söndag 27 september 2015

Helgen lider mot sitt slut

Ytterligare ett par matcher i bagaget och det ser allt bättre ut varje dag. Vi ligger i fas och ska kommande vecka ta nästa steg i vårt anfall- och försvar. Som jag sa häromdagen är det Pace som vi ska jobba på och finessen med detta ord är att det är ett tvådimensionellt ord för mig. Pace är självklart anfall men också försvar. De tär att pusha gränser och bekvämlighetszoner. Vi har en tendens att emellanåt bli stillastående, fatta halvfattiga beslut och dribbla för mycket. Detta ska vi jobba bort nästkommande månad och det ska förhoppningsvis ge oss fler valmöjligheter.


Jag talade med en av mina kanske främsta mentoter i basketen och växlade några ord om kommande månads planering och kommande månadsplan ska vi börja arbeta med våra sets, vårt transitionspel och skära ned vårt halvplansförsvar ordentligt.

Dagens match i division 2 var en riktig värdemätare mot ett rutinerat Eos Lund. De spelade bra men vi kunde vinna med 4 i förlängning! Vi har en ganska bra spridning på poängen och det känns bra för det visar vårt halvplansanfallspotential. Om vi kan komplettera det med några riktigt bra sets tror jag att vi öppnar nya dörrar i vårt spel!Jag är nöjd med hur mina mannar steppar upp och vi är inte det mest rutinerade laget. Varken ja eller mina spelare är speciellt gamla i respektive bransch men vi är förbannat hungriga och entusiastiska för det är vår väg att vandra och med detta som bas kommer vi att kunna spela fantastisk basket.

lördag 26 september 2015

En ordentlig svängom i försvarsfilosofin

Det finns en rad utmaningar som tillhör vardagslivet och så gäller även en coach (hör och häpna). Det blev en ganska snabb omställning för mig att maka på den stora bleka baken och ta mig an en helt ny klubb och två helt nya lag.

Jag börjar känna alla principer, karaktärer, Do's and dont's etcetera allt bättre varje dag och det är väldigt skönt att det finns en sådan enorm kunskapsbas i form av äldre mer rutinerade coacher i klubben. Det är otroligt viktigt att ha ledare i olika åldrar och för mig har jag alltid någon att lufta mina idéer eller åsikter med.

När vi började jobba på försvar i förra veckan fick min fösvarsfilosofi skrivas om helt. Förra året handlade den om containment. Vi skulle hela tiden hålla oss framför boll, spegla dennas rörelse samt flyga på passning och hela tiden ha en triangel runt bollen. Jag trivdes bra med det men emellanåt kunde resultatet bli att vi tappade lite i intensitet samtidigt som vi hade bra skydd i tresekundersområdet.

När jag kom ned till Malbas hade man andra idéer och jag kände inte för att bryta de koncept som de byggt upp förgående år. Då var det bättre att jag anpassade mig men eftersom det är något helt nytt att lära ut för mig har jag de senaste två veckorna fördjupat mig i ett helt annat försvarssystem och detta passar de lagen som jag nu har bättre. Det blir mer intensitet och det gillar jag även om jag inte ser samma lock på tresekundersområdet ännu. Som tur var finns material där ute med nya idéer o.dyl att använda med resultatet att kännedomen om detta försvar nu börjar bli ganska bra. Nästa vecka ska jag fortsätta med försvarsarbete och vi ska förhoppningsvis ta och bearbeta nästa del av min anfallsfilosofi. September har nästan uteslutande fokuserat på spacing, nu börjar vi jobba med pace, vilket är nästa stora ord som jag inte detaljarbetat med än.
Min anfallsfilosofi handlar om space, pace, run, gun & fun! Ord två är alltså nästa steg i progressionen och nu är filosofins grundbult planterad. Vårt nya försvar tycker jag passar väldigt bra in i denna värdeordssmörja! Det ska bli kul att jobba vidare med den!

måndag 21 september 2015

Livet på ett kansli

Det skulle kunna vara något av Charles Bukowski men så är inte fallet. Livet på ett kansli är verkligheten. Det är min historia. Med galler framför mina fönsterrutor är jag ständigt skyddad från alla hot utifrån och för att nå mig måste man komma in genom entrén och det gör folk varje dag klockan åtta. Det har jag inga problem alls med. Visst, jag saknar en dusch och jag saknar "det egna" som följer med ett hem. Jag saknar också ett kök med alla de redskap som hör ett sådant till. Köket brukar jag spendera rätt mycket tid i. En burgarpress är ett måste i alla kök. En ballongvisp för att skapa sin egen dressing likaså, men detta får jag snällt avböja tills i november, då flyttlasset går.

Inget av detta går att klaga på men vad som däremot stör mig något gruvligt är det inneboende flugparet. Jag jagade ut dem i förmiddags efter tre dagars nattlig terror men nu har den ena saten hittat hit igen. Jag kan ju aldrig döda en fluga, utan måste jaga ut den. Det är nattens projekt.

söndag 20 september 2015

Mina två inneboende

Jag är faktiskt glad att jag har någonstans att bo. När man matas med bilder från människor i flykt, begåvas man med empati och tacksamhet för den situation man själv befinner sig i. Därför blir kanske följande rader högst patetiska i sammanhanget men jag vill ändå lufta min strupe och låta fingrarna göra jobbet.

Det är nämligen så att de senaste tre dagarna har jag blivit varse om strulet att bo där jag gör. Från ingenstans dök två flugor upp och vi har levt tätt in på varandra nu i tre dagar. De första två var vi cool. De höll sig för sig och jag för mig men igår inatt började de att känna sig "tjenis" (skönt att det ordet togs tillbaka igen efter 30 års frånvarande) med mig och vägrade att lämna mig trots att tanken vara att sömn. Nu har jag öppnat fönster och dörrar men mitt i rummet finns ett kraftfält som de vägrar att korsa. Idag inser jag att de så småningom kommer dö här inne, men jag vet inte vad medellivslängden är på en fluga. Jag vet inte heller hur gamla dessa två är men de har taggat av lite de sista timmarna. Får se om jag kan få lite lugn inatt!

Fantasy league

Jag kommer ihåg när Championship Manager kom till PC. Det var allt vad man kunde be om. Du fick chansen att vara hjärnan bakom ett mästerskapslag och kunde ta över vilket lag som behagade. Jag gillade inte att ta över lagen med mycket ekonomi, utan ville ha medellagen. De första åren lade jag till flera managers (som jag också styrde över) för att iscensätta de mest sjuka övergångarna. Jag laddade upp med bra material kan man säga. Jag fick en Ronaldo (den förste Ronaldo) för ingenting alls och sålde Mario Delvecchio för en miljard till Barcelona. Det var på den tiden så vinsten var så viktig att fuskandet för att få den var totalt irrelevant.

Så småningom kom liknande spel men till basket. Via nätet får man ett lag som man ska sköta om under säsongen. Det påminner också på många sätt om en Tamaguchi. I början är det skitkul sedan orkar man inte mata den och plötsligt är döden framme. Hur som helst har jag gått med i en Fantasyliga. Jag var först på, sedan av men nu är jag någonstans mitt emellan. Jag gör det helt enkelt utifrån den tid som eventuellt finns att disponera. Draften var igår och jag har börjat leta efter trades. För mig är det viktigt att ha mina favoritspelare. Det är nog till och med det allra viktigaste och Steph Curry samt Michael Carter-Williams var bra picks. Nu ska jag göra mig av med lite av det skräp som jag inte vill ha kvar!

lördag 19 september 2015

Grinnellbasket

Förra säsongen var en av basketvärldens stora snackisar Grinnell. Hela världen, eller i alla fall basketvärlden blev varse om division 3-colleget som dessutom fick matcher sända på ESPN, något som aldrig tidigare hänt ett division 3-college. Det var imponerande och anledningen var helt enkelt att de scorade djuriskt mycket. Alltså djuriskt mycket. De snittar ofta över 120 ppg. över hela säsongen.

