Guardutveckling

Hej igen allihopa. Hej igen. Det var ett tag sen sist och det lär nog bli så framöver. Jag gillar inte att krysta fram skräp efter skräp så därför har jag letat efter ämnen som jag känner mig ha lite att skriva om.

Jag gillar spelarutvekling och vilka spelare vi vill få fram. Det finns ett sagolikt nummer coacher och tränare att inspireras av. Många framgångsrike coacher och tränare tycks trivas att göra det väldigt enkelt. Jag har precis tagit del av en clinic med Mike Dunlap (helgat vare hans namn) där han talar om just spelarutveckling.

Dunlap har länge ansetts vara ett basketorakel och efter en oförtjänt kort sejour i NBA är han nu tillbaka som coach för Loyola i NCAA. Dunlap fokuserar hela sin offensiva spelarutveckling på enkelhet. Dunlap vill att man ska lära ut enkelhet med mycket detaljer för att han sguarder inte ska kasta bort bollar och kunna kontrollera spelet med målet att varje spelare ska kunna vara ett hot varje gång de har bollen. De ska lära sig att kanta upp och vara redo att attackera, skjuta och passa bollen. Han behandlade en rad olika aspekter som behövdes för att bli en framgångsrik spelare men gällande bollhantering lade han stor vikt vid:

• Att skapa separation
• Blicken framåt
• Växla tempo

I skotträningen belyser han fotarbete och balans, hög armbåge och att ge spelarna många skott med hög kvalitet. Det är helt i min smak. Jag hatar skottövningar där man springer i all evighet för att få fram ett skott så småningom. Det kan vara kanon för konditionen men ger mig inte den skottrepetition som behövs.

Jag gillar enkelhet. Jag tror att det kan vara kanonbra att lämna enkelheten och framför allt inte överdimensionera den och undvika att ha komplexa övningar. Jag tror däremot att man måste tänka mycket på syftet och försöka skapa  övningar där flera aspekter av spelet behandlas och som ger spelarna chansen och kravet att tänka på egen hand. Basket är ett tankespel!

En mörksvart sommar för Basketsverige

Det som skulle gått så fint gick käpp rakt åt dåligt. Ett efter ett åkte våra ungdomslandslag ned i B-divisionerna och herrarnas kval präglades av bortfall. Ganska tunga sådana också. Vi har ju ett mycket ungt lag, vilket förstås är roligt men det skulle sitta fint med lite spets. I sådana fall skulle nog äventyret fortfarande vara väldigt levande men vi är där vi är.
Victor Gaddefors satsade på NBA, hamnade i sommarligan men fick inte allt för flitigt med speltid. Kontraktet med Bologna bröts och häromdagen blev det klart att han ska spela i italienska andradivisionen till hösten.
Detta tycker jag är tråkigare än att Sverige inte klarade kvalet. Jag vill se våra spelare och talanger spela i storklubbar, tampas på de mest eftertraktade scenerna. Istället hamnar folk utomlands, i något som ser så lovande ut. Lånas sedan ut för att nästa månad säljas till ett lag i en lägre division. Sedan kommer de hem igen och fick inte gå vidare från talangstadiet. Hur kan vi utveckla alla våra talanger och få dem att nå hela vägen?

Hjällpsidan är den rätta sidan

Det är kul att titta på basket. Det är också kul att titta på basket från olika länder och nivåer för att klarlägga eventuella skillnader. Ett av de bättre och mer framträdande exemplen på basketnivå är hur hjälpsidan är strukturerad. Jag såg en träningsmatch mellan ett ligalag och ett basketettanlag. Det var förstås flera stora skillnader men ligalaget fick oförskämt enkelt på grund av ettanlagets sätt att spela hjälpförsvar.

Hjälpförsvarsförmåga tycker jag är en stor del av en spelares basket-IQ. Försvar handlar minst lika mycket om beslutstagande som anfall men vissa tycks ha fastnat lite väl mycket i det bollcentrerade reaktionsspelet, det vill säga reagera på crossovers, jabs etc. Jag tror att spelare i tidiga åldrar behöver förstå innebörden av lagförsvar. Utan att gå in för mycket på detaljer tycker jag att man hela tiden behöver utgå från sin egen position och utifrån denna förhålla sig till boll, korg och egen man. Detta kan läras ut tidigt men snart bör man också försöka bli mer analytisk i sitt sätt att tänka på vem det är jag spelar mot och hur denne brukar spela.
Jag har vissa småknep som jag använder mig av som spelare och försöker förmedla vidare till mina spelare. Exempelvis om en spelare rör sig bort från bollen, bör man vara uppmärksam för då kommer med största sannorlikhet en screen snart att inträffa!

Ravens försäsong officiellt igång

Denna vecka har säsongen startat på riktigt. Semestern är över för de allra allra flesta och truppen är i stort sett samlad. Vi kör fyra pass denna vecka för att nästa börja hårdslipa försvaret. Våra principer har offentliggjorts men under de närmsta veckorna skall dessa etsas fast i spelare och ledares DNA. Träningen idag däremot blir hård som alltid men med vissa icke-kroppskontaktövningar emellanåt för att samtliga spelare skall vara redo för fysen imorgon igen.

Kul att se så många närvara vid Sensia igår. För ovanlighetens skull slänger jag upp en bild.

En helgalen dröm får sammanfatta min vecka

Markveckan var fantastisk. Man fick träffa så mycket härligt folk och allt kretsade kring basket. Jag njöt av varje sekund och nu övergår jag till drömmen som precis drömts under en timmes tur med John Blund. Den sammanfattar på ett fint sätt hur mycket basket som levts det senaste.

Scenariot utspelar sig i Araby Park Arena och Växjö Ravens Basketball ville öka hypen kring klubben lite genom att anordna en coachclinic. De behövde ett stort namn. Ett namn med wow-effekt. Precis som Barton Clinic, där de bjöd in David Blatt. Vi skulle inte vara sämre, i alla fall inte mycket. In i hallen kliver Seth Blatter av någon anledning promotar klubben honom som David Blatts bror men alla fattar ju att så inte är fallet.

Väl inne i hallen, uppmickad och klar möter Seth Blatter på sitt första problem. Ljudet fungerar inte samtidigt som innebandylaget som tränar innan drar över tiden med en kvart. Till slut får Seth Blatter komma in med sin sprakande mick. Han är kass. Han är fullkomligt urusel och börjar med att fråga vad vi vill lära oss. Det är knäpptyst och påminner lite om diskussionen med Hollands coach häromdagen då han började med att fråga vad vi ville veta. Här var det helt knäpptyst! Visa oss dina övningar Seth Blatter! När Seth äntligen kommit igång, tvingar klubben ut honom ur hallen för "halvtidsvila", något som innebär fyra enorma tomtebloss i en nedsläckt idrottshall. Halvtidspausens peripeti är när kvällens huvudsponsor gestaltas genom en ölburk i en fallskärm som flyger runt över läktaren. Varför skulle ett ölbolag sponsra el clinic med Seth Blatter? Väl framme hos mig har någon redan knäppt burken och i den ligger endast ett Pringleschips.

Hallen ekar tom i slutet av min dröm. Min bästa kompis från barndomen som insisterat på att inte gå hem har redan stuckit och i min förtvivlan skriker jag ut "vad är det är för skit?" Svaret kommer snabbt från en av clinicens demostranter som utför Blatters fantastiska övningar bestående av att springa i en diamantform över hela läktaren samtidigt som man snurrar bollen runt magen. Jag lyssnar inte på demostranten utan bestämmer mig istället för att vakna upp.

Lägg Seth Blatter på minnet. Den mannen har drills!!!

Sista veckan innan försäsongen är officiell. Tre lag börjar ta fart

Denna vecka är speciell på många sätt. Den fullkomligt briljante Robin Williams vandrade vidare till nästa värld och förförsäsongsträningen skall avslutas. Imorgon gör jag den sista herrträningen innan jag nästa vecka befinner mig på Sensia samt i APA för att se hur mina spelares utveckling ser ut. Jag har försökt att lägga upp allting på ett bra och smidigt sätt och låter mina hjälptränare ta hand om damernas försäsong medan jag lägger mer fokus på att få in de yngre killarna i respektive verksamhet. Nästa vecka blir en mer typisk vecka med träningar som schematiskt följer varandra. Det ska bli skönt att få lite struktur på verksamheten igen.

U17 hade en riktigt bra träning idag med hög intensitet, vilket resulterade i en del Turnovers, något som vi ska försöka att jobba mycket med. Calipari talar om att "spela snabbt men inte skynda!" den termen tar jag med mig in i samtliga lag i år!

Lettland - Sverige

Sveriges anfallspel var katastrof. Jag mådde dåligt och det kändes i alla fall som att det gick 5 posessions ibland utan att bollen hittade hem till korgen.

Lökiga screens satte upp våra skyttar som tyvärr inte hade något sänk alls igår. Därefter var det pick n rollspel efter circa 8 sekunder i anfallszonen. Jag kan tycka att det antingen är för tidigt eller på tok för sent för att börja spela 2-mannaspel. Framför allt med tanke på att varken guarder eller insidespelare utförde dessa med speciellt mycket finess. Massamba drev utan direkt mål efter en screen av en bra rullande Kjellbom. På så vis kunde letterna ta bort rullen och samtidigt försiktigt närma sig Massamba igen.

Sedan fick jag NCAA 2014 Flashbacks. Lettlad var Uconn och Sverige var Kentucky. Letternas försvar pressade våra perimeter spelare allt högre upp i banan och ut ur vår attackzon. Jag kan tycka det är okay att ha två guarder högt upp i banan om dessa lever på attacker och snabbhet men nu blev samtliga spelare pressade uppåt samtidigt som vi studsade bollen för att komma någonstans. Någonstans brukar inte vara rätt mindset. Ta bollen till korgen!
Transition fick vi inte heller ut mycket av. Jonathan Person hade några starka blowouts i sista perioden som ett resultat av sitt aggressiva försvarsspel. Massamba försökte någon gång, hoppade upp i luften och passade bollen bakåt, efter att ha rullat lite på golvet plockade Brice Massamba upp den. Jag gillar inte sådana beslut. Attackera med ett syfte men glöm absolut aldrig bort plan A,B eller C.

De intervjuade assisterande coach efter matchen som verkade ganska nöjd. Jag tycker inte att man ska vara det. Sverige kan mer och letterna hade kunnat slagits tror jag. Men jag är säker på att man kommer genomföra förändringar och komma ut starka till nästa match.

En lovande första anblick av den kommande herrsäsongen

Intensiteten har varit bra under förförsäsongen och igår kände jag att vi nådde upp till en bra vinnarstandard. Det var lite tjaffs, skäll och det var vinnarskallebasket med andra ord precis så det ska vara! Känslor är en stor del av passion och passion är en stor del av mästerskapskaliber.
Kan vi ha det redan på försäsongen bådar det gott inför kommande matcher.

Även om jag inte kommer att kunna vara med på alla matcher och systematiskt missar en träning i veckan är jag väldigt peppad för kommande säsong. Jag är övertygad om att vi kan ta nästa steg i år om vi lyckas hålla oss friska. Intressanta nyförvärv ansluter troligtvis inom kort och redan nu ha rvi fått in ytterligare en föryngring i form av en 17-årig guard som vi tror kommer kunna utvecklas mycket i vårt lag med den erfarenhet och mentalitet som vi har att erbjuda. Vi vill vara ett vinnande lag och därför känns förra säsongen som en motivation. Det är den vi har att göra upp med, något som jag tror vi är ytterst sugna på att faktiskt göra. Utan att avslöja för mycket har rykten nått mitt öra att vi kommer få ytterligare förstärkningar med varierande erfarehet i mitten/slutet av månaden.
Därefter blir det ett möte för att diskutera säsongen. Snart flyger vi igen!!

Inside samt transition - Bryta konventioner

Igår hade vi en bra träning. Jag försöker stressa vissa saker och tidigt etablera dessa i mina spelares DNA. Spelare som kan attackera exempelvis. Spelare som kan attackera och passa. Spelare som kan attackera, passa och spela försvar. De som behärskar denna treenighet kommer behövas i 40 minuter och med andra ord vill jag helst göra alla mina spelare till 40-minutersmaskiner.

Vi jobbade vidare med våra försvarsprinciper som sammanfattningsvis bygger på en sanslös hjälp och trakasseriförsvar på bollhållare. "trakassera bollhållaren!" handlar helt enkelt om att göra livet till en pina för honom. Ligga i hans ansikte, jaga med blick, mun fötter och händer.
För första gången någonsin gick vi dessutom igenom insideförsvar och det artade sig. Grunden sitter för de flesta medan andra till och med kommit till nästa steg i postförsvaret.
Under mitt sista år i Örebro fick jag i slutet av säsongen testa spela lite 4:a. Det var inte helt enkelt att tampas mot spelare på 205 och betydligt fler kilo än mig. Det fick mig att tänka till gällande försvar inside. Det fick mig att inse vad som krävdes för att kunna spela mot spelare som är större än mig själv, något som ofta sker på basketplanen.
Utifrån snabbare-starkare-störreprincipen behöver du hitta dina fördelar gentemot den som du spelar mot. Jag försökte använda mig av snabbhet samt lite tjuvknep. Tjuvknepen är fantastiska och är förklaringen till att Kevin Garnett fortfarande går långt efter sitt bästföredatum.

Vi har även jobbat med transitionförsvar. Bokstäver och diamanter använder jag för att instruera hur vi vill stoppa motspelares fastbreaks! Jag vaknade alldeles för tidigt i morse, tänkandes på just transitionanfall. Tankarna tog mig till min husgud John Calipari och jag studerade hur han sprang sina breaks. De är annorlunda från vad jag lärt mig. Insidespelare springer mitten, precis som den gjort sedan Coach Rupp bestämde att det var det bästa! Calipari gör inte detta. Inte heller gjorde Utah Jazz det när Karl Maalone var där. Eller Knicks under D'Antonis styre. Dessa lag vill alla spreada golvet, vilket gör att insidespelare springer i en forwardlinje och därefter fortsätter igenom för att öppna upp för forward som liggr bakom. Okonventionellt men effektivt med rätt manskap!

Första dagen med ett nytt system

Detaljrikedom redan i början har varit ett mantra för mig i sommar. När jag utvärderade min förgående säsong kom jag fram till massor saker som fungerade bra och dåligt. Dessa försökte jag att rangordna och detaljrikedom hamnade högt. Det innebär att övningarna bryts lite oftare men med ett bättre slutresultat.
Idag stod skott, bollhantering, försvar och transition på schemat. Vi arbetade som vanligt med bollhantering för att bli varma. Dessa övningar blandar vi in tuffhetstester i för att sätta en standard som bibehålls genom träningen. Mina träningar får inte bara, utan förväntas vara fysiska. Om man inte gillar kroppskontakt är sporten inte vad du söker och mina spelare gynnas av att vara fysiska.
Vi sköt en hel del och fortfarande är det rent tekniska aspekter som ges stort utrymme. Jag vill så gärna börja lassa treor men det får vänta och så skall det bli! Ingen idé att stressa med viktiga saker.

Jag presenterade mitt försvarssystem ur ett övergripande perspektiv och kunde redan idag se vissa goda resultat av det. Vi täppte igen mer effektivt samtiidgt som detta tvingar mina spelare att spela fysiskt i såväl anfall som försvar. I anfall måste man attackera rätt om man vill undvika en turnover. I försvar måste man vinna det första steget. Den som vill har förutsättningarna att kunna.

