Tack Växjö Ravens för en fantastisk tid

God dag alla Ravensspelare, - ledare och entusiastiska fans!

Det är med ett visst vemod som jag skriver dessa rader till alla som på något sätt är involverade i klubben. Jag har haft en otrolig resa i Växjö. När jag kom hit för fyra år sedan fanns ingen herrbasket och det kändes som att även damverksamheten var på väg nedåt. Jag flyttade hit tillsammans med min dåvarande flickvän (numer fru) och min vapendragare samt närmsta vän Niclas från Örebro, där jag säsongen tidigare provsuttit ligabänkar och värmt upp på Sveriges finaste parkettgolv genom hela detta avlånga land. Det var dags att börja studera och Växjö blev platsen. Jag var med i uppstartandet av Araby Tigers men även sammanslagningen till Växjö Ravens; den stolta förening som vi är en del av idag.

För ett par veckor sedan hörde man av sig från Malmö och undrade ifall jag ville bli en del av deras  verksamhet. Klubben hade ett par lag som behövde coach och assistans. Jag blev givetvis smickrad av erbjudandet men det var också mycket splittrande, eftersom jag trivdes i Växjö med mina fantastiska lagkamrater och spelare. Men jag är en person som alltid letar efter möjlighet att tävla och lockelsen att få tampas i turneringar och USM, var ett erbjudande som jag blev rädd att jag skulle ångra i resten av mitt liv om jag tackade nej. Därför vill jag nu annonsera att jag tyvärr till hösten inte längre kommer att vara en del av Växjö ravens coachstab.

Det finns så många minnen att lufta. Min första träning. Då var jag inte en speciellt bra coach men jag hade mycket passion och ambition att bli bättre, vilket jag också blev. Vi var två personer i hallen, varav jag var den ena. Vi båda är fortfarande aktiva förövrigt! Ett par träningar senare var de uppemot 20 och vår verksamhet växte snabbt, vilket förstås gladde mig och Ni , alla spelare, pushade mig att hela tiden vara uppdaterad och bli den hårdast arbetande coachen jag möjligtvis kunde vara. 24 timmar till mitt förfogande - Let's go to work! "Hårt arbetande" är precis vad jag vill definiera mig med och begreppet är en stor del av min identitet. Häromdagen såg jag över hur mycket pengar jag investerat i sporten, i form av utbildning och den siffran var i efterhand astronomisk men värd varenda öre, med tanke på hur glad jag blivit när er utveckling synts!

Jag har alltid försökt att utmana er på olika plan och om ni arbetar hårdare än alla andra på och vid sidan av basketplanen, har Sverige snart en uppsjö av nya basketproffs men även proffs i livet rent allmänt! Min personliga övertygelse är att vinnare är något man är i djupet av sin själ och det sitter inte i vilka betyg man uppvisar eller hur många matcher man vinner, utan snarare hur man tar sig an med- och motgång samt vilken inställning man har till livets alla utmaningar . En av mina mest betydelsefulla mentorer lärde mig en viktig läxa med citatet: "are you gonna give up and give in or are you gonna get up and get in?" Ta gärna med er det citatet, både när det går bra eller dåligt men också när det går precis som vanligt! "Every set back is a set up for a come back!" har någon annan sagt och det är inte heller ett så dumt sätt att se på det, tycker jag!

Det bästa med att vara verksam i Växjö Ravens var friheten att få hitta min egen identitet. Det är så lätt att man sätter trådar i sina coacher eller spelare och låter dem vara som marionetter, men så var aldrig fallet här. Jag fick utveckla den stil som jag ville och även om denna är långt ifrån klar, fick jag grunden och de första våningarna i Växjö. Här hittade jag mina sätt att lära ut försvar och vilka principer jag ansåg vara mest adekvata för min personlighet och även mitt sätt att se på anfallsspel samt transition, ja med andra ord fick jag en personlig syn på basket här.
Styrelsen: fortsätt att pusha utvecklingen och kom ihåg att basket växer där den är, bara det finns engagemang som korrelerar med sportens potential.

Var sak har sin tid och nu är det dags för mig att söka nya utmaningar men det är förstås mycket tråkigt att lämna Växjö, samtidigt oerhört inspirerande att få bli en del av Malbas verksamhet.
Malbas har nämligen varit en klubb som jag under ett par år tänkt att det vore spännande att coacha i, så när de hörde av sig blev det lite som ett tecken på att det fanns en tanke med allt. Det är vad jag hoppas i alla fall!

Avslutningsvis vill jag tacka hela klubben med föräldrar och supporters för en fantastisk resa. Jag kommer tillbaka så ofta jag kan och även om jag inte längre bär med mig loggan på mitt bröst, har den gjort så starka avtryck att den etsat sig fast i mitt hjärta och där kommer den stanna för evigt.

Tack Ravens. Tack för att jag fått arbeta med er och ni spelare, klubbledare och coacher: bär upp korpen med stolthet. Det har jag gjort och det kommer jag alltid att göra.

Håll höjden, så håller jag ribban!

1-2-3- RAVENS!