Det fanns en tid då jag hade oerhört svårt för D'Antoni. Han coachade i Los Angeles Lakers och ville ha showtime men det blev mest slowtime. Ingenting hände och jag klandrade D'Antoni för detta. Med lite perspektiv inser jag att det var minst sagt orättvist av mig och att D'Antoni var ett geni som bara hamnat fel.
Det finns inga dåliga coacher på högre nivå, utan det handlar snarare om att olika typer passar på olika platser. Det är inte svårare än så, sedan kan man ibland undra hur folk som anlitat vissa coacher tänkt. I retroperspektiv är Lakers anställning av D'Antoni en sådan. D'Antoni är en fantastisk coach när det handlar om att spela snabbt och uptempo, något som går stick i stäv med lagets stjärna Kobe Bryant. Sedan sket det sig med Dwight med men nu börjar jag glida ut ur mitt ämne.
Jag älskade Suns anno 2006-2009 (typ) när de spelade ett helt magifyllt anfall och levde under filosofin 7 seconds or less. Inför denna säsongen studerade jag ett par olika anfall. Bland annat Golden State Warriors och Phoenix Suns men även San Antonio Spurs och givetvis Denver Nuggets á George Karl. Jag fördjupade mig mest i Jeff Hornaceks system och tänkte inte speciellt mycket på det Suns som jag satt och fascinerades av hemma i Vargön i min ungdom. Det var först i januari som jag började inse att D'Antoni var en av förklaringarna till Warriors framgång och ju mer jag jämförde de båda systemen desto mer likheter såg jag. Vissa av deras spel är till och med direkt kapade från Suns gamla playbook.
Det här är ett sätt som jag ofta jobbar på i allt jag gör. Jag börjar gräva där jag står och arbetar mig bakåt, oavsett vad det gäller.
Det var länge ett slags stigma i basketvärlden att man inte kunde vinna i slutspelet med att springa och i en clinic med George Karl från 2013 säger han att han inte tror att detta stämmer. Han säger att han tror att man kan sakta ned ett springande lag i en till två matcher men att det inte kommer fungera längre. Det är nästan kusligt Nostradamusiskt förutspått med tanke på utgången i årets finalserie.
I år visade Warriors att man visst kunde springa hem en NBA-titel och om man studerar deras spel och filosofi mer ingående är det svårt att inte se var inspirationen hämtats från. D'Antoni förtjänar mycket cred för sitt sätt att förändra spelet och hur det tio år senare nästan genomsyrar allt. Små fyror? Snabba anfall? En magiker på guardpositionen som delar ut bollar till höger och vänster. Det hade Suns redan för tio år sedan. Ett decennium senare borde man skicka en tanke till en coach vars de senaste års problemlag lätt glöms bort trots sin genialitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar