måndag 23 december 2013

Andrew Wiggins vs. Jabari Parker semi-breakdown

Andrew Wiggins var det stora namnet inför årets collegeval och han väntade in i det sista med att offentliggöra att han tänkte ta sin sjukliga fysik till Kansas och Bill Self. Efter honom följde Chicagosonen Jabari Parker och i otaliga camper, matcher som McDonald's all-american och Nike Hoop Summit har de båda jämförts och kontrollerats. Här följer min analys.

Parker har hittills spelat på en högre, mycket mer aggressiv nivå och kräver bollen betydligt mer. Parker kan redan ta över en match både utifrån och inifrån och är sällan anonym speciellt länge vilket ger honom en fördel på Wiggins som i övrigt delar samma utmärkta fotarbete med sin amerikanska nemesis. Skillnaderna är att Parker har ett mer finurligt fotarbete medan Wiggins besitter mer explosivitet. Resultatet i spelet yttrade sig förut i att (och stundom fortfarande) Parker hade tidigare ett betydligt bättre insidespel än Wiggins som istället var mer av en slasher och sanslöst effektiv i breaksituationer. Dessa skillnader minskar dock från dag till dag och även om respektive fortfarande har fördel.

Båda har ett bra skott även om jag tycker att Parker känns mer stabil, kanske på grund av att Wiggins skottrörelse fortfarande ser lite konstig ut. Jämfört med Wiggins år på Huntington prep. har hans skottform blivit mer ortodox men som tidigare nämnt anser jag Parker vara betydligt mer av en skytt än Wiggins som drar fördel i sitt attackspel. Wiggins behöver bli ett större skotthot än vad han idagsläget är för att bli den superstjärna han har potential att bli.

Wiggins fysikaliska förutsättningar med bland annat 6'8 längd och 7 fot i vingspann med galen fart i fötterna skapar ganska imponerande bilder i mitt huvud. Jag ser T-mac och jag ser Kevin Durant. Samtidigt har Wiggins en stor brist i att han stundtals kan försvinna ur en match och ibland tillräckligt länge för att laget inte skall orka med en comeback.
Parker är däremot redo att ta över från uppkast till slutsignalen. Även denne man har dåliga matcher men han är alltid aggressiv och förväntar sig mycket av sig själv. Missar han ena dagen kommer han ändå att vara aggressiv och är fortfarande så mångfacetterad att han kan attackera korgen. Han kommer rakt ut från Simeon High, samma skola som fostrat Nick Anderson och Derrick Rose. Han har spelat på samma gatuplaner som Wade, Tim Hardaway och Isiah Thomas vuxit upp vid och Chicagospelarnas råa, kallblodiga vinnarskalle har även Parker begåvats med.
Wiggins är mer valpig även om han har ett enormt basket-IQ och rör sig fantastiskt bra utan boll.

Båda kommer att ge sitt lag försvar, båda kommer att ge sitt lag returer och båda kommer garanterat att bidra, men för mig är Parker ett säkert kort. Jag vågar nästan garantera er att Parker kommer snitta 15-20 ppg redan under sitt rookieår i NBA. Parker kommer att bli något stort.
Wiggins däremot har potential att kanske bli något ännu större men tycks inte ha samma medfödda mentala hårdhet som Parker begåvats med. Detta innebär att Wiggins kan få det något tuffare i den stora ligan även ifall jag tror att Wiggins har alla förutsättningar att bli en Lebronliknande varelse i NBA. Redan på high school kunde man skymta en sjukt bra spelare i breaksituationer och i NBA där han kan omges av andra toppspelare kan denna förmåga och hans basket-IQ plus passningsvilja bli ryslig.
Jag tror faktiskt att Wiggins toppnivå den dagen han ordentligt hittat sitt skott är högre än Parkers men Parker kommer däremot att leverera from the get goin'. Jag tror och hoppas att vi har en rivalitet som kommer att pågå under många år. En ny Bird-Magic som vi kommer få läsa om i böcker framöver.

Det finns vissa parametrar som man också bör väga in i denna jämförelse och det är i vilket skede laget som enhet befinner sig. Duke spelar utmärkt basket och har hittat en bra rollsättning där Parker/Hood leder och backas upp av flera högkaliberspelare. I Kansas ser läget lite annorlunda ut och även om jag tycker att Wiggins skall kräva mer boll så spelar han i ett lag med en orutinerad bakplan som inte ger honom bollen i vissa lägen som han vill eller ska ha den. Kansas har med andra ord varken samma rytm eller tydliga rollfördelning som Duke lyckats få ihop i detta tidiga stadie. Jag tror att detta kommer förbättras och förändras genom säsongen. Detta gör att min jämförelse stundom fallerar och jag tror att en riktigt bra bild av hur de båda kommer prestera kan inte presenteras förrän Draftcamp drar igång.

Det är december nu och i juni ska det ske. Mycket kommer att hända med såväl Parker som Wiggins. jag tror att vi har en livslång rivalitet och det största hindret vore den mystiska förbannelse som nästan varje år vilar på andrahandsvalet i draften. Beasley, Derrick Williams, Oden, Thabeet, Jay Williams (dog nästan i en MC-olycka), Stromile Swift, Marvin Williams och Tyson Chandler.


Notera även att Durant och Lamarcus Aldridge valdes som nummer 2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar