Kyrkovalet - Ett sätt att motverka rasism

Bittre Betnér gjorde ytterligare ett av sina halvdana youtubeklipp där han sitter och hatar på något. De är inte speciellt kul, men idag var det viktiga poänger som framkom. Han var rädd för Sverigedemokraterna som visst satsat ganska hårt på att slå sig in i kyrkan och det väckte ett orosmoln inom mig. Utan att bli allt för politisk eller religiös så anser jag att religionsfrihet är ett av samhällets viktigaste stöttepelare och för mig finns det inget "rätt" eller "fel", så länge man har en sund tro som bygger på gemenskap, värme och respekt. Så fort som en tro blir osund är den farlig. Sverigedemokraternas ideologi bygger på segregering istället för integrering och därför är det tragiskt att de överhuvudaget ställer upp i kyrkovalet, men likt förbannat såg det ut som att de var ett av de parti som hade fått flest valsedlar tagna när jag stegade in i kyrkan för att lägga mina röster. Jag måste bimbofiera mig lite till. Inte nog med att en avdankad ståuppkomiker fick mig att gå och rösta, dessutom hade jag knappt någon koll alls på vilka som jag skulle rösta på. Det handlade snarare om mitt demokratiska ansvar och rättighet. Folk har dött för att jag skall få rösta. Ådalen och fan å hans moster! Då är det minsta jag kan göra för att hedra deras minne att ta till vara på den rättigheten.

Sverigedemokrater är en tragisk företeelse. Jag undrar hur djupt rotad segregeringsgenen är när vi fortfarande, liksom djuren, delar upp ett "vi" och "dom" utifrån koloristiska drag. En slöja kan väcka så mycket känslor hos så många folk. Ett kors kan väcka lika mycket känslor hos några andra. Jag har träffat många idioter. Många har varit av utländsk härkomst. Många har varit av svensk härkomst och mitt sunda förnuft har hjälpt mig att förstå att det inte finns en enda etnicitet som har idioti i blodet. Idioti är socialt utvecklat. Därför bor och finns idioter överallt. Se bara på Sverigedemokraterna! Hade de varit med i Sagan om ringen, så hade de fått bo i någon grotta längst ned i ett berg. De hade haft en liten roll, men hade säkert varit många och mitt i bland dem levde ett stort bergatroll. Jag kan skriva en essä om Sverigedemokrater, för samtidigt som jag blir så förbannad av dom så är det förmodligen en kram och lite gemenskap som de behöver. Den enda utlänning de träffar är pizzeriaägaren, sedan har de en dansk som kör truck på jobbet, men han är ju inte invandrare utan dansk. Invandrare är annorlunda oss. De gillar inte basket eller fotboll. De går inte upp på morgonen och går till jobbet som vi. De gråter inte. De skrattar inte och de gillar inte tacos lika mycket som vi!

Det finns fortfarande folk som bryr sig så oerhört mycket över vad som är "svenskt" och icke-svenskt. Kalles kaviar är så förbannat viktigt! Jag tycker inte om Kalles kaviar till skillnad från Linn eller Mehmet. Falukorv kan jag äta, men jag tycker inte alls att det är lika gott som tandoorikyckling eller kolgrillade färsbiffar. Mina vänner är mina vänner på grund av att jag klaffar med deras personlighet. Men Sverigedemokrater förstår inte samhället för de förstår inte att de är en viktig del av det. De reflekterar förmodligen inte när de är på stan att var annan människa ser ut att vara från någon annan del av världen. De ser bara det som media förmedlar. De tänker inte på att det exempelvis är mångkultur som får vården att gå runt. Att enda anledningen till att jag kan äta tandoorikyckling istället för Kalles kaviar är för att (tacka Gud) människor med andra smakreferenser kom hit och tog med sig en del av sin fantastiska kultur. Men Linn som älskar kalles kaviar kan äta både och, utan att någon blir arg. Visst, mat kan tyckas vara en banal företeelse i dessa sammanhang, det är jag den första att erkänna, men det verkar tyvärr vara ganska få platser där "det okända" har integrerats så bra som just här. Hur många i detta land lagar mat uteslutande med hjälp av salt, peppar (om man vill vara riktigt vågad) och ättika? Vem har inte curry i kryddhyllan? Eller tacokrydda i skafferiet? Sverigedemokraten? Mat är gött och vi har mycket att lära av gastrokulturen!

Jag kan sitta och förundras över mina vänners bakgrund och de kamper som deras fäder och mödrar utstått. I somras jobbade jag som basketledare på Araby. Jag träffade en liten pojke på sex år som satt och grät på en bänk. En annan unge hade nämnt något om hans familj, vilket kanske inte är så farligt egentligen om man utgår från min förväntningshorisont. Men för honom var det det. Ett par månader tidigare hade hans pappa dött. Samtidigt som jag satt hemma och åt falukorv förlorade hans pappa livet när han kämpade för frihet i Syrien. Jag kommer aldrig att glömma denna pojke för han har satt djupa och välbehövliga spår i mig. För när jag ser Ahmed som spelar fotboll är jag glad över att han är min bror. När jag ser Alexandra göra det samma är jag glad för hon är min syster. När jag ser Ali eller Johan begå något brott blir jag ledsen för de är också mina bröder och det finns en anledning till att de beter sig som de gör. Men oavsett hur gärna Sverigedemokraterna vill tro det, så beror det inte på vilken hudfärg de har utan vilket mottagande de fått i samhället som de växt upp i.
Precis samma anledning som att en Sverigedemokrat har blivit en Sverigedemokrat. I kyrkan hör de inte hemma, förrän de blivit en del av vårt samhälle och det är sådana som du och jag som skall introducera dem hit. För även de är våra syskon. Ibland behövs lite mer kramar.