Igår tog jag en sen kvällsdusch. Detta i sig är förstås inget av speciellt noterbart intresse men jag har tidigare nämnt att ångorna i en varm dusch får min hjärna att börja lämna sin annars förslumrade vardag. Jag kom plötsligt att tänka på ett gammal Jim Larranaga-set som jag såg i vintras, samtidigt som jag tänkte på en Hioberggrej som jag studerade förra vintern. Dessa hade varsin aspekt som jag fullkomligt älskade, eller snarare älskade tanken på vad de skulle kunna bli. Som vanligt började jag rita på glasväggen och genom att blanda in det set som vi i år kallat "blå" skapade jag något nytt och kanske vackert. Spelet tror jag kommer vara bäst att använda på missade skott från motståndarna, då det (i alla fall i teorin) snabbt kan skapa förvirring i form av byten och eventuellt leda till ett snabbt avslut eller två olika isolationslägen och finns inga av dessa är vi inne i vårt vanliga grundmönster!
Det är fortfarande bara en bebis och med andra ord vet vi ingenitng om hur det kommer att se ut som vuxet men lite Hoiberg, lite Larranaga och lite mig själv... Jag får gåshud av att tänka på det. Om det är bra eller dåligt vågar jag inte svara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar