dem att ta nästa steg i slutspelet. EN av utmaingarna blir förstås att få ett nytt kontrakt med Butler. Det tror jag att Hoiberg fixar.
Vad får Bulls i Hoiberg?
Fred Hoiberg, Iowa States gamla storscorer och NBA-veteran har jag haft möjlighet att beskåda på ganska nära nivå. Jag har hans playbooks hemma och har studerat drygt sju timmar film med honom och hans Iowa State Cyclones.
Bulls har de gångna åren haft ett härligt försvar men ett stillastående anfall och detta kommer förmodligen Hoiberg att råda bot på. Hoibergs styrka är hans Early Offense, där han jobbar mycket med tidiga dragscreens och mycket actions i form av baselinescreens. Hans sets har varit väldigt "nba" i form av multipla actions, även om han haft vissa superenkla spel i form av backkdoorspel och isolations av olika slag. Dessa kommer han förmodligen att göra om något men han har i alla fall lyckats övertyga mig om att han sactions är effektiva nog för att leda till framgång på NBA-nivå. Dessutom är Hoiberg, precis som Steve Kerr, den nya skolans ledare. Jag ser en förändring i coachers pedagogik och de är "nära" spelarna, skojar och bjuder på sig själva, utan att för den saken skull tappa legitimitet eller respekt.
Framtiden för bulls
Det är mycket svårt att förutspå om Bulls kommer bli bättreän vad de varit under Thibs styre. Thibs var ett försvarsgeni och frågan är om Hoibergs anfall är starkt nog för att få dem att ta nästa steg i slutspelet. EN av utmaingarna blir förstås att få ett nytt kontrakt med Butler. Det tror jag att Hoiberg fixar.
21
Som tidigar enämnt går denna blogg ibland på autoskrift. Jag bara börjar skriva utan att ha tänkt igenom speciellt mycket, vilket kanske är ett dåligt skyltfönster för mig men av någon anledning är det precis som basket för mig. Ibland måste man släppa kontrollen och låta spelarna utveckla sig själva. Det är samma sak med sinnet och då är bloggen bra eftersom sinnet bara bryter sig fritt och skriver, lite på effektion, lite på känsla, lite på...ja, jag vet inte allt.
Idag hoppas jag skriva ett genomtänkt inlägg men vi får se vart det hela slutar. Jag har som tidigare nämnt redan kommit ganska långt in i nästkommande säsong. Efter säsongsanalysen började skissarbetet med vad som skulle göras nästa år. Det blir inte några radikala förändringar i vad vi ska göra men jag har bland annat börjat att planera ett spel som jag kallar "21". Det är en naturlig integrering i vårt vanliga anfall men ger lite nya ingångar i det. Det ska bli riktigt spännande att föröska utveckla detta för jag tror att det kan bli ett effektivt vapen i nästa års upplaga av Växjö Ravens. Det handlar precis som allt annat om att attackera, reagera och reagera och inspirationen är hämtad från Golden State Warriors fantastiska Early offense. Vi får se vart det leder och just nu har jag bara utformat idéen, börjat arbeta på breakdowndrillar och pedagogiken bakom det! Fast det är klart, jag har drygt två månader på mig att spetsa till det lite!
Idag hoppas jag skriva ett genomtänkt inlägg men vi får se vart det hela slutar. Jag har som tidigare nämnt redan kommit ganska långt in i nästkommande säsong. Efter säsongsanalysen började skissarbetet med vad som skulle göras nästa år. Det blir inte några radikala förändringar i vad vi ska göra men jag har bland annat börjat att planera ett spel som jag kallar "21". Det är en naturlig integrering i vårt vanliga anfall men ger lite nya ingångar i det. Det ska bli riktigt spännande att föröska utveckla detta för jag tror att det kan bli ett effektivt vapen i nästa års upplaga av Växjö Ravens. Det handlar precis som allt annat om att attackera, reagera och reagera och inspirationen är hämtad från Golden State Warriors fantastiska Early offense. Vi får se vart det leder och just nu har jag bara utformat idéen, börjat arbeta på breakdowndrillar och pedagogiken bakom det! Fast det är klart, jag har drygt två månader på mig att spetsa till det lite!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)