Lärofilosofi del II

Ärlighet - För att kunna nå framåt behöver man mötas av det värsta/bästa som finns; nämligen ärlighet. Jag har länge tyckt mig vara ärlig och har kanske varit det men tack vare en slags "konflikt" med nästkommande term har sanningen  ibland "modifierats" lite för mycket, vilket gjort att jag kanske tappat bort mig själv och inte varit fullt så bra på att säga va dsom behövs sägas. Detta nyckelord har växt fram och jag är betydligt bättre på det idag ä för ett år sedan! Jag insåg het enkelt att det inte gynnade mig som person eller coach och det gynnar definitivt inte spelaren som ville bli bättre om jag inte var redo att presentera de negativa aspekterna så nakna som de faktiskt är - men nästkommande nyckelord gör att ärligheten gynnas.
Vi behöver vara ärliga för att kunna leda spelare rätt och även om ärlighet inte alltid går hand i hand med det man själv tycker/ anser sig vara, hjälper det oss alla i det långa loppet. Mig som coach, dig som spelare och vi som lag. Men ärlighet är också något som man dagligen behöver ifrågasätta och att "veta vad man ska göra" och faktiskt göra är två helt olika saker som realiseras genom reflektion över mig själv.

Positivism - Det här är min grundinställning och det reflekteras i allt jag gör. Jag vill alltid vara positiv och det är för mig en styrka som människa, tränare, lärare och coach. Det betyder absolut inte att man är naiv, men det betyder att jag alltid försöker se på saker och ting med ett synsätt som tillåter mig att staka ut förbättringspotentialen i det som beskådas. Positivism handlar också om energi som jag vill ha i hallen. Det ska kännas att det är utmanande och att alla som är i hallen vill vara där. Det finns inte mycket dåligt i drillväg om ni frågar mig, men en drill jag använder ytterst spparsamt är "idioten" eller "suicides". Jag gillade den inte som spelare och är inte speciellt förtjust i den som coach. Ibland testar jag dock mina spelares inställning och atmosfären i slutet av träningar genom att ge dem valmöjligheter. Efter vissa träningar har jag gett dem som vill möjlighet att köra en sprintövning i slutet. Jag vågar påstå att 100% av dessa gånger har hela truppen sprungit. Det låter kanske inte så speciellt, men för mig är det speciellt för det spelaragerandet går igen i så många av mina ledord och jag tror att en negativ träningsatmosfär sällan bäddar för sådana spelarageranden.

Kontinuitet - Mitt sista ledord handlar om processen - det kortsiktiga som leder till det lågsiktiga. Relationen mellan delarna och helheten. Spelare måste ges många chanser att upprepa det som de lär sig och det kan ta en hel säsong innan en spelare behärskar det i match. Ge spelare möjlighet att lära sig, utveckla, justera och finputsa det som de lär sig och jag vill inte vara en frisersalongcoach (tack enny Atkinson för det uttrycket). Med andra ord en sak i taget. Jag tror att jag kan tusentals olika moves. Pivots, reversepivots, shuffledribblingar, Pro Hops, Dream Shakes, Shift dribbles, shift dribble hop backs, step backs, reversedribblingar, ögonfinter, hesitations, stutters, saxcrossovers, pushcrossovers, Jabs, rocker steps, Sweeps, sweep-skott... ja listan kan fortsätta men det spelar ingen roll om jag inte lär mig att utnyttja dem vid rätt tillfällen. Hellre tre moves att göra bra än att kunna femtusen saker men inte behärska någon. Detta kan man se så många exempel av på matche roch i träningsanläggningar. Du ser den där spelaren som ser ut att kunna allt men så fort matchen startar kan inte ens en dribbling tas utan stegfel eller turn-over. problematik? Frisersalongsproblematiken!!