En av de mest värdefulla läxorna som jag lärde mig under denna säsong är ärlighet. Det handlar om att säga vad som behöver höras inte vad som vill höras. Jag har aldrig stått och ljugit för en spelare men har emellanåt varit lite för försiktig i mitt framförande, vilket jag tror ibland har gjort mitt kommunicerade budskap diffust. Tydlighet och hjärta är två ord som jag tror leder till en mer öppen och utvecklande miljö för samtliga inblandade. Att säga vad spelare behöver höra är att vekrligen bry sig och det är att erbjuda dem möjligheter. Det är att säga: för att nå dit behöver du göra det här!
Jag kan se på mig själv som 14-åring. Vilken ambition jag hade! Jag vet att det just nu i Sverige säkert finns tiotusentals spelare med drömmen att bli bäst i världen, spela i NBA/ WNBA och tjäna sitt leverne på basket. Det är grymt! Fortsätt drömma men jag hade beövt en vägvisare. Jag hade massor av viktiga människor som trodde på mig men jag hade ingen som kunde säga: för att nå dit behöver du göra det här! Jag som ledare anser att jag har ett ansvar att få mina spelare att våga, eller snarare vilja drömma men en dröm utan förankring blir inget annat än just en dröm. Vi coacher måste kunna entusiasmera men också förankra våra spelares visioner i en kontext, där vi vägt in omvärlden och spelets utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar