Ganska länge fick man skit för att titulera sig som Hip-hopare, vilket jag gjore ganska många år av mitt ungdomsliv. I mellan- och högstadiet hade rapen ett lågt anseende och jag var en kulturellt ganska isolerad person i hemorten Vänersborg. Han som introducerade mig för hip-hopen blev själv raggare och flyttade så småningom till Beverly bröl som var vårt skämtsamma tilltalsnamn på "raggarhålan" Brålanda. Vargön, min hemort, var även även den en omtalad raggarhåla men hade av någon anledning, förmodligen tidigare generationer, lyckats erövra respekt hos de kräsna vänersborgarna.
Men på gymnasiet upplevde jag en smärre renässans. Flera personer hade tagit hip-hopmusiken till sig även om de för den saken skull inte var "hip-hopare". Ett av mina tydliga minnen av detta var på studentresan till Aiya Napa i trean på gymnasiet när en av mina kompisar lagt in lite musik på sin mobil varav en av låtarna var Tupacs Ghetto Gospel. En otrolig låt vars underbara text blev ännu bättre när Jonte fick för sig att han sjöng "I get orgasmo" istället. Det är helt sant. "Ghetto - I get" kan säkert missförstås. "Gospel - Orgasmo" är mer långsökt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar