Att tala är silver, att lyssna är guld

Jag är 24 år och lär mig fortfarande en uppsjö nya saker varje dag. Igår lärde jag mig exempelvis att den gamle kompositören Beethoven dog 1827 och att han 1817 bodde på Mayer am Pfarrplatz i hopp om att bota sin växande dövhet. Att bli döv som kompositör måste vara som att förlora sina ögon som basketspelare. Mycket av det man lär sig kommersen böcker och just nu läses en sagolikt intressant bok om coachning. Under mina år som spelare och åskådare har ett och annat knep snappats upp. Det finns alltid så mycket nya saker att snappa upp och vill man bli framgångsrik inom coachning kan man inte ägna mer än en vecka åt att stanna upp och begrunda det förgångna. Man får försöka att hänga med och se mer basket än någon annan och dessutom lära av det man ser. Eller hör för den delen om man föredrar de mer audiella gåvorna. Men det är dessa två egenskaper som jag värderar högst. Jag försöker att vara och vill gärna utvecklas ner och mer mot en man med större ögon och öron än mun. Människor som äskar att höra sin egen röst fransig tyvärr per automatik till yrken där de ges möjlighet att göra sig odödliga genom att se sig själva som citatmaskiner. Chefsyrket, coacher, men inte minst lärare ( om de skall hållas borta från coacher). Jag tror att ju bättre balans man kan ha mellan trut, öra och öga desto mer får man ut av personerna i sin omgivning! Men som sagt, man lär sig något nytt varje dag och imorgon kanske jag står och tjatar sönder en träning för mina ungar! Tiden får utvisa det!