Äntligen kom den efterlängtade segern. Många påstår att Ryssland spelade dåligt, men det är en sanning med modifikation för det är Sverige som gör dem dåliga. Eller snarare Sverige som spelar så förbannat bra. Mycket bättre rörelse i anfall, aggressivare och mer rörligt försvar; vilket är avgörande när man saknar renodlade bestar under korgen. För mig är det fruktansvärt svårt att skriva om basket. Betydligt svårare än när jag coachar då jag allt som oftast kan hålla band på mina känslor. Men när jag ser på basket och har klara sympatier i ett av lägren har man alltid ett hjärta som slåss mot en hjärna ibland. Man vill att Sverige ska hota USA, ja ni förstår vad jag menar. Är jag glad skriver jag euforiskt, är jag arg skriver jag kanske nästan dystopiskt.
Idag är det glädje. Det fanns mycket att kritisera i matchen mot Finland som var befogad kritik. I dagens match mot OS-trean Ryssland finns det istället jättemycket positivt att lyfta fram och jag känner att vi har god chans att vinna resterande matcher om vi behåller självförtroendet och intensiteten. Jag sade innan EM att jag tror Sverige har chans mot vilket lag som helst om man lyckas hålla jämna steg. Jag vill inte låta som den självgode narcissist jag faktiskt är, men jag tror att det kan ligga lite sanning i det (måste vara ödmjuk). Om vi biter fast i matchen så kommer vi inte släppa taget, däremot tror jag inte att vi kommer vinna en enda match om vi har underläge med mer än 10 poäng någon gång i matchen. Om man kan motbevisa mig blir jag gladast i världen.
Vi vinner denna match bland annat på grund av en rörlighetsrenässans, i såväl anfall som försvar, som var fantastiskt mycket bättre idag, vilket gjorde att antalet forceringar var betydligt färre än tidigare matcher. Jerebko kom helt till rätta och hade otroliga stats, på "mindre boll". Han gjorde jobbet, helt enkelt!
Idag visade Sverige riktig aggressivitet och att man inte finner sig i att sådana som jag ska sitta och tycka en massor. Motbevisandet av allt tvivel var ett styrkebesked. Spelarna spelade för hela Sverige och startade reningsprocessen som skall visa att det är basket-, inte fotbollslandslaget som är våra nummer 1!
Slutligen vill jag bara poängtera: Ludde Håkansson får mig att tappa hakan. Han mognad är imponerande och sättet han ger trygghet på pointguardpositionen idag är essentiell mot kommande lag i turneringen. Det blir spännande att se när han dyker upp på draftnet, för jag blir förvånad om vi inte ser honom på andra sidan havet så småningom. Vi har framtid i den pöjkvaskern! Jag berömmer samtliga spelare för att man kontrollerar matchen. Bollen får göra mycket av jobbet och vi varierar vårt poänggörande med fastbreaks, trepoängare, snabba och långsamma avslut. Vi har helt enkelt känsla. Spelar mer rutinerat, men med ungdomens iver, aggressivitet och hunger.
Hoppas att det här är början på något! Vågar vi hoppas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar