lördag 9 maj 2015

Pride och kontextlös träning

Idag var Växjö pridefestival och Ravens deltog självklart i tåget. Jag kommer ihåg att det fanns en tid då även jag använda ordet "bög" som någon form av skälsord, även om jag egentligen aldrig haft något som helst problem med homosexualitet. Jag hade nog en ganska "tom" inställning gentemot det som baserades på ointresse. När jag blev äldre och mer uppmärksam på de orättvisor som tyvärr förpestar vår värld gick min tomma inställning till att bli mer aktiv och nu för tiden symboliserar Pride mycket för mig.

Jag tror att alla behöver ha sin pridefestival för alla har något som är icke-normativt. Normativitet är "det normala". Normativitet är Volvo, villa, vovve. Normativitet är fotboll och hockey. Normativitet är vit och man, gärna medelålder och normativitet är man och kvinna. Fyller man det normativa mönstret till 100% så grattis: du är otroligt normal. Du är så normal att du förmodligen är den mest onormala människa i världen. Jag är ytterst icke-normativ. Jag är lång. Jag idoliserar allt afro-amerikanskt. Jag spelar basket. Jag är småortsbo, jag är 26 år och har inget körkort. Jag cyklar i regn. Jag lagar hellre mat än byter däck på bilen och listan kan göras lång. Kontentan är att det normala är en konstruktion byggd på falska premisser och för mig handlar Pridefestivalen om allas lika rätt men det handlar också om att få fart på folk att börja ifrågasätta det normativa för något sådant är ofta en last. Pride är av alla för alla och därför bör man deltaga! Man behöver inte vara för eller emot homosexualitet eller det som anses avvikande, för det gör det inte mindre existerande. Det är ett faktum lika verkligt och ofarligt som kärleken i sig själv.

Nog om detta, nu till något annat viktigt. Skill development. Spelarutveckling som jag lite hastigt brukar översätta det! För er som missat det tidigare vill jag meddela att jag är heltokig i att effektivisera rörelser och lära mig nya. Det finns inte någon move som är för dålig för att försöka lära sig. Jag såg en clinic med den världsberömde Micah Lancaster. Jag har tidigare sett en annan med honom och har varit lite skeptisk till hans övningar, inte för att de är dåliga utan för att jag inte alltid kan se huruvida de fyller sitt syfte. Nu såg jag en ny video där han lärde ut att skapa separation - en av de mest betydelsefulla aspekterna av offensiv basket. Lancaster är bra på att skapa fysiskt utmattande och kreativa övningar, vilket är en viktig del av spelarutvecklingen men jag anser att det tenderar att stundom bli ineffektivt och syfteslöst. Vissa övningar är vansinnigt avancerande och därmed utmanande men om "avancerat" är ledordet i träningen finns risken att det blir just syfteslöst eftersom detta inte är ett specifikt delmoment inom basketsporten. Däremot fanns där vissa övningar med stor potential och jag gillar han sätt att arbeta med olika hopp och fotarbeten. Lancaster hade dessutom en utmärkt jabserie som jag absolut lägger in i min drillbok. Med vissa modifikationer tror jag att det finns många övningar att ta vara på men man får inte glömma att en kon bara är en del av spelarutvecklingen. Den måste bli levande också! Det är i alla fall min tro när det handlar om denna fråga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar