Svårare än så blir inte mitt anfallssystem i teorin. I praktiken krävs det dock en del övande för att anamma spelet. Jag kallar anfallssystemet för DDM (dribble drive motion) eller AASAA (attack,attack, Skip, attack, attack). I praktiken hittar vi ingen större skillnad på Caliparis och Walbergs system men man har ändå två olika namn.
Det är ett publikfriande system där jag om två år förhoppningsvis kommer att göra poäng på tre olika sätt. Lay-ups (dunkar), straffkast och trepoängare. Det statistiskt sämsta skottet i basketvärlden är midrangetvåan och även om jag är medveten om detta är jag lite skeptisk till varför man inte skall skjuta dem om man är öppen. Det finns två typer av midrange och catch and shoot tycker jag är ett utmärkt alternativ medan en/två studs-skott ofta innebär att man hamnar närmare sin försvarare och skjuter ett skott med händer i ansiktet. Nog om det.
Vi har börjat att jobba med anfallssystemet i U16 och har i dagsläget jobbat igenom tre olika scoring options utifrån attacker, låsningar och backdoors. Vi kommer kommande veckor att öva mer på våra alternativ genom olika breakdowns. Igår nådde vi dessutom vår målsättning med X antal lay-ups satta i fullt matchtempo under X antal minuter. Jag har komponerat en egen drill där jag försöker att jobba på attacker, kondition och dribblingskombinationer i fullt matchtempo. Det är en helplansövning och jag ska försöka att involvera allt fler av dessa. Basket är en helplanssport likt förbannat utför man lite väl många övningar på halvplan. Syftet med övningen är också att lära mina spelare att hela tiden, likt en målsökande missil, söka sig till planens mittkorridor(er) när de har boll i handen. Det är allt för ofta som jag ser spelare söka sig till sidan av basketplanen, vilket inte är en optimal vinkel att avsluta ur men framför allt skall dessa korridorer redan vara fyllda av vingspelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar