tisdag 10 september 2013

Och regnet kom liksom förkylningarna och de sömnlösa nätterna

Det hämtades in åtskilliga vuxenpoäng under dagen. Ni vet, gå upp i god tid, ta ut hunden och njuta av regnet och de facto att hösten står utanför mitt fönster, för att därefter gå in och äta en hälsosam frukost och till råga på allt göra i ordning köket innan man drar till jobbet. Det kändes effektivt, men också lite främmande. Jag borde avskytt regnet, jag borde sovit lite längre och jag borde absolut inte gjort i ordning köket. Fruktansvärda vuxenpoäng som kom helt oforcerat och jag kanske har en förklaring till mitt oortodoxa beteende. Jag har sovit dåligt inatt och som ett brev på posten har mitt straff blivit en (än så länge) liten förkylning. Vid fyra tiden vaknade jag och det gick inte att somna om och min största killer vid dessa tillfällen är att börja tänka på basket. Inatt kom ett uppslag av en ny övning som jag förstås ville prova på något av mina lag. I min nattliga fantasi var det den bästa övning som någonsin gjorts. Mike Dunlap möter coach K typ! Idag, dagen efter är dne fortfarande ganska bra, men förmodligen har jag fyra månader av nötande innan jag själv helt och fullt är på det klara med vad exakt som skall komma ut ur drillen. Det är alltid på natten som man får för sig att idéer är grymt bra. Basen är en vanlig 4-4 shelldrill, men med en liten twist som jag tror kan utveckla dem på ett sätt som så småningom kommer att bli en naturligt integrerad del av vårt spel. Den ska testas på onsdag, men framför allt torsdagsträningen. Må det bära eller brista!

I helgen genomförde vi en välbehövlig träningshelg som innebar att de närvarande spelarna nu behärskar vårt anfallsspel ganska bra. jag ser en enorm potential i årets trupp och vi har ett gemensamt mål som hela klubben står bakom - Basketettan! Det känns närmare än någonsin även om det naturligtvis är en lång väg att gå. Just nu behöver vi få tillbaka alla från det förkylningskaos som härjar, där jag är den siste i ledet att drabbas av rinnande nässjukan.

Sverige lyckades nästan att slå Italien i gruppspelets sista match och vi slutade inte sist i en av EM:s absolut tuffaste grupper. Det kan vi vara stolta över och se fram emot kommande EM där vi garanterat kommer att nå ännu högre. kanske kan vi få tillbaka Rudy tills dess? Kanske har Ludde blommat ut? Kanske är Andreas Person och broder två etablerade spelare? Kanske är V. Gaddefors en bra spelare i ett stort lag i Europa? Frågorna är många och svaren ligger där borta. I träningshallen och gymmet. Vi blir exakt så bra som mödan vi lägger ned på att nå dit! That's for sure!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar