Jag skrev häromdagen om kommunikation. Eller var det ett skolarbete? Jag minns inte och med ett snitt på 10.000 bokstäver i veckan kan det vara svårt att hålla isär vad man sagt vart. Hur som helst ska jag förtälja en anekdot från min korta "proffskarriär" (japp, ligan räknas som en proffsserie, även om betalningen är lite halvdann). Det känns nästan som mitt valspråk men jag lärde mig fruktansvärt mycket av tiden och tävlandet.
Jag har inte haft en enda coach som jag inte respekterat men min coach i Eco hade några tillkortakommanden som jag anser var mycket avgörande för min egen spelarkarriär men som också varit till stor hjälp i mitt coachande. Jag spelade inte många minuter i ligan och förklaringen är inte mer komplicerad än att jag inte var redo att spela en betydande roll. Det min coach gjorde, eller snarare inte gjorde, var att han inte kommunicerade med mig, vilket jag i efterhand lärt mig mycket av. Det tyngsta med att idrotta och att leva är inte att få höra att man kanske inte räcker till, utan att inte få höra någonting alls. Jag anser att ett lag är ett kluster och även om där finns hierarkier, så är samtliga roller mycket viktiga och som ledare måste man ha en ärlig kommunikation med varje del av laget. Man behöver säga vad spelare behöver höra, inte vad de vill höra men det enda som är sämre än det sistnämnda när man talar om just kommuniké är att inte prata alls.
Kommunikation hade kanske ändrat mina kommande karriärsval men nu i efterhand, när coachningen blivit så viktig, så gör det mig inget annat än nytta. Jag använder facebook mycket i min coachning och jag vill alltid veta hur mina spelare mår och vad de tänker. Vissa spelare har fått begränsat med minuter och dessa är minst lika viktiga om inte ännu viktigare att prata med och förklara vad som händer och varför. För faktum är att den där 12-15 :e spelaren är inte där för att fylla ut truppen. De är där för att de vill bli bättre och det är min uppgift att göra dem bättre. Nästa år vill jag inte att mina 12-15 ska vara 12-15 igen utan de ska börja spela mer och bidra mer och mer. Jag anser att man som coach inte har råd att förnya varje år, utan en röd tråd och en grupp att växa tillsammans med är av största vikt. På facebook och utvecklingssamtalen försökte jag samtala om just detta med vissa spelare. Deras identitet och vad de skall göra/förändra till nästa säsong. Jag hoppas innerligt att detta är motiverande och att de tar sig an de uppgifter som väntar samt att vi kan utveckla dessa tillsammans. För jag kommer inte kunna göra det arbetet. Jag kan vägleda men det krävs förstås en motivation från spelare att vilja bli bättre och är spelarna i hallen, så vill de förmodligen bli just detta annars skulle de gjort något annat istället. Min plikt är att vara där, vägleda och entusiasmera spelarna att vilja förbättras! I ett lag är varje spelare viktig och ingen ska gå osedd förbi. Då gör man som ledare inte sitt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar