måndag 27 oktober 2014

2000-talets passing game?

Jag såg på en clinic med en av mina favoritcoacher igår kväll. Det är ett bra sätt att komma bort lite från tentaplugget och George Karl (som han heter) är sannerligen ett orakel. Han beskrev hur trött han var på NBA och sättet som spelet utvecklats för ett antal år sedan. Han ville göra något annorlunda och började spela Gap Offense som är hans namn på anfallet. Han anställde Vance Walberg som assisterande coach och skrotade inte helt sina idéer från Dean Smiths gamla Carolinaspel. Dessutom älskade han sättet som Phoenix Suns spelade när D'Antoni var där, så hans Gap offense fick bli en mix av UNC, Phoenix och DDM. Karl menar att DDM är eller snart kommer att bli 2000-talets motsvarighet till vad passing game var för 20 år sedan och han kan nog ha rätt! Walberg och Chad Iske är numer anställda av Philadelphia Sixers och Phoenix Suns visar uppenbara exempel på DDM långa stunder under försäsongen.

Skillnader mellan NBA college och High school
Det finns klara skillnader i hur NBA använder DDM jämfört med college och ännu mer high school. I NBA involverar de mer pick n roll i sitt sätt att spela. De använder även mer slip screens och dubbla drags, vilket jag blir mycket intresserad av att själv använda! Vi får se om jag kan hitta på något med det men jag sparar idéerna i min lilla mapp!


Auf wiedersehen!

lördag 25 oktober 2014

Jag har underskattat Warriors

Steve Kerr utmanar Blatt som årets coach, utan minsta tvivel. Jag tog mig idag igenom Warriors försäsong och blev minst sagt imponerad över de justeringar som Kerr gjort i deras anfall. Som tdigare nämnt, tycker jag att varken Curry eller Thompson är några fantomer i försvar men deras support är fantastisk och förra årets anfall som byggde mycket på talang och sänk har Kerr tagit vara på men justerat. Det ser lovande ut! Curry tror jag kommer hamna mindre i en PG-position i halvplansspelet för att istället spela 2:a, vilket gynnar laget fantastiskt med tanke på hans sänk och förmågor att dra ut försvaret. Istället får Thompson och Iggy spela mer bollhanterare men det öppnar även upp ytor för dem. Jag sa att Warriors utan problem skulle bli topp sex men misstog mig lite. jag säger att de utan problem blir topp 4 och förmodligen topp tre. De största utmanarna tror jag är Portland och Spurs. OKC och Clippers (som jag tror kommer ha ett tufft år, men klarar slutspelet förstås!) kniper de som det ser ut jutst nu!

fredag 24 oktober 2014

Sov gott min älskade morfar: några av livets viktigaste läxor har jag lärt mig från dig

Igår natt ringde telefonen och jag fick berättat för mig att morfar kunde ha begränsat med tid kvar i livet. Det handlade om timmar eller dygn och jag åkte in för att göra min morfar och morbror sällskap genom natten och morgonen. Klockan 15:19 lämnade han jordelivet och det själsliga hålet han lämnar efter sig är enormt. Det är ett meteorfall rakt in i hjärteroten och kan man någonsin förstå döden? Jag är en känslomänniska som på gott och ont blir allt mer rationaliserande i mitt sinne. Jag försöker att se livet utifrån två poler: livet och döden och dessa är de enda ultimatum som finns. Du föds och du dör, vad som händer där emellan beror på olika variabler och min filosofi är att fylla det med så mycket positivt som möjligt. Det hjälper inte alltid, men det ger mig pespektiv. Vad är en tenta inför döden? Vad gör det att min flickvän gjorde slut i fyran? Vad gör det att jag hade tio turnovers den där matchen? Vad spelar det för roll att mina muskler är för små eller min rumpa fyrkantig? Vi lever och vi dör och inför just döden är allt annat fruktansvärt irrelevant.

Det här har jag inte lärt mig idag. Det började för några år sedan när en av mina närmare vänner dog. Det blev ännu tydligare när ytterligare en gick bort ett par år senare och idag, när ytterligare en atombomb sprängts i blodpumpen påminns jag återigen om just den läxan. Livet innehåller allt för att kunna bli fantastiskt och att ta vara på det, samt försöka vara snäll är den största tjänst man kan göra både sig själv och sin omgivning.

Men de här förbannade hålen och tomrummen som skapas när någon man älskar försvinner...hur täpper man dom? Jag tror inte att man ska försöka "glömma". Det är som att täcka igen med betong och då kan inget växa upp igen. Hålen behöver täckas men dem behöver ges syre för i dem sitter minnena. Och genom minnena lever min morfar kvar. Igen kan ta honom ifrån mig. De kan kedja fast mina armar och ben, sticka hål på mina ögon och sy igen min mun. De kan ta från mig allt men mina minnen kan ingen röra. Och dessa är det finaste jag har.

Min morfar var en otrolig människa. Han lade enorm tid på detaljer, hade ett hjärta stort som ett hus och hittade lösningar på allt. Ett liv inom teaterverksamhet hade gett honom, eller i alla fall utvecklat många positiva egenskaper. Jag tror att dessa tre egenskaper är av yttersta vikt för en ledare. Jag tror att detaljerna skiljer mästarna från massan. Beviset för detta kunde man se i morfars matlagning. Hans potatissallad var alltid bättre än alla andras. Hans revbensspjäll var alltid bättre än alla andras. "var sak har sin plats" genomsyrade mycket av min morfar. Det kunde handla om när saltet skulle i en gryta eller att hänga in en skjorta rätt i garderoben.
Hans kreativitet och möjlighet att hitta egna lösningar med begränsade resurser är också något jag tror mycket på inom ledarskap. Är inte det egentligen precis vad ledarskap handlar om? Hur får jag ihop det jag vill ha ut med det jag har är och nu? En coach i basketligan sa för ett par år sedan att han inte hade fått materialet att lyckas. Han valde fel yrke om ni frågar mig! Hur dåligt material man än har, så bör man från dag ett deklarera ett realistiskt mål. Kanske är inte resultatet målet men gör det bästa av situationen. Styrelse, coach och spelare behöver vara på samma plan om så inte är fallet behövs någon förändring. Att retroaktivt hänga ut sina spelare i media är horribelt agerande och visar på svagt ledarskap. Morfars kreativitet kunde jag ibland skratta hejdlöst åt. Du kunde hitta fantastiska uppfinningar gjorda av lite eltejp, pinnar och en diskborste. Man slutade aldrig att överraskas. Patentverket ringde kanske inte (de ringer sällan på uppfinningar som involverar pinnar och eltejp) men han fick ut vad han ville av lösningen!
Hans enorma hjärta är nog den egenskap som jag imponeras mest av. Morfar var en känslomänniska, utan att uttryckligen säga det. Implicit visade han dock så ofta hur mycket han brydde sig. Han var så mån om att jag inte slet ut mig i allt hastande mellan jobb, skola och hall. Han var så noggrann att alla vi barn och barnbarn skulle få exakt samma på julafton och när jag en höstkväll åkte till honom utan handskar, såg han till att ge mig ett par av hans. Jag fick välja själv och han brydde sig inte om jag skulle ta de som morfar själv gärna använde. Han satte sig själv i passagerarsätet och det var av gränslös kärlek. Det tror jag är en oerhörd viktig egenskap som ledare. Man växer med sin grupp och i en lagkontext är vi en slags familj. Jag tror på att försöka sätta spelare i förarsätet och åka med på resan. Det viktiga är att man har koll på vart man vill och så länge som vi är på rätt väg och har en trevlig resa, så ser det inte så dumt ut! Ge spelarna utrymme att växa.

Nu morfar är du färdig här och genom dina barn och barnbarn kommer du att leva vidare länge till. Förhoppningsvis kan vi sedan föra vidare dina egenskaper till barnbarnsbarn och kedjan fortsätter. Du är en förebild och jag kommer inte bara att bära med dig i mitt minne utan dessutom i mitt agerande genom hela livet. Nu får du vila, du kan cykla igen och du kikar säkert på mig precis nu. Har jag skrivit något dumt ber jag om ursäkt, men du vet att det är all kärlek när jag talar om en så fantastisk person som dig! Fy, precis som när jag stod där bredvid dig igår och vid avskedet idag är det svårt att sluta. Man vill ju inte att det ska ta slut ifall man glömt något, men detta vet du redan i sådana fall! Jag kanske har uttryckt mig dumt, otydligt eller gjort konstiga kopplingar men tangenterna har bara tryckts ned. Eftertanke hör inte hemma här. Jag kan säga saker bättre och annorlunda men vad spelar det för roll egentligen?
Nu är du en del av det allsmäktiga och kanske är det lättare än någonsin att nå dig. Ständigt närvarande. När jag springer i skogen är det du som tar bort leran som jag annars skulle halka i. När jag cyklar i trafiken är det du som ser till att den stressade bilisten glömde att köpa mjölk och vände om. Och när jag sitter vid skrivbordet och har huvudbry på grund av en screen eller cut så är det du som introducerar den där lösningen som lossar proppen. Jag älskar dig, kommer alltid att göra detta och pennan är mitt sätt att bearbeta min sorg. Tack för den här tiden älskade morfar!

Mina spådomar om årets västra NBA-final

På västfronten intet nytt är namnet på en tysk roman från 1929. Det namnet passar inte direkt utmärkt för att beskriva händelseförloppet i en förändrad division men är möjligtvis mer adekvat i beskrivningen av utgången. Förklaringen ligger i att jag tror Spurs besitter utmärkta möjligheter att försvara NBA-titeln i år med. Det här tror jag också är en stor förklaring till Lebrons beslut att lämna miami. Han behövde något nytt för att kunna vinna och i ett åldrande Miami skulle så inte bli fallet. Han har tillräckligt många år kvar för att få några nya ringar men Miami satt i en ganska låst situation i och med att de förmodligen skulle behöva göra sig av med någon av sina tre stora för att kunna attrahera något annat. En moment-22-liknande situation. Därför tar man ett uppbyggnadsår i Cleveland och "låter" Spurs vinna i år som har en snarlik trupp med viss tillspetsning. Visserligen har Parker, Gino och Duncan blivit äldre men balansen av de yngre som är redo att spela fler minuter gör att de har en god nivå i spelarmaterialet. Minst lika viktigt om inte ännu viktigare är faktum att de dessutom har en vinnarkultur och en ledning samt coacher som varit med och vunnit så många gånger förut. De vet exakt vart de måste befinna sig och när. Jag tror att detta är en stor förklaring till deras fantastiska förmåga att värva rookies. Om de inte gillar vad de ser, så skapar de vad de söker efter. I år får man en ny mångsidig spelare i Kyle Anderson och han kommer kunna ta minuter på fyra positioner (1-4).

*Rolig kuriosa är att jag såg två matcher med San Diego State förra året. Steve Fisher; Fab 5:s gamle monstertränare njuter numer av solen i San Diego och han har fått fram ett och annat intressant namn som presterat även i NBA. I truppen hittade jag en spelare som hette Joshua Davis. Jag fattade tycke för honom direkt eftersom han påminde mig enormt mycket om en annan San Diegoprodukt, nämligen Kawhi Leonard. Långa och starka armar gjorde honom till ett fysiskt försvarsmonster och jag tänkte, förmodligen starkt påverkad av Leonardlikheten att han skulle passa perfekt i Spurs. Nu är han där! Jag hoppas att han får stanna.

I västra finns det två lag med klara utmanartendenser. OKC kan utmana men behöver stärka truppen på position 2 och 4 för att på riktigt vara med i finalkampen. Kan Steven Adams putta ut Perkins på bänken? Det skulle innebära viss skillnad. Överlag har OKC behållt mycket av sin ryggrad och inga större nyförvärv kan synas i truppen. OKC går så långt som Westbrook och Durant orkar bära dem men jag har svårt att tro att det blir hela vägen till finalen.

Istället tror jag att Portland är det lag som har bäst möjlighet att utmana Spurs. Ett år äldre, ett år med slutspelserfarenhet och flera duktiga försvarare på perimetern tror jag kan räcka för att nå regionsfinalen. Blazers stora problem är att de sknar bredd och efter en grym första femma har de inte mycket att sätta in och det tror jag fäller dem i en serie mot ett lag som spurs.

Clippers lär förstås också vara med att konkurrera men jag tror att den klubben lider av en ondsint förbannelse. Clips har många namn som är ganska spännande. Antingen på ena eller andra planhalvan, däremot är de för få som är spännande på båda. Griffin förbättrade sig förra året. CP3 var som vanligt ett monster på båda sidor av mittlinjen men annars får man välja antingen eller. Vill vi spela anfall? Då tar vi in Jamal Crawford, Spencer Hawes, Redick, Farmar eller kanske till och med NBA:s fulaste, mest missanpassade och sorgliga frisyr. Chris Douglas- Roberts heter frisyren! Eller spå spelar man försvar med Deandre, Matt Barnes. Cp3 och Griffin är de som stannar genom hela.
Vi vet att Rivers vill spela försvar men hur ska han forma laget utifrån sin egen och Eastmans identitet? Det är en stor utmaning som dock inteär omöjlig. Lyckas han, kan även Clippers utmana spurs.

Utöver dessa lag tror jag inga är med och tävlar. Egentligen skulle jag vilja påstå att Spurs är 1:a och 2:a. På tredje plats hamnar Blazers, följt av Clippers och OKC på delad fjärde plats. Därefter har vi en del lag som är spännande. Pelicans kan skapa oreda i år och förra året fick vi se en ny superstjärna skapas i form av Anthony Davis. han kommer inte att vara sämre i år! Golden State kommer prestera även i år, frågan är hur Kerr lyckas få dem att spela försvar? Klona Igoudalas ID och sätt in i Thompson och Curry? Trots bakplanens bristande försvar blir man utan minsta tvivel topp sex i divisionen, mycket tack vare den starka frontcourten!
De sista platserna är ganska öppna. Houston, Memphis och Dallas borde ses som favoriter men det finns två försiktiga utmanare därunder.
Om Suns lyckas med sin small ball kommer de vara oerhört underhållande och bländande. Det kommer räcka för slutspel men där tar det stopp på grund av den totala avsaknaden av storlek.
Lakers ska man inte sova på i år. Scott har rutin, Kobe är tillbaka och laget är ganska brett. Lakers chanser bör dock ses som ytterst små.

onsdag 22 oktober 2014

Mina spådomar om årets östra NBA-final

På förhand ser det här ut som ett roligt men lättläst basketår. Off-season som kunde bli så intressant blev det också men det var inte speciellt många lag som uppgraderade sin trupp till solklar favoritkvalité. Cavaliers är undantaget. Vilket lag lebron än hamnar i gör dem till potentiella finalkandidater. Addera dessutom Kevin Love och vi har NBA:s i särklass mest dominanta forwardduett. De kommer ta fler returer, göra fler poäng och assist än alla andra forwardtvåpar i NBA. Inget snack om den saken. De mest rimliga förklaringarna till att inte Cavs besitter vad som krävs för att komma till final i årets upplaga av NBA är deras ålder som lag. Många nya spelare, två nya stjärnor, en ny coach, två guarder som behöver lära sig vuxenbasket och även överge delar av sin collegeliknande spelstil. Kyrie Irving omges av ett fantastiskt manskap men jag uppfattar honom som en modern scoring firstguard. Inget fel i sig men med Love och Lebron behöver han för lagets skull göra samma resa som Tony Parker gjort. Om Michael Jordan är på ena sidan och John Stockton på andra behöver Irving placera sig i mitten. Han är ett fantastiskt offensivt hot som kan lära sig mycket av att spela med spelare som Love och Lebron. Ett stort hot förutom alla nya spelare som ska lära sig samarbeta är förstås skadebekymren. Hur många matcher kommer Lebron starta med andra femman på grund av skador på Love och Irving?

Var uppmärksamma: Trollkarlar på G
De lag som kan hota Cavaliers är förstås Bulls. Med Pau som matchar upp brdvi Noah har man en bra size under korgarna. Roses återkomst är förstås direkt avgörande för lagets framtid. Kan vi hitta samma Rose som blev MVP för ett par år sedan? Då har vi absolut ett lag som inte bara kan hota Cavs, utan tvärtom dessutom kan inneha favoritskapet.
Wizards visade förra året att man var att räkna med i NBA. Man visade prov på god defensiv (typiskt östkusten) och stundom bra anfall. Problemet var at man saknade slutspelserfarenhet, vilket Washington tog itu med i år genom att lägga till den gamle men ofta fortfarande gode Paul Pierce. Pierce är en veteran och har gjort fler slutspelsmatcher än de flesta aktiva NBA-spelarna. Även om denne herre kommer att vara stabil, ska man nog inte förvänta sig några stordåd av Pierce som spelare men för laget kommer hans betydelse kunna göra stor skillnad. Får man ihop spelet är inte NBA-Finalen helt orimlig.

Sammanfattning konferensen
Östern är svag. Även om bredden förbättrats avsevärt (det finns faktiskt andra lag än Miami, vilket vi inte sett på tre år) så har spetsen i alla fall kortsiktigt försämrats. Det finns fyra lag att slå. Bulls, Cavs, Raptors och Wizards. De sista fyra platserna är öppna. Jag tror Bobcats kommer ha en bra säsong om man får ihop de egon som de har att göra med. Rollfördelningen kan bli ett problem även här. Ett helt Heat är fortfarande av slutspelskaliber. Sista platsen tror jag att Milwaukee kan greppa, främst tack vare svagheten i konferensen. För att lyckas med detta måste man slå Atlanta Hawks och de är inte heller fy skam!

Självfallet går även Pacers till slutspel men Paul Georges olycka är en förändring helt klart i samma klass som Lebrons övergång till Cavs. Förmodligen till och med större eftersom Pacers vore en ganska solklar favorit till finalen och jag tror att Georges brutna ben har potential att förändra hela Pacers. I kombination med Stephensons "hejdå", har man visserligen en finfin trupp men saknar två av sina mest dominanta spelare. Hibbert har en fantastisk högsta nivå men ett sällsynt lågt bottenmärke. West är stabil men börjar bli riktigt till åren. George Hill kommer få ta ett ännu större ansvar, vilket jag tror han kommer klara galant men har han talangen att visa vägen för Pacers? Jag är tveksam till det och kommer därför inte bli förvånad om vi kommer att se en blowup i Indiana. Alternativet är att finna sig i en dålig säsong och nästa ta risker i och med ett åldrande lag och en stjärna som kommer tillbaka från en allvarlig skada. Ovissheten gör Pacers till österns kanske mest spännande lag.

Ringarna kommer dock att stanna i den vilda västern som behandlas nästa inlägg.

tisdag 21 oktober 2014

Rookies att hålla ögonen på

Återigen ett inlägg om de spännande nykomlingarna i NBA. Jag har redan nämnt ett antal flera gånger men inspirerad av ett inlägg på hoopshype.com så gör jag det samma och rankar de som jag tror kommer ha mest framgång sin debutsäsong.

Kyle Anderson - Som alltid lyckas Spurs kapa i NBA-draften och signar Bob Hurleys gamla guldgosse. Kyle Anderson är riktigt spännande och påminner i vissa drag om Shaun Livingston och Magic Johnson men en mer adekvat jämförelse vore Boris Diaw från sina toppår i Suns. En 206 centimeter lång point forward som kan göra allt. Galna pass, skjuta, attackera. Pops kommer lära honom spela försvar, vårda bollen bättre och få upp farten. Sedan har de ytterligare en toppspelare som kan spela fyra positioner.

Jabari Parker - Förmodligen årets ROY. Ett väldigt vuxet spel och kommer knappast dominera i försvarsspelet men har ett offensivt spel av toppkvalité även i NBA. Bra skott, starka attacker och fasansfull returtagningsförmåga.
Doug McDermott - En spännande produkt från Creighton, där han spelade under sin fars vingar. McBuckets är en grym scorer men om Parkers försvar fick sit, så vågar jag inte ens yttra mig om McDermotts. Dessutom har han hamnat i Bulls, där allt handlar om försvar. Det kan nog bli en liknande situation som Boozer utstod de senaste åren. I fjärde perioden spelar de Taj Gibson.

James Young - Sov inte på James Young för att han gick i mitten av första. En grym skytt från trepoängsland som dessutom besitter ett gediget upphopp. Dessutom spelar han i Celtics och de lär i alla fall inte hålla speltiden nere på grund av konkurrens. Nu håller i alla fall jag tummarna för att han ska vara NBA-ready också!

Julius Randle - Ge honom ett par månader att hitta sin position som perimeter- eller postspelare men sedan har lakers en spelare av absolut toppkvalite. Draftens bästa returtagare och i topp gällande passningsinne. Även om han besitter kvaliteterna för att bli årets rookie vet jag inte om Lakers ger honom de förutsättningarna.

Andrew Wiggins - Kommer behöva anpassa sig och ta bort lite av sin valpighet. Därefter har vi något surrealistiskt att titta på.

Dante Exum - Min favorit! Första steget från himmelen landade i Utah Jazz. En grym attackspelare, atletiskt och bra spelsinne. Han kan dessutom försvara (sjung hallelujah!) Är ett hoppskott ifrån att vara en potentiell all-star.

Aaron Gordon - Jämförs med Blake griffin på grund av sin vidriga fysik. Kommer at få minuter och kommer bli en grym försvarare redan första året. Förhoppningsvis stannar han kvar i detta fack men vidgar det dessutom mot ett anfallslorienterat spel. Lite moves och ett hoppskott kommer kunna göra honom till en fantastisk spelare.

*Marcus Smart - Köttbullen från Oklahoma har mycket som jag älskar men kan gå exakt hur som helst. Bra attackspelare med en sanslös vinnarskalle. Är han mångsidig nog att prestera i nba? Jag tror det!

lördag 11 oktober 2014

Imorgon åker jag västerut.

New Jack city, fellas! Imorgon sätter jag mig med andan nästan uppe i halsen för att flyga i åtta timmar. Resan är dock aldrig målet, utan det är just destinationen som är så fantastisk. Jag har varit där en gång förut men hoppas kunna fördjupa mina statskunskapen något. Jag har förberett mig med böcker om roliga platser och stadens gedigna historia. Mest fantastiskt är förstås att fet är basketens huvudstad som jag ska få träffa igen. Jag ser fram emot det. Legender som skip to my Lou, dr j, Kareem och st. Johns campus har alla staden gemensam. Nu ska jag snart hälsa på och det känns inspirerande.

fredag 10 oktober 2014

Jag mådde lite illa

En och en halv period stod jag ut, sedan fick det räcka. Försäsongen är förvisso sällan något att hänga i granen men när jag satte igång Celtics mot Sixers hade jag inte trott att det skulle se ut som det gjorde. Det var nog inte tv slutspelslag som spelade. Efter fyra minuter kunde hade jag redan fått njuta av 10 turnovers och 12 poäng. Från båda lagen. Tillsammans.

Problemen var många. Utan MCW saknar Philly en stor del av sitt spel och det syntes. Jag vill inte se Tony Wroten vara go-to-guy. Celtics kommentatorer gör inte något bättre. De hävdade att Olynyk och Sullinger kommer åsamka stor förödelse för många av sina motståndare. Vilka då? De tyckte och att Turner gjorde ett grymt jobb som PG. Han tog upp bollen, passade av. Mer än så behövs inte av en backup-PG. Brad Stevens däremot! Han är spännande.