Jag älskar lag som scorar och tycker att det är lika viktigt som försvar. De gör dom inte på Grinnell, utan hela deras tanke går ut på att byta tvåor mot treor. Det betyder i och för sig inte att de inte bryr sig om försvar men det är anfall som är deras bröd och smör. Jag började läsa på om Dave Arseneaults filosofi i somras för att få lite mer inblick i hur de lägger grunden för ett så högvarvsgående anfall och en del av deras tankar faller mig verkligen i smaken. Bland annat kraschar de offensiva returer stenhårt med fyra spelare och de letar ofta kickbacks på spelaren som skjöt trean för att denna ska få skjuta en till. Statistiskt sett är chansen 60% att en skytt sätter sin andra trea om den får två i rad (enligt Grinnell). Det är inte en så dum tanke och sådana saker stoppar jag med glädje in i min coachbok.

Sedan finns det en del teorier som är intressanta men som jag kanse inte ställer mig bakom. Deras formel för vinst är 90 skott varav 45 ska vara från trean+ 33 forcade turnovers + 40% offensiva returer= vinst. Det är intressanta siffror och kan ställas mot exempelvis George Karl som också är en uptempocoach som istället menar att 30 returer, 30 assist och 30 straffkast är nyckeln till seger.

Jag tror på mycket av det som Arseneault utvecklat, även om det förstås är långt ifrån allt. Jag tycker att hans +/-system som bygger på att femmor spelar x antal minuter tillsammans oavsett om de missar eller prickar, för att på så vis känna fullt förtroende är ett intressant sätt hur man kan sköta byten.


Jag är däremot inte så förtjust i att de släpper in 100+ de flesta matcherna. Det gör väldigt ont i mig och för mig är marginaler viktigt. Det viktiga är alltså differensen mellan insläppta och skapade!

Deras sätt att attackera offensiva glaset på är också imponerande och något som jag tror man kan utnyttja mer frekvent. Defensiv returtagning är inte så enkelt många gånger och har man ett gäng spelare som verkligen kraschar kommer det resultera i en hel del extra skott. Det här är ju en teori som ävenkevin McHale anammat to the fullest. Man ska läsa mycket. Inspireras mycket. Omkoka mycket och sedan välja vad man tror på!

tisdag 1 september 2015

Träningsdagbok

Hallå där ute i cyberrymden!

Idag hade vi första träningen sedan förra helgen och det var även den första "vanliga" träningen. Det är så mycket att lära sig nu i början: att hitta till hallar, namn, attityder, tendenser, vänja sig vid ensamboende, var man hissar upp/ned korgar och hur saker och ting fungerar rent allmänt. Bara att ta sig från hallen idag tog en halvtimme!

Träningen gick inte riktigt som planerat eftersom vi hade lite ont om bollar men då sätter det kreativa tänkandet igång och vips har man skalat ned grejer för att passa det som finns att tillgå. "The power of a free mind", får jag väl lov att säga utan att låta som en riktig apelsinhippie.
Det blev lite spretigt idag kände jag och det berodde på att vi har en match till helgen, där vi vill att vissa saker skall fungera någorlunda. Vårt halvplansanfall är fortfarande bara ett embryo och för att det skall frodas och fungera ordentligt behöver vi utveckla vårt sätt att tänka basket. Passitivitet är något jag fruktar, både med och utan boll så vad vi ska jobba med mycket kommande träningar är att få igång rörelsen i anfallsspelet. Vi vill vara Hawks, vi vill vara Spurs, vi vill vara Kentucky i halvplan och det börjar med spelförståelse som i sin tur börjar med förmåga att agera utifrån 1-1, som blir 1-2, som blir 2-2 osv. Imorgon är första träningen med P02 och det skall bli mycket spännande. På torsdag kör utvecklingslaget nästa pass och då fortsätter vi att jobba med våra rörelsemönster och reads. Den stora utmaningen just nu är att etablera ett kollektivt mindset men vi har ett par veckor på oss att skapa detta.

På återseende!