Sverige - Litauen var upplagt för en underbar batalj, där man förstås hoppades på att Sverige skulle dra det längsta strået och i matchens inledning såg det ljust ut. Sedan förlorade vi på ett sätt som jag tycker symboliserar hela vår EM-resa. Vi drog ifrån på våra styrkor, tappade på våra svagheter, kom tillbaka på våra styrkor och tappade igen på våra svagheter. Tyvärr avslutade vi med våra svagheter.
Det här var egentligen inte så värst mycket annorlunda från matchen mot Ungern om ni frågar mig och vi förlorar på ett antal faktorer. Vissa av de mest betydande tror jag beror på för kort förberedelsetid.
Baselineattacker och roteringar
Jag anser att vi inte spelade ett försvarsspel som var tillräckligt komprimerande för att hindra attacker från våra motståndare. Jag vet inte hur många poäng som kom från baselineattacker, där anfallaren kom in i tresekundersområdet och tvingade hela Sverige att rulla runt i våra försvarspositioner. Vi gav motståndet för stora ytor och ska jag vara helt ärlig tycker jag inte att vårt individ- eller lagförsvar höll god standard i denna turnering. Det fanns helt enkelt för många alternativ och med ett lag där vi har en ganska stor flora av olika spelare är roteringar livsfarliga, framför allt om man möter lag med storlek. Detta fick vi smaka på både iförrgår och idag.
Pick-and-rollförsvar
Jag tror att denna problematik, precis som ovanstående berodde på att man inte fått tillräckligt med tid att spela ihop sig på och kanske i kombination med lite för lite tid för fokus på just dessa delar av spelet. Vi hade fruktansvärda problem med bollscreener och om vi stoppade guarden var antingen centern öppen eller någon annan spelare som ett resultat av en försvarskollaps. Jag anser att bollscreen är ett bra sätt att åskådliggöra lags försvarsprinciper och i Sverige lämnade man guarden ofta alldeles för ensam. Jag tycker man gjorde rätt i att inte hedga men det som spelades istället påminde om "ice" men med vissa tunga brister.
Den främsta var kanske själva setupen. I "ice" ska man bestämma att alltid styra guard mot sidlinje (förutsatt att screen sätts i mitten). Guarden måste kliva upp och lägga en armbåge i sidan, utan att för den saken skull öppna en rak linje mot korgen (vilket hände idag). Insidespelare måste vara parallell med screensättaren för att denna inte ska få ta den första studen som en penetrerande dribbling. Detta såg jag tyvärr nästan aldrig hända och våra guarder fick därför jobba igenom ganska mycket storlek och muskler, vilket blir påfrestande.
Icke-bollförsvar
Jag fick rysningar många gånger när jag såg Sveriges "weakside awareness". I stort sett varje sekvens kunde jag hitta en eller ett par spelare som är lite ur position samt tittar bort från bollen. Jag tror att vi skulle behövt belysa att alla utom en spelare försvarar minst två spelare - sin egen och bollen. Litauen hade ett highpostspel som jag gillar. Det påminde mig mycket av ett vanligt Princetonanfall och när postspelaren får bollen på topp, cuttar guarden förbi mot korg direkt. Detta spelet var öppet hela matchen men det var först i mitten av matchen som Litauen började utnyttja det och fick till yra enkla poäng på en cut som Sveriges perimeterförsvarare spelade horribelt. De hade kunnat göra 4-6 poäng till på samma spel men postspelaren och guarden letade inte spelet tidigt i matchen. Anledningen till att man blev så öppen var att Sveriges perimeterspelare vände ryggen mot boll när de passat av och därmed fick bollen över huvudet från postspelaren. Illa, illa och en fundamental brist. Hur i hela världen cutten än görs, får man inte tappa blicken från bollen. Ibland måste man kankse det i en splitsekund men absolut inte under en hel cut, framför allt inte om det är en förstagradscut, det vill säga en penetrerande mot korgen.
Spelförståelse
Den största svagheten i Sveriges spel anser jag har varit spelförståelsen. Vi har inte haft någon spelare som visat prov på utmärkt spelsinne. Det här har visat sig i riktigt konstiga beslut både defensiva och offensiva och i såväl viktiga som oviktiga skeenden av matchen. Hur spelar man på ledning? Man fortsätter att trycka bollen och har man det inte får man leta efter sina andra options men vi blv för glada i skotten och det är för många lag ett svårt sätt att vinna mästerskap. Vi har ingen med utmärkt spelförståelse och had egynnats av det, framför allt på guardpositionen och framför allt i matchens viktiga minuter, då den står och väger. Spelförståelsen tycker jag var vår stora brist och den blottade sig ganska ofta tyvärr. Det syntes hur vi rörde oss efter bollscreens, med boll, utan boll och beslutsfattandet överlag. Halvarsson skulle behövt få fler bollar i posten vid flera tillfällen, bara för att nämna en pytteliten detalj. Dessa aspekter av spelförståelse kan förstås ha att göra med hur samspelta och hur mycket tid man getts till att förbereda sig tillsammans och lära känna varandras spel!
Det perfekta laget har bra och hög balans mellan hjärta och spelförståelse, eller i alla fall nivåer, där det ena väer upp det andra. Jag tycker att vi märemot har vi spelare som istället visat på ett sjukligt stort hjärta och jag är imponerad över kämpainsatserna och tror på en ljusnande framtid, även om jag i framtiden gärna skulle se mer spelförståelse som yttrar sig i ett mer flytande spel, både offensivt och defensivt. Jag tror att det kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar