Basket för mig, går förstås inte att definiera med några ord eftersom sporten är så mycket. Jag läser väldigt mycket på min fritid. För mig är allt intressant och jag letar rekreation i texternas värld. Jag är vansinnigt förtjust i musik med och jazz är en musikstil som ligger mig varmt om hjärtat. För mig är basket jazz. Basket är improvisation under strukturerade former, precis som jazzmusik. Orkestern spelar en ackordföljd och någon improviserar utifrån den givna progressionen. Musiken inspirerar mig mycket i mitt sätt att se på basket och idag hade jag ett spelarutvecklarpass, där vi skulle jobba med kreativitet. Jag älskar kreativitet men ser också paradoxen i det.
För att bli "Nifty" som spelare brukar jag använda ett citat av den gamle Bebopsaxofonisten Charlie "the bird" Parker. Parker var sagolik och skrev den legendariska låten Billie's Bounce men hur använder jag honom i mina träningar när jag vill utveckla kreativitet? Jo, det ska jag berätta! Parkers inställning till musik var, och detta finns citerat, lär dig all teori, sedan glöm bort den och bara spela! Det är precis vad kreativitet handlar om och det är just därför som det är det absolut svåraste att jobba med. Ungdomar och coacher rutas in i mönster och får etiketter. De får skäll när de gör fel, ofta kanske med rätta, eftersom de håller på att lära sig teorin. De lär sig skalorna. Plötsligt ska de glömma det och bara lira! Det tar tid, men idag hade jag ett par övningar som jag kände utmanade deras sätt att tänka. De blev överaskade och var tvungna att ta ställning. De skulle för en stund glömma sin teoretiska bas och spelare blir per automatik obekväma när man måste göra detta. Teorin är tryggheten men ibland måste man lämna denna och våga kasta sig ut på okända arenor. Så småningom blir detta med teorin och då blir man inte bara en bra, utan fullkomligt exceptionell spelare! Misslyckanden är en del av processen och det måste man älska!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar