Centerrollen är inte vad den en gång var. Inte ens basket är längre vad sporten en gång var. Vem minns väl inte det ljuva 90-talet, när basketens identitet på riktigt tog fart. Vi var stora, vi var starka och poängen gjordes under korgen. Inside-outspelet i dess prime. Hakeem, Rik Smits, Shaq, Jack Sikma, Larry Nance, Brad Dougherty, David Robinson, Zo, Elden Campbell, Vlade och listan kan fortsätta i all evighet. Sedan förändrades spelet och centerrollen är idagsläget mer defensiv än någonsin. Rik SMits förtjänar kanske egentligen inte riktigt att nämnas i samma exempel som de andra i ovanstående mening. Han hade egentligen aldrig en riktigt bra säsong, mer än 98 då han fixade all-starlaget. Överhuvudtaget så var det främst poäng som han kunde göra i lagom dos. Returtagningen var gräslig, men om man har sett Rik Smits slakta Shaq en match i mitten av 90-talet, när Indiana slog Orlando Magic efter en Buzzer av just Smits, så har man en inneboende respekt för denna herre. Just den matchen var han "the dream shake" personifierad: ostoppbar. Jag skulle tro att Asher Roth också såg den här matchen innan han bestämde sig för att skriva låten med titeln" Rik Smits". The dunking dutchman" gjorde ett ganska stort intryck under sina år i NBA. Hur många har fått en låt uppkallad efter sig? Så var det med det, men även idag finns det ett och annat guldkorn som fortfarande gillar närkontakt och inte fisskjuter från halvdistans. Vissa av dem bufflar, andra finessar sig fram medan tredje sorten gör lite av båda. Vad ville jag ha sagt med det egenltigen? Tanken var att jag skulle lista mina favoritcentrar, men tappade lusten lite. Hoppas att jag kan plocka upp den lite senare.
http://www.youtube.com/watch?v=tJs7Q89q1nE
Asher Roth - Rik Smits
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar