Stolt men inte nöjd

Jag gillar ord. De kan skapa vita gäss i mina tårkanaler och är förbannat upplyftande om de används rätt tids- och lägesmässigt. Stolt men inte nöjd blev en fras som användes stundtals och som näääästan summerar resan i helhet. Vi kan vara lite stolta över sekvenser, men det finns också lite mer dystra sekvenser. Inte alls speciellt konstigt! Tvärtom!

 I skrivande stund ligger jag på en halvtom luftmadrass med min skinkmuskulatur försiktigt stötande i marken vid sidoförflyttningar. Turneringslivets epicentrum. Det blev bara en match i b-slutspelet och vi gör egentligen inte en toppturnering. Vi har spurter som ser okay ut men nivån är för ojämn och vi märker vad som saknas för oss. Rutinen är en uppenbar aspekt som inte ska undervärderad det minsta i dessa sammanhang. Ge oss ett par år av bra träning så är vi där, utan tvekan.

En annan faktor är åldersskillnaden och därigenom även de differenser som följer denna med storlek och allt annat!

Tempo och fysik är två saker som jag kommer att lägga mycket mer fokus på kommande säsonger. Nu har de flesta en okay grund att stå på och från den är det dags att bugga vidare med nästa steg.

Lärdomar av ett år med tre lag

Om några timmar sätter jag mig tillsammans med flera andra korpar för att delta i den fantastiska basketfestivalen. Spänningar och förväntningar blommar ut i något explosionsliknande och för flera av våra deltagare blir detta första gången. Jag har varit där förut men då snörade jag på mig skorna och svettades på golvet, denna gång blir det visserligen på golvet men med mer begränsad rörelseyta i och med att coacher sällan tillåts gå in och sänka några skott emellanåt.

Trots detta har basketpraktiken trappats ned de senaste veckorna och nu är det istället mestadels teori som fyller tankeverksamheten. Det har även skapats bra tillfällen att reflektera över säsongen som gått och vilka lärdomar den genererat. Vissa fanns där redan innan starten men har stärkts eller utvecklats ytterligare. Några listar jag nedan:

• Detaljrikedom från start! Som ny i coachgemet var jag rädd att bli enformig och kunde därför ibland prioritera vissa saker framför andra. Detta finns fortfarande men jag stressade detaljerna mer och blåste också av träningen oftare allt eftersom jag fick mer vana av coachningen. Denna punkt sitter till viss del ihop med nästkommande

• Ha en planering men var ingen slav under den! Genom att fokusera mer på fler detaljer tidigt går det förhoppningsvis snabbare att kunna bygga vidare på nästa del av spelet. Självfallet behövs fingertoppskänsla eftersom man måste försöka möta men samtidigt utmana ungdomarna i sin kunskapsbas.

• Varje träning bör bestå av individbaserad/ personlig skill development.

• Fokusera på färre saker men gör dem förbannat bra! Denna åsikt kommer säkert att ändras men just nu, med begränsade träningstider tenderar träningen att bli för spretig om man vill hasta ihop alldeles för mycket. Samtidigt har man ju ett läroansvar och på ett individuellt spelarutvecklingsplan är denna teori kanske sämre att anamma.

Växjös ultimata basketkvarter

Det är spännande att se vilka olika vägar basketen väljer att gå. Den är totalt oförutsägbar men den slår alltid till på något sätt. Det är helt makalöst. Självklart är jag ganska stolt över att ha varit en av de som drog igång basketen här i staden. Mitt kvarter, Östra Lugnet är i begynnelsen av att bli vad som tidigare kallats "basketfrälst". Jag bor perfekt. Inte mitt i smeten men med översikt över ett antal gator samt skolan. På en av gatorna hör jag mer ofta än sällan bollar som studsasoch det som började med en utövare har växt till tre och varje dag är nytt folk där och spelar. Det känns förbannat gött! Går du några gator bort har du ytterligare ballers som brukar spela. Med andra ord vågar jag nog påstå att jag bor i Växjös basketkvarter nummer 1!

Westbrook och Parker är bevisen på vad en coach kan göra

Match två precis färdigtittad och återigen visade Spurs upp vad utrymme och rörelse kan åstadkomma. Sista perioden luftade båda lagen långt ned i bänken. Det var precis på gränsen att de började fråga folk i publiken om de ville ut och göra några minuter. Det var en typisk Spursmatch och just nu även typisk Thundermatch. Stillastående, överdribblande och dåliga avslut.

jag imponeras av varenda spelare i Spurs. Alla har något som faller mig i smaken. Det är en attityd och en lagsammanhållning som få lag i NBA visar upp. Att vila sista perioden gör ingenting. Någon annan får spela mina minuter och jag kan vila till nästa match. Det är väldigt mycket lag över jag.

Det finns en spelare som många sover på. Man pratar om NBA:s bästa spelare på olika positioner och Parker är ofta i toppen men anges väldigt sällan som den absoluta toppen. Han har inte CP3:s assiststatistik, inte Steph Currys treor men han har sitt spel och har tack vare det tre mästarringar på sina fingrar. Vad gör parker så bra?

Parker är en scorer. Om man skala bort alla lager av olika finesser som han samlat under åren är det kvar en kärna och det är poänggörande. Parker gör poäng via blixtrande snabbhet, balans och fotarbete. Han är en blow-by-scorer och hans atleticism är perfekt för den spelstil han har. 

Denna kärna har Parker varje år lagt till ett lager av andra kunskaper och ett av de första som lades till var passningsförmåga. Det är just här som San Antonio Spurs har gjort ett så otroligt jobb. Jag läste en intervju med Popovich där han berättade att coacherna hade suttit med Parker som rookie och ritat ett streck på ett papper. På enda sidan skrev de John Stockton. På andra sidan skrev de Tony Parker. De målade ett streck i mitten och sade att det var ungefär där som de ville att han skulle spela för att bli så bra som person och lag som absolut möjligt. Hur jäkla briljant är inte det? Så enkelt, så koncist. Tre mästerskapsringar.

Egentligen är det något liknande som jag tror Westbrook skulle kunna behöva. Han är en fantastisk spelare som inte har dålig blick men som inte har förmågan att göra sina lagkamrater bättre. Det är synd och jag hoppas samt tror att det kan förändras. Westbrook kan bli en ny Parker. Båda vill springa. Båda har en naturlig scorer i sin själ. Notera att jag inte anser att Brooks gjort ett dåligt jobb på något sätt utan tror att han är en mycket kunnig coach. Men Popovich är ett orakel. Det finns ingen som honom.

Spelskandalerna bara växer men föga förvånande.

När jag hamnade i ligan var just spelande en del av vardagen. Vi spelade förstås våra egna matcher och i bussarna på väg till Sveriges mest avlägsna orter var de kortspel. Allt var dock ganska oskyldigt och rent. Däremot gick berättelserna om de riktiga speltorskarna. Vissa satt ordentligt i skiten och det fanns domarnamn vars anseende och namn onekligen var svärtade. Jag blir därför inte förvånad när nyheterna om spelskandalerna kommer. Lägg dessutom till att lönerna i svensk basket inte är kanon, vilket kanske gör att vissa anser sig legitimt kunna spela. Men det är vidrigt och tragiskt. Jag hoppas att inblandade åker in i finkan på många år. De förstör min sport och äcklar mig.

Sju. Såvida inte numret i sig ger tur har vi kanske ytterligare ett surt år

Jaha. En halvt sömnlös natt följdes av en pigg morgon. Det var direkt ut på NBA och kolla draftordningen. Fantastisk att vi hade 21.5 % chans att få en topp tre pick. Istället vann Cleveland den. De hade 1.7% chans att göra just detta men den staden behöver förstås så mycket tur de bara kan få med tanke på såväl sociala som basketmässiga förhållanden. Lakers däremot sjönk till sjunde, trots sina kraftansträngningar att komma så högt som möjligt. En usel coach, femtiotals skador och ett av de värsta åren i historien.
En topp tre hade förändrat. Ett lite mindre kontrakt på Kobe hade också förändrat. Då hade man kanske vågat satsa på ett ungt oerfaret coachkort, nu går man förmodligen på säkerhet, anlitar en veterantränare och ser sin rookie ännu mer som processpelare. Men vad vet jag. Det är en stark årgång och första rundan kryllar av namn. Även andra kan bjuda på en del överraskningar.

Blir det en sweep eller 4-1 för Spurs?

Spurs går från klarhet till klarhet. Det har liksom varit deras melodi de senaste femton åren och i stunder då lagens sanna jag börjar skymta gör Spurs det samma. Skillnaden är att sporrarnas sanna jag alltid är ett sant vi. När andra lag känner hur matchen börjar glida ut ur händerna på dem, börjar man hoista, crasha och kontrollen släpps. Spurs gör tvärtom. De sätter några screens, de rör sig och sprider sin poängskörd. På något sätt är det respektlöst. Det är respektlöst att låta en av sina två stora stjärnor och enda riktiga insidehot vila 20 av 24 minuter i sista halvleken men det är Spurs. De är gamla och gör precis vad som behövs för att vinna i dessa slutspelstider.
Det är fascinerande att se hur ett lag kan spela så extremt väl utan någon stjärna. Visst, Tony Parker och Duncan är fenomenala. Gino likaså men de är gamla och samtliga i Spurs utom TP har spelmässiga dalar och berg. Det spelar ingen roll för man vinner fortfarande matcherna. De sätter några screens, rör sig och sprider sin poängskörd. Detta innebär att de varje match har ett antal spelare med heta händer. Spelet skapar heta händer, jämfört med många andra lag som låter heta händer skapa spelet.

Serge Ibakas skadas betydelse ska inte undervärderas. Thunders enda offensiva hot i perimetern är borta med vinden. Thunders enda riktigt bra bollförsvarare i posten är bortblåst (No disrespect Perk). Istället tvingas man att spela anfallsspel som inte gjorts på hela säsongen. Jag såg i andra halvlek 4 ute, 5 ute, 4 ute, post teak och 4 ute post strong. Inget tycktes hjälpa. Thundes enda hopp var att springa och det lyckades de väl inte helt och fullt med. Durant gjorde en okej match men slitagen var uppenbara. Han vill inte banga under korgen. Westbrook är fascinerande scorer och crashar hårt på returer. Han ger uttrycket "att offra sin kropp" en mänsklig avatar men tyvärr hjälper inte detta mot ett välspelande och genomdisciplinerat lag.
Thunder kommer att få det tufft. De kan förlita sig på heroiska hjältedåd signerade Durant och triple doubles signerade Westbrook men kommer de hålla i sju matcher? Med nattens match som facit är svaret ganska entydigt, nej.

Om Thunder torskar den här serien ska vi nog förbereda oss på en uppluckring av ett av NBA:s mest dominerande lag de senaste åren. Vem försvinner? Westbrook? Perkins? Det är två svaga länkar i ett lag som ha kaliber att ta sig hela vägen. Westbrook mot Love? Perkins mot lite bredd (en point guard och centervarav den ena är borderline starter)?

Att hitta och erkänna sin religion för allmänheten - Jag är religiös!

Jag har växt upp omgiven av kyrkor, biblar, aftonböner och lite av det som hör kristenhetens Sverige till. Det har bara varit bra för mig för det gav mig en inblick i det gudomliga livet. Allt fint som omger mig och dig samt hur vi kan förvalta detta. Än idag är kristendomen en central del av mitt liv av lite olika anledningar. En nästintill exakt lika central del ges islam av lite andra anledningar. Det sköna är att båda två mynnar ut i samma härliga delta uppbyggt av kärlek och dedikation. Jag högaktar sund tro oavsett avsändare.

Men i mitt liv har jag också ställts inför flera (för mig) tuffa utmaningar. Det har varit mer avgörande saker såsom död, dåliga betyg men också triviala grejer som obesvarad kärlek och liknande. Det var i detta som jag fann min outlet, min tro. Basketbollen var det mest naturliga för mig att greppa i tider av glädje och tider av sorg. Varje studs, varje gång nätet rasslade till insåg jag att min Gud såg mig och delgav sin omättliga kärlek. Basketen lärde mig om orättvisa, passion, glädje, sorg, comebacks, mot-alla-odds-berättelser, övermänsklighet, misslyckanden, ansvar, disciplin, kärlek, respekt, gemenskap och listan kan göras lång. Basketen lärde mig att leva och därför är min tacksamhet gentemot sporten helt gränslös. Den infiltrerar varje beslut jag fattar och kommer aldrig någonsin att lämna mig, precis som jag lovat att aldrig någonsin överge den. Inte för att jag måste, utan för att jag inte kan.

Basketen ledde mig till fantastiska människor i alla möjliga städer och nivåer men den ledde mig också till min blivande fru. De två viktigaste faktorerna i mitt liv. Basket är kärlek. Basket är livet och basketen är för alla. Ingen utesluts oavsett faktorer. Det gör den större än allt annat!

Mina topp fem point guarder i årets draft.

Det är ett starkt point guardår. Liksom förra året (i total brist på konkurrens), där samtliga tre toppkandidater till Rookie of the Year var PG:s/ Hybrid PG:S ser det ut att i alla fall bli lite förändring i år i och med flera starka spelare. De flesta lagen har dragit igång sin scoutning på allvar och medan vissa spelare har imponerat ordentligt har andras aktier försämrats något. Det finns några svåra val eftersom året kryllar av ybridguarder/för korta tvåor.

Vi börjar metodiskt på min lista:

5. UCLA all the way! Antingen är det Zach Levine, en Russell Westbrookliknande spelare som inte riktigt imponerat på mig i år men med sin galna fysik och aggressiva attackspel tros gå i sin föregångares fotspår. Levine är dock på tok för långt ifrån vad en PG förväntas vara och kommer förmodligen främst att användas från bänken och kanske mer som tvåa. Om inte Zach blir det hans compadre Kyle Anderson som kniper denna plats. Kyle är en fattigmans-Magic och kan bli något fantastisk men de stora frågetecknen rör hans försvar och fysiska förmåga. Otroligt passningssinne dock.

4. Napier Shabazz blev en hjälte i slutspelet men har lett UConn konsekvent hela säsongen. Försvaret är en styrka, bra range och attackförmåga men inte speciellt lång. Mogen spelare som är ganska bra på att ta vad försvaret ger honom. Påminner litelite om Trey Burke i form av ledarskap. Kan lika gärna byta plats med näste man på listan.

3. Tyler Ennis har jag sett ungefär sju matcher med i år. En av dessa spelade han inte alls speciellt bra, förutom sista 5 minuterna då han tog över och avgjorde matchen. Andra matcher var han ganska anonym fram till han tog över matchen i andra halvleken. Andra dominerade han från start. Ennis är makalöst clutch och har enorm potential!

2. Dante Exum. Kan lika gärna vara etta på den här listan. Hans fysik skapar jämförelser med Penny Hardaway men det verkar som att scouter har överskattat hans hoppförmåga lite och vissa har börjat rynka lite på näsan, även om de tror att hans potential är utomjordisk. Storlek, spelsinne och första steg (påminner om T-macs!) är styrkor. Förvsarsförmåga skall inte heller underskattas. Problemet är hans skott och rörelse utan boll, vilket är viktiga delar av spelet som PG eller SG.

1. Marcus Smart. Även om Dante Exum kanske är en ännu mer spännande spelare, har MS delar av sitt spel som är få förunnat. Många scouter har berömt hans helt sanslösa work ethic och vissa vill jämföra honom med DWade men menar samtidigt att det är svårt att hitta förebilder med tanke på att han är så otroligt unik. Smart är en vinnare som har visat sig vara bra i en ganska stark collegedivision. Kan, liksom Dante göra stordåd i NBA men känns som ett säkrare kort. Kanske på grund av sitt amerikanska ursprung.

Ett givande dygn med styrelsen har kommit till ända

Igår satte jag mig på tåget för en endagskurs med Växjö Ravens styrelse. Vi hade en del saker som vi ansåg var viktiga att få i ordning för att säkerställa klubbens framtid. Med säkerställa menar jag förstås hur vi skall gå tillväga för att fortsätta expandera och hur vi kan förbättra och vidareutveckla det organisatoriska för den positiva utvecklingen för Basketväxjö.
I extremt grova drag handlade det om hur vi löser ett antal "problem" och strukturerar samt prioriterar dessa. Det var ytterst värdefullt för allihopa och belåtenheten var på toppnivå.

Mina uppgifter, liksom alla andras, klargjordes på ett bra och effektivt sätt. Dessutom satte det igång en rad egna tankar. Vilka mål vi har som klubb och vad vi vill ha uträttat med vår verksamhet. Ibland kan jag känna att målet och ambitionen hamnar lite i skymundan av faror, mer akuta i sekunden. Nu känner jag att batterierna inte bara laddades utan byttes ut mot bättre mer effektiva, vilket jag tror vi alla kände.
Kommande säsong kommer bli riktigt spännande och jag har stora förhoppningar gällande organisatoriska förbättringar, en ovärderlig grund för att nå våra idrottsliga mål.

Det finns ett sånt förbannat gott engagemang i klubben, vi fyllde de "hörn" som var viktiga, det fanns entreprenörer, samspelare, genomförare och de "hörn" som behövde fyllas för en fungerande organisation hade vi, vilket ger oss ett optimistiskt utgångsläge. Förändring för förbättring!!!!

Let's bring it on!!!!

Hur kunde Holmsjö bli korvstopp?

Jazz crusaders ackompanjerade av SJ:s konduktör ropade ut "nästa: korvstopp". Självklart hörde jag fel, kanske på grund av dionne Warwicks ljuva stämma. Vad gör man i Holmsjö? Man spelar nog inte basket. Möjligtvis stoppar man lite korv emellanåt. Men platsen fick mig att tänka på Greg McDermott. Inte nog med att hand Creoghton överraskade stort i år. Hans son förväntas dessutom gå i första ronden, precis utanför lotteripicksen. Men  hans spel är fantastiska! Ett och annat kanske jag själv anammar om det skulle passa något av mina lag.this is korvstopp!!

Sprida tid i väntan på ett försenat tåg

Strödaddelskeivning av klass 1 på gång. Jag har ingen direkt tanke just nu utan fördriver tid på en, sedan 10 sekunder när sista tåget drog förbi, övergiven perrong. Har precis haft ett pass fys med basketgymnasiet här i staden och det gick utmärkt, uteslutande tack vare en utmärkt grupp atleter som är mycket noggranna och hungriga inför förbättring. Jag har kört ett tre-veckorsprogram med syfte att bygga explosivitet i deras kroppar och har själv deltagit som en del av min egen off-season. Det är ett utmärkt sätt att utvärdera sina övningar med-testa dom själv! En egenutvecklad lungevariant känns som en framtida vinnare. Jag gillar att kombinera och få varenda fysövning så basketspecifik som möjligt. Jag har sett så mycket apkass fysträning i mina dagar. Vissa har inte gett något alls, andra har gett en del eller i värsta fall helt fel och basketospecifik träning! Jg försöker involvera så mycket muskler och uthållighet som möjligt. Medicinbollar, returposition, pass, squats, allt är välkommet, bara det helst går att koppla till basketen. Gör det skillnad? Jag vill tro det i alla fall! Min passningsprecission har förbättrats, liksom min explosivitet och upphopp. Bålsstyrkan och flexibiliteten i ljumskar o.dyl har också fått sig en uppgradering. Jag hoppas och tror att BG-eleverna känner det samma! Vi avslutar med en bild på ett av mina favoritpar!

