Oftast predikar man om raka linjer. Vår sport är geometri och en algoritm som man ibland glömmer är de mer konjugerade linjerna. Jag har två bra exempel på när bananrörelser är högst fördelaktigt. Ett av dessa är mer kontroversiellt än det andra. Det går emot väldigt mycket av vad man tidigare lärt sig. Jag börjar med det andra i hopp om att behålla mina läsare förbi denna mening.
När guarder tar in bollen är det inte ovanligt att de gör detta med ryggen mot motståndarnas korg och även sina medspelare. När man beskriver det enligt denna modell är det ganska uppenbart vilka brister som finns i mottagningsprincipen och därför vill jag avvänja spelare fårn detta. Jag har idag, för första gången i min ledarkarriär aktivt arbetat för att lära mina spelare att fånga bollen i en bananrörelse och få sitt momentum i rätt riktning vid inkast under egen korg. Jag tror att detta är något som vi kommer jobba en del på under säsongen. Övningen inkluderade skott, cutts, passningar och kondition så den fyllde en del funktioner. Kul! Det finns inget bättre än hitta på nya övningar. Visst, att sno är otroligt men när de komme rur den egna boken blir man lite småstolt! Lite som att bli farsa kan jag tänka mig!
Nu droppar jag bomben. Insidespelare, spring inte rak linje korg till korg! Inte om Gregg Popovich får bestämma i alla fall. Jag har en otroligt informationsrik DVD, signerad årets mästarcoach där han bara babblar om sina favoritövningar och sitt lags anfallsspel. Om ni tittat lite på Spurs märker ni att deras insidespelare ofta kommer från mitten och svänger ut mot bollsidan. Likt en banan (dagens tema strikes again)!
Detta lär de ut i Spurs eftersom det tvingar försvaret att välja en sida att spela insidespelaren, vilket de använder genom att gå under eller över för en hård post. Spring ring till ring men gör det med en twist! Spurstvisten. Bananen. Kalla den vad ni vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar