Charlotte Bobcats tackar för sig

Michael Jordans hade en sagolik karriär och lyckades utöver vinna allt på planen dessutom skapa en dynasti som ingen annan idrottsatlet någonsin vare före eller efter kunnat närma sig. Michael Jordan är den störste som någonsin ägnat sig åt idrott vilket sätter hans spelarkarriär på en piedestal av diamanter och guld, fastetsad i marken med skruvar så starka att inte ens den kraftigaste tsunami med efterföljande jordbävningar skulle kunna rubba den det minsta.

Michael Jordans postuma karriär skulle snarare beskrivas som diametralt annorlunda och direkt motsatt. Jumpman är känd för sin horribla fingertoppskänsla som inte minst gjort sig påmind genom åtskilliga misslyckanden i draften. Det är inte så att Jordans lag haft dåliga utgångslägen, utan tvärtom ha de oftast, på grund av sin uselhet, fått välja högt och man har lagt sina picks på namn som Kwame Brown, Cody Zeller som visserligen är ung men om man går som nummer fyra i driften vill laget få ut mer än 4 ppg. från dig, Bismack Biyombo, Michael Kidd-Gilchrist som även han är ung och ett bra all-aroundval men gick som nummer två och förväntas ta ett betydligt större ansvar. Jordans bästa val är Jeffrey Taylor med tanke på att han gick långt ned i draften, Gerald Henderson som inte är helt klapprutten, DJ Augustin som i alla fall kunde springa snabbt och möjligtvis Kemba Walker. Med andra ord har Charlotte bobcats dynasti inte varit annat än tragisk, eländig och det som nu hända skall är nog både behövligt och helt rätt.

Inatt täckte Jordan av den nya loggan. Hornets is BACK! Äntligen får jag säga. Jag älskade Charlotte hornets som bjudit mig på många höjdpunkter genom åren. Ett av mina favoritlag bar Hornets färger i mitten av 90-talet. Det var kanske inte så konstigt att laget bar deras färger med tanke på att det faktiskt var Charlotte Hornets. Lagets startfemma hade allt. Man hade insidehot och högtflygande försvar i form av Alonzo Mourning, Larry Johnson. Som liten forward kunde man slänga in Eddie Johnson när Hersey Hawkins behövde vila lite. Bakplanen styrdes av mighty mouse Mugsy Bogues, den kortaste spelare som någonsin satt sin fot i åtskilliga NBA-matcher. Han gjorde ett utmärkt jobb och han genomförde skippen långt innan Skip to my lou gjorde det samma. Bredvis sig hade han Steph, nej förlåt, Dell Curry. Dell var visserligen inte som sin son Steph men när farsan hade bollen utan för trean sa det: svish!

På 2000-talet var det B-Didy Davis, P.J Brown och Jamal Mashburn som tog laget till slutspel ett par gånger och även denna trio fick mig att älska basket ännu mer.

Kanske kan det nya namnet få oss att inte bara minnas utan dessutom återuppleva svunna tider?

(hämtad från http://www.backbuzzcity.com 13/12/22)

På www.backbuzzcity.com kan ni läsa och se mer om det nya laget! Loggan är fin och briljant. Den får oss att tänka på det gamla men den är fräsch, ny och andas 10-tal!