De stora bristerna i svensk basketträning

Alla som har tränats av/med mig vet att jag är en stor fanatiker av bollhantering. Jag anser att man aldrig kan träna för mycket bollhantering och ser basket som en pyramid, där grunden utgörs just av bollhantering och fotarbete. Brister man i dessa två delar av sporten kommer det att straffa sig längre fram och för att förstå vikten av god bollhanteringsförmåga kan du ta ett tidtagarur, gå ut och springa 30 meter utan boll. Sedan gör du det samma med en basketboll. Därefter gör du det samma men byt ut basketbollen mot en tennisboll istället. Trappan bör se ut enligt följande: 1: utan boll, 2: med boll 3: med tennisboll och ju längre mellanrummet är mellan utan/med boll, desto mer bollkontroll behöver du förmodligen arbeta med. På de mer avancerad nivåerna av basket är det omöjligt att spela utan att ha lagt en grund av gedigen bollkontroll. Du kan inte göra dina postmoves utan stabilitet med boll och gediget arbete och du kan definitivt inte dribbla bollen uppför planen utan de samma. Därför måste man lägga ned otroliga mängder på att arbeta med båda sina händer. De spelare med bäst bollhantering, kan därefter utveckla passninsgsinne och liknande i mycket bättre tempo och samtidigt pressa sig själv till ny nivå genom att använda sin snabbhet och blick i samarbete med varandra. Ögon upp, inte ned. Återigen bllkontroll.
Jag skrev ett inlägg i vintras om vilka tre olika typer av bollkontroll som behövs för att bli en mästarspelare. Scrolla bland inläggen så finner ni det men sammanfattningsvis var det: Stationär, konövningar och matchsimuleringar.

Världshistoriens sämsta slutspelsmatch är avgjord.

Jag satte igång OKC mot Clippers med höga förväntningar. Egentligen är inget av de båda lagen något favoritlag, tvärtom har jag länge haft svårt för Russell Westbrooks spel med tanke på hans position, även om jag älskat honom också just för sitt spel men inte med hänsyn till hans position. Clippers har en coachstab som jag gillar skarpt. De har även en PG som jag älskar och en PF som jag högt respekterar numera efter år av gnäll. Sedan finns det en MVP på ena planhalvan som jag högaktar och njuter av att skåda.
Mycket av det här fick jag inte se i kanske den slarvigaste slutspelsmatch jag någonsin sett. Den var fruktansvärd från början till slut, rent ut sagt. Slarvigt, uselt tempo som ett resultat av två springande lag som vägrar låta det andra laget springa. Extremt komprimerat försvar för att förhindra attacker och tokmassor av missade skott när inte KD kunde hitta ringen.
Lägg dessutom till en av de sämsta domarinsatser jag någonsin skådat i NBA-sammanhang. Mycket tjafs gäller sista avblåsningen men domarna hade konsekvent missat avblåsningar från första början. Jag tror dock att Clippers gynnades av "avblåsningen" med stort A. De kommer tack vare den, på ren vilja att ta hem nästa match och kanske även serien.
Underhållningsvärdet var rekordlågt och jag tänker inte se något av lagen förrän de möter spurs i finalen. Då kan i alla fall ett av lagen vara underhållande. Spurs förstås!

Problem Hibbert

Roy Hibbert har kanske haft den värsta natten i sitt liv. Han har blivit utskälld, bortgjord och fullkomligt häcklad av basketfan runt om i världen. Välförtjänt? Ja, tyvärr är det en del av sporten på den nivån även om 100% av de mest högljudda kritikerna inte skulle klara en sekund av de som Hibbert spelar. Faktum är att Hibberts problem är lagets problem. Pacers förlorar inte på grund av att Hibbert inte presterar, det börjar på perimetern. faktu är att hela Pacers är en stor röra. Samtliga startspelare i Wizards hade bättre effektivitetsnivå än de i Pacers. Samtliga spelare gjorde dessutom mer poäng än motsvarande i Pacers (utom Wall som ändå dominerade matchen mot Hill).

Wizards springer sönder Pacers vars tranistion försvar minst sagt behöver förändras. De tar bort en del attacker men lämnar öppet för treor. Det är svårt att ta bort allt men just treor och attacker måste vara högsta prio. Paul George är en all-star men behöver ta fram sitt all-starförsvar. Roy Hibbert gör en slutspelsinsats som närmast kan jämföras med Dirk Nowitzki 2007 mot Golden State Warriors. Otroligt blek. Men sov aldrig på en all-star. Nästa match kommer vara avgörande. Kan Hibbert steppa upp har man vunnit mycket. Pacers är beroende av att hela laget fungerar annars blir det formeringar och det vet vi hur det brukar sluta. Kan man få igång Hibbert förändras hela serien. Men det handlar förstås inte bara om att få igång Hibbert. Hanm åste nog göra lite själv också. Han har skjutit drygt 20% från golvet de senaste 10 matcherna. Som utespelare är det katastrof, som innespelare är det skamligt. Om inte Hibbert når upp till den standard han hade förra slutspelet; tack för i år.

Bästa första rundan någonsin och Harden visar att han förtjänar hälften av sin lön

Ett fantastiskt slutspel har snart nått andra delmålet och serierna har minst sagt varit sagolika. Fantastiska prestationer har avöst varandra och endast två matchserier har varit avgjorda efter 4-5 matcher. Jag har följt några med noggrant än andra och en av dem har varit Houston mot Portland. Två lag som jag gillar men en självklar favorit i Portland. Hur kan man inte gilla dem? De har den perfekta mixen av inside, outside, skytte, penetreringar, snabbhet, försvar, ungdom och...ja ungdom. Speciellt mycket ålder finns där inte men behövs det när man besitter en av de vassaste 1-2-slagen i ligan? Lillard och Aldridge spelar utomjordisk basket. Batum steppar upp och gör sitt jobb, ett jobb ingen annan kan göra bättre.

Nu över till Houston. Jag blev besviken när de snodde Howard men förstår honom. It's all buisness in the buisness. Howard är helt okay. Han är en grym spelare. Terrence Jones är en favorit. Parsons är mysig. Harden är...eller nej, var fenomenal. Hans slutspel har varit ojämnt och inatt lämnade han allt försvar som han lärt sig sedan sin första basketstuds hemma. På toaletten bredvid dagstidningen. Jag kan ta att man går bort sig. Det är okay även i NBA (det är inte lätt att spela försvar när det screenas och cuttas), men harden brydde sig inte ens. Bara på recapen ser man den underbara "Jag orkar inte, så jag låter honom springa förbi men låtsas bry mig genom att slå med handen efter bollen efter det att han sprungit förbi mig!). Det var Hardens saga inatt. Utblockering, nej jag orkar inte. Och därför var det inte mer än rätt att Houstons äventyr tog slut där. Cudos till jeremy Lin dock som faktiskt på riktigt börjat spela försvar!

Lakers letar ny coach - Mina toppkandidater

D'Antoni fick nytt kontrakt men bestämde sig att kliva åt sidan. Även om jag fortfarande står fast vid att truppen som de hade i år inte var ett bra utgångsläge, tycker jag att förra säsongen var en stor besvikelse. Nu har vi däremot ett roligt utgångsläge. Cap Space, en topp-tio draft samt en coachtjänst ledig.

Det jag är säker på är att det finns två möjliga utvägar: Antingen rekryterar man stort eller så går man inte utanför familjen. Lakers har en enorm kärlek för Lakers. Att Brian Shaw, Kurt Rambis eller Derek Fisher finns i mixen är ingen chock. Derek Fisher lär dock bli assisterande till att börja med. Lakers är inte Nets. Lakers kommer inte ge en rookiecoach ett sådant förtroende. Däremot lär de med glädje involvera honom i organisationen.

Jag blev glad när jag såg att Tom Thibodeau befinner sig i mixen för jobbet. Det har har gjort med Chicago är helt sagolikt och han har suttit under en av de bästa i gemet: Doc Rivers. Denna man tar mig till nästa kandidat. Doc Rivers. Kan vi få honom från Clippers? Förmodligen nte, men om Sterling är kvar i organisationen kommer det att förändra branschen en hel del.

I collegevärlden finns det en hel del spännande namn att erövra. Coach K har blivit frågat tidigare men jag är tveksam på att han lämnar isn tjänst. Tom Izzo och Jim Boeheim har också inkluderats, men även dessa tror jag har svårt att lämna sina tjänster.
John Calipari är jag tveksam till om han är rätt man för Lakers. Hans spelstil och agenda skulle möjligtvis passa ett yngre lag.

Min toppkandidater är yngre coacher. Fred Hoiberg, Shawn Miller eller Kevin Ollie. Det är tre fantastiska coacher, varav två själva har mångårig erfarenhet av NBA. Hoiberg och Ollie är således mina stora favoriter för rollen som head coach i Lakers.