Jag har precis börjat läsa psykologen Barry Schwartz bok More is less och är minst sagt imponerad över hans teorier. Detta verk är förstås ett politiskt ställningstagande men jag väljer att inte gå in på ämnet ur ett rent samhällsstrukturellt perspektiv, utan nöjer mig med att koppla det till basketen.
Schwartz hävdar att ju fler val vi ges desto svårare blir beslutsfattandet i och med att det finns mer lösningar som inte togs och att detta i det långa loppet kan leda till stress, press och beslutsparalysering.
Jag tycker att dessa teorier är fantastiskt intressanta och kopplade det direkt till min säsongsanalys. Jag anser att basket handlar om valmöjligheter och i min skill development försöker jag lära ut nya lösningar för mina spelare i olika situationer. Jag anser att detta är själva grunden i spelarutveckling men för någon månad sedan bestämde jag mig för att ta en annan väg i den lagorienterade spelarutvecklingsplanen (viktigt att poängtera eftersom spelare utvecklas olika snabbt, har olika fysiska och tekniska färdigheter etcetera som gör att dne individuella träningen kan variera mer). Jag började med att bryta ned varje position i anfalls- och försvarsmässiga "rutiner". I anfall konstaterade jag att det fanns tre områden som en anfallsspelare behövde vara bekväm i som insidespelare. Jag anser att det finns ett post-up, ett face-up och ett medeldistanskott. Förra året hade jag kanske lärt ut en uppsjö moves för varje område men jag valde istället att skriva ned varenda move som jag kunde komma på och gjorde en progression bestående av tre stycken. Det var en move, en counter och en re-counter. Innan mina spelare behärskar dessa kanske det är lönlöst att lära dem något nytt? More is less? Detta är bara ett exempel på hur detta uttryck kan användas i basketträningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar