Ingen rolig dag att vara svensk

Om mormors gamla halvdana försök till släktforskning stämmer, så har jag en gnutta finländsk blod i mig. Det hjälper mig i och för sig inte så mycket idag. Jag är mycket glad över den finländska basketutvecklingen, men det beror snarare på grannlandssympatier än släktband. Jag har nästan mått lite småilla i drygt en timme. Det finns förluster, sedan finns det sådana matcher som man skulle kunna betala för att få raderade ur historieböckerna.

Finskt sisu skänker dem respekt i hela basketvärlden just nu och de har en makalös generation som jag tror kommer att axlas av ett gäng nya produkter med samma glöd.

Sverige däremot: vad har vi? Vi har en av EM:s bästa spelare. Vi har en  av EM:s mest intressanta spelare i och med sin ålder (Ludde). Sedan har vi inte mycket mer.

Jerebko visar inte alls de kvalitéer som man kan hoppas på, vilket självklart försvårar läget ytterligare. Lägg då dessutom till att vi utöver vår förmodade dynamic duo (Jeff & Jonas) ser bleka ut, vilket gör det värre för de båda herrarna. Det är dessutom svåra roller att spela då ingen av dem är go-to-guy i respektive NBA-lag, men här förväntas och måste spela denna roll. Jeffrey har fixat det okay, men Jonas kvaliteter kommer inte fram. Hur man kan få fram dessa kommer i nästa stycke.

Vi har ett uselt bolltempo, vilket är dödande om man dessutom inte har tillräckligt duktiga insidespelare. Det innebär att försvaret inte får jobb och när försvaret inte får jobba kliver de längre ifrån sina spelare; en taktik som är utmärkt mot ett lag utan minsta tillstymmelse till skytte. Lagspelet blir lidande och forceringar får styra. En spelare som Jonas drabbas hårt av detta eftersom han måste vara aggressiv och attackera i första hand/skjuta i andra, men därinne står 4 finnar och bara är i vägen eftersom de har full koll på både sin egen spelare och hjälpförsvar. Turnover. Missat skott. Taylor kan variera med post-ups och får med sig lite and-1s men det är för få när inga andra steppar upp. Bolltempot måste höjas. Svinga från sida till sida.

Våra icke-NBA-spelare är för dåliga attackspelare. De blir stoppade för tidigt av försvaret och kommer därför inte tillräckligt djupt, vilket gör det omöjligt för våra förväntade skyttar att få iväg bra skott. Något kanske sitter, men det är bara julaftonskotten! De har redan en hand i ansiktet och det försvårar!

Försvaret är inte tillräckligt bra. Det är otaggat och vi är klena och har usel utblockering. Våra Guarder tappade många bollar till cuttande finnar som tog returen över Kjellbom. Kjellbom skulle i och för sig lika gärna kunna ha ersatts med en pyssling idag. Hans anfallsspel var dåligt. Hans insideförsvar fanns inte ens. Samma move lyckades han köpa 4 gånger. Sedan frontade han en gång. 212 cm mot 205. Gissa vem som gick vinnande ut ur den duellen? Självklart finnen! Lägg då dessutom till att hjälpen var helt frånvarande vid samtliga av dessa, vilket kanske berodde på dåligt snack men även finnarnas förträffliga skytte från trean. Jag tycker att de svenska guardsen kan kliva upp i försvar och jamma deras passar inside. Förbjud dem att slå ned bollen lågt, för då är vi tyvärr helt körda. Bättre att eventuellt låta dem få några studs och aggressivt återhämta försvaret med hjälp av stunters och hjälp, för att sedan komma tillbaka.