Jag ser sommaren som en tid att förnya, förbättra och förändra men självklart också låta vissa saker vara, förutsatt att de klarat sig igenom ifrågasättandet utan några speciella notiser. Det behövs lite utrymme som ges specifikt åt tankeverksamheten. Rekreationen behöver också rekreation och det är precis vad off-season handlar om.
Den här senvåren har handlat om att definiera roller och vad jag vill ha ut av dem. Vad är en bra guard, forward och center? Basketförbundet har gjort en SUP (spelarutvecklingspaln) som kan diskuteras och som vissa säkert tycker fungerar kanonbra, medan andra inte är lika förtjusta i denna. Jag är en av de sistnämnda, då jag anser att den är för idealiserande. Innehållet klargör bland annat att spelaren skall dominera spelet 1-1 i både anfall och försvar och har kapacitet samt vilja att förändra matchbilden. Samtidigt vill vi att alla ska lära sig spela på alla positioner, centrar skall kunna skjuta treor och kunna försvara guarder etcetera.
Men SUP:n innehåller också brister såsom att en Point guard skall kunna förneka bollen och se till att motspelaren inte får tillbaka bollen efter passning. Detta är att inkärkta på coachers filosofi. Detta är en filosofisk fråga och många coacher idag vill inte förneka passningsbanor eftersom passningar är en av de aspekter som spelare generellt sätt är sämst på.
Jag har en del invändningar mot SUP och tycker inte att den är tillräckligt abstrakt men också konkret för att ge coacher förutsättningar att jobba efter. Därför har jag genomfört min egen SUP, där jag värderat vad jag anser att de olika positionerna skall kunna göra.
För mig måste inte insidespelare kunna skjuta treor, däremot är det en stor fördel att ha insidespelare som kan skjuta treor. Om jag skulle få välja mellan en trepoängsskjutande center eller en returtagande, hjärnskakningsscreensättande och kraftfull ryggen-mot-korgen-center är mitt val solklart. Visst finns det Kevin Loves men det finns också Tim Duncans och Demarcus Cousins eller Lamarcus Aldridges. Den sistnämnde skjöt sin första trea i år, typ? DMC skjuter fortfarande inte treor och min poäng är att vi snarare bör se på vad det är för någon spelare vi har att jobba med. Treor kommer de lära sig med åren, om de når den nivån och i ett lag där denna egenskap efterfrågas.
Min SUP handlar om valmöjligheter och vilka egenskaper som vi vill hitta i våra centrar, guarder och forwarder. De behöver inte kunna allt men det finns vissa krav och vissa eftersträvansvärda skills. En guard för mig har andra funktioner som exempelvis förmåga att kommunicera. Verbalt och icke-verbalt i form av kroppsspråk. Detta har jag spenderat nästan två veckor på och nu börjar det arta sig.
Vad är då syftet med detta? Jo, det blir en måttstock att planera mina skill-developmentsektioner utifrån och för att förtydliga både de konkreta och abstrakta utvecklingsmålen i hopp om att skapa världens bästa basketspelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar