Glöm inte att sova!

Jag har lagt ned ett par tusen på att få hem material med John Calipari. Trots att jag hört det mesta med honom kan han alltid underhålla med sin ödmjuka självsäkerhet och alltid säger han något spännande. Jag fick precis hem hans 2014 clinic och i sin årliga frågestund låter han sin stämma behandla allt från zon till sömn.
Han berättar bland annat att han inte sätter några som helst restriktioner gällande mat för sina spelare med motiveringen att de tränar och spelar så många minuter att de behöver äta otroliga mängder, även kalorier. Vad han bryr sig om är hur tempot ser ut på träningarna. Det är inte heller en enda som lufsar på träningen, bör kanske läggas till.
Däremot är han extremt hård med sömn. En rolig anekdot är att han i början av året tar hem hela laget ett par gånger för att se hur de sover. Nu har de dessutom börjat använda ett sovband för att följa hur deras spelare sover och om de får god sömn!

Med andra ord ät gott men sov minst lika gott om ni vill spela för Kentucky!

Mycket spännande youngsters i NBA i år

Problemet med att åldras är inte åldern i sig utan att man inte märker att man blir äldre. Häromdagen tänkte jag på vilka fantastiska unga spelare som finns för att sedan komma fram till att många av dem börjar bli till åren. Steph Curry och Klay Thompson ha rlänge varit unga. De är inte gamla än men 26 och 24 år är väl i alla fall nästan medelålder i basketsammanhang?
Men det finns mycket riiiiktigt ungt som jag tycker blir spännande i år.

Sixers är ju ett av mina hjärtelag och räkna emd att Carter-Williams och Noel vill lysa upp många städer i höst. Riktigt rolig duo som jag tror inom en snar framtid kommer få upp Sixers ur träskmarkerna igen. Nästa år är ju Embiid med också!

Magic har en ung stomme som jag gillar. Oladipo är en arbetsråtta och jag räknar med att han kommer ha förbättrat sig avsvärt under sommaren. Tillsammans med Elfrid Payton och Aaron Gordon kommer vi att se en högt flygande framtida försvarsgarnison av eventuell toppklass.

Minnesota. Kommer de hoppa i år? Ja! Kommer de prestera? Kanske. Wiggins tror jag ganska snabbt kommer in i NBA. Zach Lavine har ups men jag vet inte om han kommer bli en som presterar från dag 1. Återstår att se, men med Rubio på passningshumör lär vi i alla fall få se en del alley-oops.

Milwaukee Bucks ska jag inte plocka ut någon spelare från men de har en ung spelare i form av Jabari Parker som jag tror kommer att hålla en jämn god nivå genom hela säsongen. Tillsammans med Larry Sanders och Brandon Knight kan nog även hjortarna från mitten bli rätt roliga att titta på!

En vecka till matchstart 1

Om en vecka vid den här tiden kommer jag och mitt lag vara ytterligare erfarenheter rikare. Vi har då avklarat vår säsongsdebut och det blir en utmärkt värdemätare direkt från första dagen. Vi har kommit en bit sedan första dagen på träningslägret men resan är lång. Vi har behandlat det mesta av det som skulle behandlats första månaden men det behöver formas genom hela säsongen. Det är intressant att se hur många spelare tagit stora steg framåt och som jag tror kommer utvecklas fantastiskt under årets gång.
Jag är inte nervös riktigt än men har ägnat åtskilliga timmar åt att planera veckans träningspass för att vi ska vara så redo som vi möjligtvis kan till matchen nästa helg. Det blir en riktigt viktig träningsvecka och spelarna samt coacherna måste vara helt redo och fokuserade på knstant förbätrring.

Serbien till Final

Jag såg på en clinic med John Calipari i somras och han lärde som vanligt ut massor intressant. En av de viktigaste läxorna ansåg jag vara att alltid ifrågasätta allt. Att inte finna sig i att "så är det!" utan tänka hur vill jag göra utifrån det material som finns tillgängligt.
Serbien mot Frankrike var en fröjd. Serbien är ett av mina favoritländer varje mästerskap. De spelar alltid fantastisk basket oavsett om de leds av Peja Stojakovic eller ett gäng 92:or. De har en identitet, precis som Litauen.
Jag missade första perioden men kom in till ett stillastående Frankrike. Pick n roll är en gåva och förbannelse. Dåliga lag spelar det med två spelare, medan bra exempel kan involvera fem stycken i sitt pick n rollspel. Serbien visade några riktigt fina aktioner med driftande spelare och hårt rullande storingar. Serbiens anfallsspel var imponerande men deras defensiva arbete är kanske vad som får min käke att falla längst. De lirar ett bra komprimerat försvar. Dick Bennett, den fantastiskte legendaren, har sagt ett par bevingade ord som är så viktig för ett välfungerande försvarsspel och den lyder: Hur försvarar vi posten? Utifrån denna fråga måste man styra upp sitt försvarsspel. Bennett menar att man inte kan styra baseline om motståndarens insidespelare försvaras utifrån 3/4-principen. När jag tänker på det är det väl ganska självklart eftersom insidespelaren då används som en automatisk screenare. Otroligt att jag nästan tagit mig igenom en hel karriär utan att tänkt på det vare sig som anfallare eller försvarare! Men Serbiens försvar är kul att se på. De spelar inte packlinje men har tydliga principer inspirerade av det, precis som Spurs haft den gångna säsongen. Resultatet blir att halvplansspelet för mottståndarna lätt blir statiskt och tvingas förlita sig på bra sänk utanför trean eller tuffa tvåor.
Mot USA finns det två faktorer som blir extremt avgörande. Mot USA måste man spela försvar i anfall. Det är deras styrka, de livnär sig på atletiska spelare som kan ligga i bollbanor och sno bollar. Deras försvarsspel är egentligen raka motsatsen mot Serbiens långa stunder eftersom de har ett helt annat manskap. Har man ett råatletisktlag blir det förstås lättare att spela det försvar som Duke och UNC förespråkar. Ligg i bollbanor, spela extrem förnekelsebasket och ha ryggen täckt. Att vårda bollen blir en nyckel för Serbien och tvinga USA att dra ned på tempot, stänga mitten, hitta bra sänk utifrån och försöka att begränsa Davis och Farieds involvering i såväl försvar som anfall.
USA kommer att försöka få Serbien att passa bollen så mycket som möjligt och inte låta dem penetrera djupt. Det känns som att vi kommer få se en hel del pickar på toppen av planen!

Hardenförsvar

James Harden har den gångna säsongen och stundande VM blivit en av de mest framträdande skrattaktierna i världen. Med rätta kan man tycka men han är inte ensam om att inte spela försvar i det amerikanska landslaget. Irving, Curry och Rose är ju inga försvarsfantomer. Nej USA har väldigt mycket Faried och Davis att tacka för sina framgångar. Faried är en underbar krigare. Behöver inte ha så många bollar för att göra jobbet. Davis kommer tillhöra samma kategori av centrar som Shaq, Robinson och Hakeem. faried, Davis och Cousins blotta närvaro är ett angenämt vapen för det amerikanska laget.

En träningshelg senare

Hej go' vänner! Längtan var nästan total inför helgen som är på väg att lida mot sitt slut. Vi har gjort en kanonförsäsong med god uppslutning kring de fyspass som vi haft med specialist inom fysområdet. Den gångna veckan ägnade vi åt spel och skott för att dra igång på riktigt denna helg. Förutsättningarna var, förutom lite skador och sjukdomar, goda och planeringen påbörjades redan i somras. Vi ville använda träningshelgen till att jobba mycket utifrån vårt försvarsspel samt ägna mycket tid åt utveckling av spelares individuella färdigheter. Redan första träningen innebar stora framsteg för gruppen och det roliga är att det, liksom mitt andra lag, är en grupp som vill lära sig och utvecklas. Vilja att bli bättre är den största begåvning en människa kan ges och detta skapar en inspirerande miljö som jag tror kommer att vara mycket trivsam. En av våra stora utmaningar är att nå den intensitetsnivå som vi önskar men vi har satt upp mål och visioner som skall genomsyra allt vi gör hela tiden.

Skillnaden från tidigare år är stor. Vi kommer att genomgå en märkbar föryngring och hoppas att detta ska ge oss den långsiktighet i föreningen som vi tror behövs för att nå en bra nationell nivå. Framför allt handlar det om att v har en bra generatio med en stor grupp spelare som behöver utvecklas ytterligare samtidigt som vi inte heller vill hamna i en sits där vi varje år står med två tomma händer och inte riktigt vet vad vi har för lag att röra oss med nästkommande säsong. Med andra ord är detta bäst för såväl spelare som klubb.

De äldre i laget spelar en roll som är viktigare än någonsin. Det behöver slå an en ton för hela gruppen och träningshelgen visade vilka fantastiska individer vi har att jobba med i år. Gott ledarskap bland spelare var den mest avgörande faktorn för träningshelgens utgång.
En spännande säsong väntar och jag är verkligen  glad samt tacksam att få jobba med två lag, fyllda med ungdomar och unga vuxna som vill och kan sträva framåt och uppåt. Nu kör vi!

Var sitter roten till allt ont?

Nu är jag allt bra trött på skiten och efter att alltid sett mig själv som en optimist har insikten slagit mig att min optimism är högst egocentrerad. Så länge det inte gäller mig själv och människor i min närhet, så är jag en rå, nästan hänsynslös pessimist. Människor är bra överlag men vi har en tyvärr växande skara människor som behöver få spendera några dagar på en kursgård för att ta itu med sin politiska apati. Sverigedemokrater. Fästingar är otäcka små rackare, men Sverigedemokrater är nog ännu mer ynkliga och småsinta. För hur mycket det än tar emot att säga det, så besitter de i alla fall någon gnutta av intellekt och det bör vara något högre än fästingens. Likt förbannat lyckas de inte komma upp i beslutsfattande på högre nivåer än fästingens. Intellektet tar slut precis innan instinkten. Diverse nyhetssajter avslöjar dagligen SD-topparnas värsta demoner men min fråga är: för vem?
Finns det en enda Sverigedemokrat som skulle sluta rösta på partiet för att Halmstads främsta kandidat bär ett hakkors på armen? Partiet kännetecknas av främlingsfientlighet och rasism så att väljarna skulle storma från partiet är knappast troligt. Däremot kan vi andra med förmåga att låta instinkten utmanas av intellektet skaka på huvudet, känna hur luften inte kommer längre ned än till halsgropen, knyta näven i fickan och hoppas på att en kursgård någonstans i Sverige kan göra en värdig människa även av detta.

Sedan slutet av 1800-talet har Sverige gått ganska stadigt uppåt kan jag tycka. Det har förstås varit dippar lite då och då men vi har återhämtat oss. Arbetslöshet har kommit och gått men demokratin har kvarstått. Nu har den cancer och vi måste komma på ett tillvägagångssätt att aktivt eliminera denna tumör. Priset är irrelevant utan vi måste till varje pris, by any means necessary återställa demokratin, utbilda människor för trots allt hat som man fylls med på grund av SD, är det just brist på bildning och hat som skapat detta parti. Vart ska man börja?

USA ser ganska starka ut men svagaste årgången sedan 2004.

Basket-VM är igång för sjutton gubbar!Jag njuter av det lilla jag lyckas snylta på och har haft tur att kunna se USA:s båda matcher, däremot har jag missat Litauens, Serbiens och Spaniens.
Finland var en munsbit för USA och det finns inte speciellt mycket att kommentera. Ett Finland utan förtroende från trepoängslinjen är ett kraftigt desarmerat landslag. Hela deras spel bygger på deras sagolika sänk och när det inte vill sig har det tufft i alla fall mot lag av USA:s kaliber som sätter en vansinnig bollpress och är stora nog att båda hjälpa och rotera. Jag håller dock benhårt på Finland och tror att de kan konkurrera med de flesta lag i detta VM:et! De har spelarna, spelet och sitt eminenta sisu.

Mot Turkiet fick USA betydligt tuffare. Det farliga med att så många framstående spelare fallit bort från USA:s trupp är förstås att de saknar en uppenbar go-to-guy. Dels för poänggörandet men ännu mer för ledarskap. USA har en rnastående trupp men vem är ledaren? James Harden har sagt att han skulle bli deras försvarsledare när Paul George åkte på sin skada men det har han inte visat några direkta prov på. Derrick Rose är inte i närheten av vad han var innan sina skador. Då spelade han smart och moget men just nu känns det som att glädjen att vara tillbaka är så stark att han glömmer delar av vad som gjorde honom till MVP för ett par år sedan.
Kyrie Irving är duktig men har inte mycket point guard i sig, förutom längd och rasande handles samt fart. Han leder inte och är en förbannat dålig försvarare, ingen vidare skytt och passar inte bollen så som han bör göra. Irvings styrka är synonym med alla de amerikanska guarderna. Transition är fantastiskt bländande men om han inte gör poäng själv så fattar han inte alltid rätt beslut. Många talar om bortfallen av Lebron, Durant, Melo men kanske är Chris Pauls frånvaro ännu mer kostsam för USA?

Jag tror att USA kan få fler tuffa matcher. Konsten ligger i att låta dem spela halvplansanfall. De saknar ledarskap och struktur långa stunder. Använd pick n rolls och gambla inte på passen (försök få passningarna genom penetreringar). USA har fysiken att ligga i bollbanor och dessutom utnyttja det med dunkar på andra sidan. Pick n roll-försvaret har varit trevande och roteringarna har inte kommit naturligt alls. Där är mitt vinstkoncept. Turkiet var briljanta när de foulade amerikanerna tidigt för att sakna ned deras anfall. Kan man göra det samma utan fouls och orka springa i fyrtio minuter mot ett tokfysiskt USA så ser det inte omöjligt ut för länder som Spanien!