Imorgon kommer vi att fortsätta med olika transitionövningar samt vårt lagförsvar, möjligtvis något mer insideorienterat imorgon. Skott ges också utrymme.

Springandets paradox

Idioten. Det är inte bara en bok av Dostojevskij utan den kanske mest använda straffövningen i basket- eller idrottsvärlden till och med. Jag har själv använt den. Förhållandevis sällan dock och det beror på två förklaringar. huvor Brown sade en gång att han skadade en av sina bästa spelare när han lät laget springa bort sina synder och därefter slutade han att använda övningen. Denna  förklaring väger dock inte så tungt för mig. Även on Hubie Brown är ett orakel, en levande bok och fantastisk, så framgår ju inte riktigt viktiga omständigheter gällande spelaren olycka.

Däremot tycker jag själv att övningen är så hutlöst tråkig och det beror förmodligen både på övningens utformning men även på att den är så förknippad med dåliga saker, turnovers och brist på passion.

Samtidigt måste jag kasta ut ett frågetecken. Alla coacher älskar när sina lag springer, ändå är den vanligaste bestraffningen vid "dåliga insatser" just springövningar. Det kan ju knappast skapa associationer till att springandes är  något bra?

Kommer jag aldrig mer att genomföra en idiot? Knappast men ska nog försöka anstränga mig för att hitta substitut. Straffkassa som går till cuper? Donuts till coach? Iof det sistnämnda vill man ju absolut inte ska vara förknippat med något negativt. Då är idioten bättre.

Interaktiva mediers framgång ligger i tiden

Tidigare i somras lyssnade jag på någon slags "interaktiva-medieragent" som jobbade med hur klubbar, skolor och coacher använde och kunde använda interaktiva sociala medier för att marknadsföra sig själv. Jag har väl delvis nappat på det men skulle inte våga kalla mig totalt hookad som en girig gädda i trummen. Jag är ofta ute på Facebook och försöker studera vissa tendenser som kanske utvecklar min förmåga att snabbt kunna selektera utvalet, känna igen mönster som redan innan du bearbetat sändarens innehåll, kan spara eller kasta.

Jag förstår varför interaktiva medier är så populärt. Människans duktighetsbehov är nog medfött och behöver stimuleras för personlig utveckling men normen säger att det är fult att tala om sina egna överdådigheter och begåvningar. Via den virala världen skapar man ett fönster till verkligheten som gör det okay att egentligen skriva vad som helst. Vem lägger jag it informationen till? Ska man vara ärlig är det väl ganska många som postar för att nå sig själva, eller snarare mata din egen lilla inneboende Narcistor. Det är väl detta som gjort att jag på allvar dagligen i ett halvår övervägt att bara leva i reell.

För att återgå till medieagenten så finns det mönster som man kan se hos lyckade interaktivister. John Calipari har en bra profil. Visserligen anpassad för fans men den ger en inblick i hans liv och det som kan sammankopplas till sitt arbete. Jag får inte se hans frukost eller barnens imponerande utveckling i skrivförmåga. Detta är en viktig del av vårt virala jag. Vem vill vi vara på Facebook? Skriver jag i egenskap av coach, vän eller privat? Jag tror att man eventuellt kan gynnas av att profilera sina olika avatarer och överväga frågorna: vem vill jag vara? Vilka syftar jag att nå? 

Om man syftar att mata sig själv kanske denna tanke känns främmande och motbjudande men vill man nå något större syfte tror jag en digital självrannsakan kan göra underverk. Jag försöker i alla fall och det känns som att tiden kan ge resultat. Konsten bör ligga i vågspelet mellan det privata och det verkligt privata. Jag tror på tankens kraft. Ett kritiskt tänkande innan jag lägger ut detta inlägg kanförhoppningsvis göra det mer intressant för er och det samma gäller övrigt interaktivt.