Idag slog det mig att om exakt ett år kommer jag förmodligen vara iklädd en kostym, redo att ta emot min lärarexamen. Det känns inte alls faktiskt men vad det kommer indikera är slutet på en epok av mycket lärdom samt uträttande i Växjö. Mina studier har alltid varit sekundära i mitt hjärta, även om det varit de som varit orsaken till att Växjö blev min studieort. Jag har alltid satt coachandet framför allt och det har emellanåt slagit lite på ekonomin men min flickvän är helt fantastisk som låtit mig göra dessa prioriteringar. Det är coachning som jag vill hålla på med och då kan jag inte välja bort det för något. Träning är träning även för mig och det får inte missas.
Jag minns när jag och en kompis träffade en socialarbetare och vi satte igång och spåna gällande Araby Tigers, som var det första klubbprojektet. Det tog en sommar sedan var vi igång och jag fick mitt första styrelseuppdrag. Jag och denna herre sågs titt som tätt och drömde om framtiden samt organiserade vad vi ville ha gjort. Det var dock han som drog den tunga administrativa bördan och jag stod mest för visioner, basketspecifik kunskap och överblickar från golvet.
Året därefter var jag med i sammanslagningen av Araby Tigers och Växjö Queens och Tigers hade då fått förstärkning av en eldsjälsmamma - klubbens nuvarande styrelse. Hon var minst sagt ett välkommet tillskott och var viktig redan i Araby Tigers som jag faktiskt har rätt dunkla minnen från... Jag minns bara vissa möten och ett av de mest betydelsefulla var ett av de sista, där jag och dessa två personer satt och diskuterade framtiden sent en kväll, då vintern var på väg att övergå till vår. Ett annat var vi tre andra andra...eller ja, vi var också tre men den sista var utbytt mot en annan, numer stockholmare och vi satt i en källare för att planera vilken väg vi skulle ta gällande vår seniorverksamhet.
I våras hoppade jag ur styrelsen eftersom jag kände att jag gjort mitt där och här. Jag ville fokusera helhjärtat på golvet istället och känner inte att ångern kikat fram en sekund. För mig handlade det om att samla tankarna och det tycker jag att jag gjort någorlunda.
Nu inser jag att nya äventyr står framför dörren och livet kan ta mig vart som helst om ett år. Ett år hoppas jag visar riktningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar