Jag har börjat prenumerera på Sacramento Kings. Jag följer allt som händer i Kaliforniens huvudstads basketlag och kanske är Sac-Town basketens verkliga huvudstad? Att den gamla Suns-hjälten Kevin Johnson faktiskt är borgmästare i staden talar för detta påstående.
Nog om det, George Karl är tillbaka i gemet och det första man gör är ta den gamla trotjänaren Andre Miller till Kings. Vilka är de stora vinnarna denna trade deadline? Kings förstås! Karl kommer att revolutionera Kings och göra dem till ett slutspelslag inom två år. Hade de spelat i östra konferensen skulle det vara ett.
Därför är Kings vinnare
Karl är den bästa tänkbara coach för unga spelare, framför allt sådana som Demarcus Cousins som tidigare inte allt för sällan fått vara synonym med problem. Karl är van med att handskas med speciella spelartyper och brukar dessutom göra sig omåttligt populär bland dessa. Gary Payton, Shawn Kemp, Kenyon Marshall och nu Cousins. Dessa spelare är inte problem men de har temperament som behöver en viss typ av coach. Karl är en sådan. Han berättade på en clinic förra säsongen om hur han nästan slagits med både Payton och Martin men att dessa var de första spelarna som besökte honom på sjukhuset när han opererats för sin halscancer. Han är en spelarcoach, inget snack om den saken!
Kings kommer att börja springa igen. Det kommer att bli spejsat. Gay som liten kraftforward? Kanske! Cousins kommer att komma ut mer på golvet och kommer nog känna igen mycket från sin tid i college. Andre Miller kommer kanske inte spela de tyngsta minuterna men han kommer vara en röst. En spelande coach och en välbehövlig ledare för ett ungt Kings som kommer att börja prestera ganska snart. Kanske kan Collison bli en ny Lawson? Jag är inte helt främmande för den tanken. Det blir spännande att följa Kings. Både på Facebook och i ligan!
fredag 20 februari 2015
tisdag 17 februari 2015
Vad definierar ett bra försvar?
Jag har alltid gillat att spela försvar och tar en nästan löjlig stolthet i att vara den bästa försvararen på planen varje gång jag spelar eller tränar. Jag gillar också att analysera försvarsspel när jag tittar på basket och vill hitta nya infallsvinklar hur man gör saker och ting. Har jag några funderingar mailar jag coachen i fråga. Det är dte bästa med att vara coach, det finns så himla många hjälpsamma mentorer där ute som gärna delar med sig av sina filosofier.
Det är lätt att statistiskt kolla på bra försvarsspel. Det kan vara dem som släpper in minst poäng eller de som släpper in minst antal treor och poäng i straffkastområdet. Dessa är grundläggande faktorer som jag tycker är bra att begrunda men det är förstås bara en minimal del av ett försvarsspel. Hur effektivt mna försvarar backscreens, bollscreener, stoppar snabba uppspel och annan avancerad statistik är förstås också väldigt viktiga faktorer.
Huruvida man styr mitten eller base, frontar post eller spelar bakom och allt sådant anser jag bara vara smaksaker som man väljer utifrån sitt spelarmaterial. Mina regler för ett bra, eller i alla fall ett lovande snart bra försvarsspel är hur fusionerade spelarna är. Jag brukar leta efter gör alla samma sak? Det finns ingenting som får mig att må så illa som när spelare i mitt eget lag gör saker som är tvärtemot vad vi jobbat på. Det händer tyvärr men detta är för mig oacceptabelt. Det känns på något sätt som en kränkning mot lagkonceptet. Svaren rörande varför spelaren begått detta illdåd kan förstår variera och är väl i sammanhanget irrelevant men min poäng är unisont individuellt beteende är en god grund för ett bra lagförsvar. Ju fler parametrar av spelet som infiltreras av detta, desto bättre är lagets försvar.
Det är lätt att statistiskt kolla på bra försvarsspel. Det kan vara dem som släpper in minst poäng eller de som släpper in minst antal treor och poäng i straffkastområdet. Dessa är grundläggande faktorer som jag tycker är bra att begrunda men det är förstås bara en minimal del av ett försvarsspel. Hur effektivt mna försvarar backscreens, bollscreener, stoppar snabba uppspel och annan avancerad statistik är förstås också väldigt viktiga faktorer.
Huruvida man styr mitten eller base, frontar post eller spelar bakom och allt sådant anser jag bara vara smaksaker som man väljer utifrån sitt spelarmaterial. Mina regler för ett bra, eller i alla fall ett lovande snart bra försvarsspel är hur fusionerade spelarna är. Jag brukar leta efter gör alla samma sak? Det finns ingenting som får mig att må så illa som när spelare i mitt eget lag gör saker som är tvärtemot vad vi jobbat på. Det händer tyvärr men detta är för mig oacceptabelt. Det känns på något sätt som en kränkning mot lagkonceptet. Svaren rörande varför spelaren begått detta illdåd kan förstår variera och är väl i sammanhanget irrelevant men min poäng är unisont individuellt beteende är en god grund för ett bra lagförsvar. Ju fler parametrar av spelet som infiltreras av detta, desto bättre är lagets försvar.
onsdag 11 februari 2015
Korver en All-star?
Wade blir skadad. Den givna ersättaren är.... Kyle Korver. Självklart! Har vi någonsin sett en mer lysande stjärna än Korver? Det här är no disrespect till Korver som är en spelare jag gärna skulle se i mitt lag alla dagar i veckan. Det finns ingen som jag har ett sådant förtroende för från trepoängslinjen och tillsammans med några andra är han ett lysande, kanske till och med det bästa tänkbara komplementet. Men det är precis vad han är. En av ligans absolut bästa rollspelare.
All-star för mig handlar om något helt annat. Det finns ingen plats för rollspelare där, utan jag förväntar mig franchiseplayers. Korver skulle välkomnas i varenda lag i hela NBA men han skulle inte vara spelaren som de byggde sitt spel runt.
Då sitter folk och säger: "Men kolla hur bra Atlanta Hawks är!" Mitt svar på det påståendet är att de är fantastiskt bra men varför inte skicka hela Hawks till all-starhelgen då? De vinner och då hör alla från Teague till John Jenkins hemma där! Däremot hör inte Derozan, Beal, Love eller Knight hemma där. Varför? För de förlorar för mycket? Men de är franchiseplayers och all-star är en arena för de absolut bästa. De som vi vet kommer kunna göra sagolika saker och som förväntas göra detta.
Bakom dessa har vi lirare som Vucevic. 19 poäng och 11 returer men i ett skitlag. Korver 12 poäng och 4 returer i ligans bäst spelande lag. Hur värderar vi egenltigen de där platserna och vad betyder de i praktiken? Jag är trött på skiten!
All-star för mig handlar om något helt annat. Det finns ingen plats för rollspelare där, utan jag förväntar mig franchiseplayers. Korver skulle välkomnas i varenda lag i hela NBA men han skulle inte vara spelaren som de byggde sitt spel runt.
Då sitter folk och säger: "Men kolla hur bra Atlanta Hawks är!" Mitt svar på det påståendet är att de är fantastiskt bra men varför inte skicka hela Hawks till all-starhelgen då? De vinner och då hör alla från Teague till John Jenkins hemma där! Däremot hör inte Derozan, Beal, Love eller Knight hemma där. Varför? För de förlorar för mycket? Men de är franchiseplayers och all-star är en arena för de absolut bästa. De som vi vet kommer kunna göra sagolika saker och som förväntas göra detta.
Bakom dessa har vi lirare som Vucevic. 19 poäng och 11 returer men i ett skitlag. Korver 12 poäng och 4 returer i ligans bäst spelande lag. Hur värderar vi egenltigen de där platserna och vad betyder de i praktiken? Jag är trött på skiten!
söndag 8 februari 2015
Position nummer två
Shooting guard är en term som inte är lika väletablerad som point guard-termen. Kanske är det för att vi svensk basket egentligen har en PG och en insidespelare och sedan tre betydligt mer diffusa roller. I dagens ungdomsbasket är det ju till och med vanligt att man ser lag med fem utespelare, vilket inte gör mig någonting. Bob Huggins gjorde ju sitt open post-anfall till något alldeles unikt med Kenyon Martin som senare gjorde stor nytta i NBA. Blev till och med all-star.
Nog om det, hur ska en shooting guard vara för mig?
Precis som alltid letar jag först och främst efter specifika mentala egenskaper snarare än faktiska skills. Men det finns vissa skills som jag älskar att se hos en shooting guard och en av dessa är bland annat ett bra skott! Enkelhet. Jag anser att en bra SG behöver lära sig att flyta in i spelet och hitta positioner för bra skott- och attackmöjligheter. Rörelse utan boll blir därmed kanske den viktigaste egenskapen hos en SG.
En bra SG behöver vara mästare på att läsa screens och kunna uträtta stor skada på få studs.
En bra SG definieras av mig genom effektivitet i form av att kunna få så mycket uträttat med så lite boll som möjligt.
Mentalitetmässigt anser jag att en SG, precis som en PG behöver vara mycket stark men å andra sidan undrar jag om det finns någon position som man inte behöver ha ett starkt psyke för? Däremot ska en bra SG alltid ha förtroende för sig själv och vara lika fokuserad från första skottet till sista och våga tro på sin avslutsförmåga. Är man 3-15 men coachen ritar upp ett spel för att just denna ska avgöra, så vet såväl coachen som hallen och spelaren själv att detta blir poäng! Det är en bra SG enligt mig.
lördag 7 februari 2015
Mina fem positioner: Point Guarden
Jag läste precis en krönika om Point Guardpositionen på basketsverige.se och tänkte att jag någonstans skulle vilja ha på pränt hur jag vill forma mina spelare på de olika positionerna. Jag börjar förstås bakifrån. Jag har alltid haft en kärlek till Point guardpositionen. Jag spelade den länge och gjorde det relativt framgångsrikt i division 2 Westra. Jag fick en bra balans mellan returer, poäng och assist. Turnovers kommer jag dessvärre inte ihåg men skottprocenten var finfin. Jag attackerade och var ett enmannafastbreak, vilket gav mig bra procent och även en och annan retur. Däremot fick jag inte lära mig vad en Point Guard skall göra, utan det var som coach och på läger som man samlade på sig lite tankar om uppgiften.
Hur man än vill se det så är det en uppgift att vara på planen. Oavsett vilken position så har man ett ansvar gentemot sig själv och sitt lag att göra det absolut bästa tänkbara när man spelar.
Point Guard-DNA
Det finns vissa speltekniska saker som jag lämnar helt åt spelartypen. En sådan sak är huruvida spelaren är skytt eller attackspelare i första hand. Jag anser att båda dessa är utmärkta vapen i de flesta anfallsspel och en PG skapas utifrån andra egenskaper.
Viktigast för mig är att hitta positiv karaktär. Point guarden för mig måste vara mitt lags största vinnarskalle och leda med passion. Att dra en charge och studsa upp efteråt, det är en vinnarspelare. Det måste vara min PG som har en outtömlig energinivå och som kan kanalisera denna på rätt sätt. De ska få vara arga men aldrig någonsin tappa fattningen. En bra PG och spelare rent generellt anser jag alltid går in med en "nästa-boll-mentalitet". Dunkade jag nyss? Nästa boll! Blev jag precis dunkad på? Nästa boll!
Kreativitet anser jag vara en egenskap som saknas hos många spelare. En fullständig kreativtet är att kunna skapa med och utan boll, både för sig själv och andra.
För att vara kreativ måste man ta bort sina begränsningar. Kunna passa med höger och vänster hand, avsluta med minst två olika metoder nära korgen, äta fantastiskt bra, sova fantastiskt bra och förstå att det som sker på planen börjar utanför.
Förberedelse
En bra spelare är alltid förberedd för sin uppgift. En bra spelare kommer ihåg sekvenser från förgående match och funderar över hur dessa sekvenser inte ska återupprepas kommande match.
Som Point Guard är detta otroligt viktigt och om man inte tar sina förberedelser inför och under matchen seriöst anser jag att laget blir stagnerande. Guarden måste vara med i matchen på riktigt för att kontrollera den. Det börjar med förberedelser. Jag vill att mina PG:s ska ha koll på vilka anfallskombinationer som gett oss våra senaste poäng och vilka spelare som är vart på planen. Vart finns missmatches och hur ska vi kunna få bollen dit den behövs?
En PG ska också ha koll på hur motståndarna gjort sina poäng de senaste två anfallen och hjälpa sina vänner att hitta rätt i så väl anfall som försvar. Står någon en halvmeter fel? Rätta till spelaren och sedan kör vi! Sedan vill jag att man alltid sätter laget i första rummet och frågar sig själv: hur kan jag göra mina lagkamrater bättre? För att citera Ganon Baker: "you have to have WE-eye, not ME-eye. You have to be self-less not self-ish." Man kan vara bästa skytten men behöver inte ta flest skott.
Arbetsmoral
Jag tror att ett gott tecken i ett lag är att ha spelare på plats långt innan träningen börjar. Dessa spelare kommer bli bra. Jag tror att om man har en point guard som är i hallen tidig, kanske till och med har med sig en lagkamrat för att jobba med något speciellt med denna tror jag att man har ett framgångsrikt lag och om inte annat, har man en Point Guard med absoluta mästarkvaliteter. Någon måste slå an tonen och har man en PG som gör det tror jag denna lättare kan få med sig medspelare. Vinnaren hittar alltid vägar att förbättra sitt spel och jag vill att min point guards alltid letar sätt att förbättra sitt spel på.
Basket-IQ och verbal begåvning
En bra Point guard behöver ett bra spel-IQ. Det görs genom att analysera spelet, titta på basket och lära sig coachens spelbok innan och utantill. Helst även motståndarnas. PG:n måste också vara verbal och snacka heeeeeela tiden. Munnen kan ge liv och död åt ett helt lag. Använd den!
Hur man än vill se det så är det en uppgift att vara på planen. Oavsett vilken position så har man ett ansvar gentemot sig själv och sitt lag att göra det absolut bästa tänkbara när man spelar.
Point Guard-DNA
Det finns vissa speltekniska saker som jag lämnar helt åt spelartypen. En sådan sak är huruvida spelaren är skytt eller attackspelare i första hand. Jag anser att båda dessa är utmärkta vapen i de flesta anfallsspel och en PG skapas utifrån andra egenskaper.
Viktigast för mig är att hitta positiv karaktär. Point guarden för mig måste vara mitt lags största vinnarskalle och leda med passion. Att dra en charge och studsa upp efteråt, det är en vinnarspelare. Det måste vara min PG som har en outtömlig energinivå och som kan kanalisera denna på rätt sätt. De ska få vara arga men aldrig någonsin tappa fattningen. En bra PG och spelare rent generellt anser jag alltid går in med en "nästa-boll-mentalitet". Dunkade jag nyss? Nästa boll! Blev jag precis dunkad på? Nästa boll!
Kreativitet anser jag vara en egenskap som saknas hos många spelare. En fullständig kreativtet är att kunna skapa med och utan boll, både för sig själv och andra.
För att vara kreativ måste man ta bort sina begränsningar. Kunna passa med höger och vänster hand, avsluta med minst två olika metoder nära korgen, äta fantastiskt bra, sova fantastiskt bra och förstå att det som sker på planen börjar utanför.
Förberedelse
En bra spelare är alltid förberedd för sin uppgift. En bra spelare kommer ihåg sekvenser från förgående match och funderar över hur dessa sekvenser inte ska återupprepas kommande match.
Som Point Guard är detta otroligt viktigt och om man inte tar sina förberedelser inför och under matchen seriöst anser jag att laget blir stagnerande. Guarden måste vara med i matchen på riktigt för att kontrollera den. Det börjar med förberedelser. Jag vill att mina PG:s ska ha koll på vilka anfallskombinationer som gett oss våra senaste poäng och vilka spelare som är vart på planen. Vart finns missmatches och hur ska vi kunna få bollen dit den behövs?
En PG ska också ha koll på hur motståndarna gjort sina poäng de senaste två anfallen och hjälpa sina vänner att hitta rätt i så väl anfall som försvar. Står någon en halvmeter fel? Rätta till spelaren och sedan kör vi! Sedan vill jag att man alltid sätter laget i första rummet och frågar sig själv: hur kan jag göra mina lagkamrater bättre? För att citera Ganon Baker: "you have to have WE-eye, not ME-eye. You have to be self-less not self-ish." Man kan vara bästa skytten men behöver inte ta flest skott.
Arbetsmoral
Jag tror att ett gott tecken i ett lag är att ha spelare på plats långt innan träningen börjar. Dessa spelare kommer bli bra. Jag tror att om man har en point guard som är i hallen tidig, kanske till och med har med sig en lagkamrat för att jobba med något speciellt med denna tror jag att man har ett framgångsrikt lag och om inte annat, har man en Point Guard med absoluta mästarkvaliteter. Någon måste slå an tonen och har man en PG som gör det tror jag denna lättare kan få med sig medspelare. Vinnaren hittar alltid vägar att förbättra sitt spel och jag vill att min point guards alltid letar sätt att förbättra sitt spel på.
Basket-IQ och verbal begåvning
En bra Point guard behöver ett bra spel-IQ. Det görs genom att analysera spelet, titta på basket och lära sig coachens spelbok innan och utantill. Helst även motståndarnas. PG:n måste också vara verbal och snacka heeeeeela tiden. Munnen kan ge liv och död åt ett helt lag. Använd den!
onsdag 4 februari 2015
Mina välvalda ord om All-starhelgen
Nu är det inte många matcher kvar innan det är dags för all-starhelgen och det var fantastiskt underhållande förr i tiden. All-star är lite som julafton. När man är liten är man spänd, nervös och omåttligt lycklig men när åldern tyar ut sin rätt handlar det mer om stämningen runt om än själva händelsen i sig.
Jag älskar eventet i sig och det är förstås ett bra skyltfönster för basket och en samlingspunkt för hela världen men vilka ska vara där? "De tolv bästa spelarna i varje serie" är förstås det uppenbara svaret men det mer sanningsenliga svaret brukar vara, de spelare med bäst fanbase plus några till. I år är många besvikna på att inte Damian Lilliard kom med och själv är jag minst sagt förvånad över att man nobbade honom. Men så kommer den givna följdfrågan: vem skulle man tagit bort för att ge platsen till Lilliard istället? Och var det rättt att låta Cousins få Kobes plats? Var det fel? Någon säger att Cousins lag är för kasst för att vara representerade och det är förstås en bra poäng . Ska Duncan vara med trots att han inte längre matar siffror som han gjorde förr i tiden? Ja, vem kan svara på dessa frågor.
Är det rätt att Lilliard blev nobbad? Nej, självklart inte men i en liga som är så fullproppad med bra spelare är dte ett par som kommer att få stå utanför. Bör man utöka antalet platser till laget? Nej, jag tror inte att det är lösningen. Jag tror snarare att man ska börja se All-star för vad det är. Lite som julafton. En rolig händelse som lyser upp vintermörkret men dagen efter är vardagen tillbaka och det är då som saker börjar spela roll på riktigt igen. Förra året blev Kyrie Irving All-starmatchens MVP. Vad säger det mer än att han fick ett Playstation 4 i julklapp?
Jag älskar eventet i sig och det är förstås ett bra skyltfönster för basket och en samlingspunkt för hela världen men vilka ska vara där? "De tolv bästa spelarna i varje serie" är förstås det uppenbara svaret men det mer sanningsenliga svaret brukar vara, de spelare med bäst fanbase plus några till. I år är många besvikna på att inte Damian Lilliard kom med och själv är jag minst sagt förvånad över att man nobbade honom. Men så kommer den givna följdfrågan: vem skulle man tagit bort för att ge platsen till Lilliard istället? Och var det rättt att låta Cousins få Kobes plats? Var det fel? Någon säger att Cousins lag är för kasst för att vara representerade och det är förstås en bra poäng . Ska Duncan vara med trots att han inte längre matar siffror som han gjorde förr i tiden? Ja, vem kan svara på dessa frågor.
Är det rätt att Lilliard blev nobbad? Nej, självklart inte men i en liga som är så fullproppad med bra spelare är dte ett par som kommer att få stå utanför. Bör man utöka antalet platser till laget? Nej, jag tror inte att det är lösningen. Jag tror snarare att man ska börja se All-star för vad det är. Lite som julafton. En rolig händelse som lyser upp vintermörkret men dagen efter är vardagen tillbaka och det är då som saker börjar spela roll på riktigt igen. Förra året blev Kyrie Irving All-starmatchens MVP. Vad säger det mer än att han fick ett Playstation 4 i julklapp?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)