Medan man väntar på att någon annan skall fixa jobbet, sjunker inte sällan skeppet

Jag hade tre mål med kvällen, förutsatt att tid skulle finnas och lugnet infann sig. De två första handlade om att få iväg två mail och gick på två röda. Det sista men mest viktiga var att sätta mitt transitionspel på print. Vad jag söker, hur jag söker det, när och varför... ja ni vet! Skoldidaktiken once again! Efter att detta gjorde, det vill säga ungefär nu fick jag tid att googla lite. Målet för sökandet var att få inblick i lite svenska basketklubbars verksamhet och trots enorma framgångar finns där också en del sorgliga berättelser. Jag undrar hur många basketlag som minskat sin verksamhet radikalt den senaste tiden och där vissa även gått omkull. Det gör förstås ont i mig och jag försöker hitta gemensamma nämnare för de platser den utvecklingen varit negativ.

Det man kan säga är signifikant är att det ideella engagemanget börjar tryta. Folk som tidigare varit inblandade blir antingen ovänner med någon eller känner att det är dags att kliva åt sidan. Åren sliter hårt på folk och detta syns inte minst i basketen men är ett problem som vi måste ta itu med. Det rör sig om två steg; dels måste klubbar underlätta och visa enorm uppskattning och dels måste vi ledare förstå att vi är viktiga. Att enda chansen för basketen att växa är att jag engagerar mig i den och erbjuder min tid. Vänta inte på att någon annan ska göra jobbet, för under den tiden brinner det, kranen står på, huset behöver målas och vi har råttor i skafferiet.

Ett annat problem är ekonomi. Denna fråga som ständigt lurpassar likt en gädda i vassen. Varför är det så svårt att skapa en stabil ekonomi inom svensk basket? Jag tror att vi kanske fokuserar för mycket på just de konstaterande frågorna som varför och detta kanske hämmar oss lite. Men det tycks som att alla klubbar är beroende av ett fåtal storsponsorer och när dessa drar sig undan, framför allt i de mindre klubbarna, raseras en stor del eftersom nya sponsorer inte står och knackar vid dörren.

Det är två problem som vi absolut kan ta itu med och som alltid börjar de med oss själva!