Svensk basket tar enorma steg framåt på såväl dam- som herrsidan. Omvärlden börjar få upp ögonen för det lilla Östersjölandet med isbjörnar på gatorna och en tillsynes humorbefriad befolkning. Trots framgångarna rapporteras varje år om flera elitklubbar med ekonomiska svårigheter både herrar och damer. Vad händer?
Jag tror att det kan vara ett fall av hönan-och-ägget-problematiken. Alla har en åsikt om vad som är problemet med svensk basket och två vanliga, kanske vanligast förekommande förklaringar brukar vara "förbjud/begränsa importer" eller "vi måste marknadsföra oss bättre!".
Det är två konstateranden, snarare än problemlösande idéer och som egentligen inte tillför debatten något nytt utan istället är ett utmärkt tillfälle för personer att spy av sig lite av sin ilska, irritation eller vad som nu kan tänkas vara bakomliggande orsak. Vissa tycks älska att ta tillfället i akt och sparka lite på de som ger minsta indikation att eventuellt kunna ligga lite.
Med detta sagt vill jag inte påstå att något av dessa argument bör nonchaleras och tas som osanningar. Tvärtom kan det mycket väl liga något i att vi har för mycket importer och att vår marknadsföring inte håller.
Däremot är jag ytterst tveksam till att detta vore hela sanningen utan istället bör vi undersöka varför vi fyller våra lag med importer? Svaret ligger kanske i för dåliga ungdomsspelare? Varför för dåliga ungdomsspelare? Vi har en träningsproblematik i Sverige som vi måste ta itu med. Hur kan vi erbjuda våra ungdomar mer träningsmängd? Vår sport är inkluderande och det är tokviktigt att vi kan erbjuda spelare möjlighet att utvecklas utifrån sina målsättningar med idrottandet. Just nu är vi bredd definierad, men hur kan vi också erbjuda spets? Vi behöver ha kunniga tränare och faciliteter och det är kanske här som vi i svensk basket skall fortsätta att arbeta hårt med.
Tysk fotboll har haft en utmärkt utveckling. Förklaringen ligger i att man gick en kris till mötes på 90-talet och insåg att den fotboll man spelade och de utövarna som fanns tillgängliga var föråldrad. Det behövdes rensas upp och man bestämde att samtliga lag skulle ha en ungdomsakademi. Man lade över 90 miljoner till småklubbar för att man skulle kunna bli proffs oavsett om man bodde i en by, bakom ett berg, under en sjö men ovanför en sten. Resultatet kan man nu njuta av. Vi kanske behöver göra samma sak med svensk basket? Tvinga fram ungdomsakademier, när kommer en klubb som lägger stolthet i att ha den bästa ungdomsledaren i landet? Skulle vi kunna ha som mål att varje klubb skall försöka få fram 2-3 egna produkter varje år? Då är det upp till klubben att själv få fram dessa spelare. De ska inte bara komma in och träna utan faktiskt göra skillnad. Det kräver ledare och det kräver förtroende samt resurser. Kan vi få fram egna produkter minskar vårt beroende av utländska spelare. Vi får fram stora namn som dessutom ökar det mediala intresset. Vi bygger vårt hus och börjar i källaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar