Det finns vissa utrymmen som inte är helt utforskade, vare sig i basket- eller lärarutbildningen. Mycket av det man arbetar med är strikt akademiskt och fullt av "Bör" samt problematiseringar. Det är inte speciellt konstigt, för är det något man lärt sig av den akademiska värden, så är det faran i att vara säker på sin sak. Det brukar resultera i verbala sabelhugg och sågningar som får den mest sturske att vrida på sig av skammens pinande pisksnärtar. Problemet med att alltid vara strikt akademisk är att man tappar lite praktisk grund att stå på, när man väl kommer ut. Detta anser jag kan drabba såväl universitets- som basketstudier arrangerade av SBBF, då tänker jag förstås främst på steg-utbildningarna. Inte under några omständigheter bör de försvinna, tvärtom så är det akademiska ytterst viktigt men det behöver kompletteras av praktik. Och i min praktik har jag försökt utveckla en filosofi som jag använder mig av när jag arbetar med färdighetsträning.
Min lärofilosofi bygger på praktik, egna lyckanden och misslyckanden, de kunskaper som jag fått genom officilla utbildningar såsom Impact Basketballs tränarprogram men också genom otaliga timmar av inofficiell utbildning med PDF:er och videos signerade Shaka Smart, Billy Donovan, John Calipari, George Karl och listan kan göras hur lång som helst. Det är inte fel att inspireras. Inte att sno heller för den delen, bara man är tydlig med var man fått det ifrån.
Min lärofilosofi, det vill säga hur jag ämnar att lära ut basket, byggs upp kring åtta nyckelord som jag alltid försöker bära med mig. På basketplanen givetvis men faktiskt också vid sidan av den, för de är ett utmärkt navigationsredskap för mig. Kommande två inlägg skall ta upp dessa och beskrivningarna kan komma att förändras med tiden: en återkommande fara i mina blogginlägg! :)
Uppskattning - Både jag och de som är i hallen med mig behöver uppskatta det vi håller på med. Det är en gåva som vi delar och denna ska vi tillsammans göda ytterligare. Om det är någon i hallen som inte uppskattar det vi gör bör denna lämna platsen, oavsett om det är jag, en förälder eller en spelare. Ta en paus - gör något annat men här ska du inte vara! Positiv energi frodas av delad uppskattning!
Entusiasm - Det måste finnas en ömsesidig respekt och entusiasm för hela kontexten och den process som det är att bli så bra som absolut möjligt är. Man behöver förstå skillnaden mellan att inte kunna och kunna något samt att charmen med sporten är att man aldrig kan lära sig att bemästra någon del av den. Med andra ord kan man alltid bli bättre på allt och detta faktum behöver man älska och ta sig an med stor entusiasm.
Kamp - Det finns inget värre än en tyst hall eller ögon utan glöd. Det måste finnas eld och spänning i luften för att tillsammans kunna växa. Det måste vara en kamp och en förståelse för korrelationen mellan kamp och utveckling.
Ambition - Ha alltid något att sträva mot och gläds åt nådda mål. Ambition är som en lykta i ett mörker, det är den som lyser upp vägen som tar oss till målet. Det här är också hunger att alltid försöka snegla på nya saker, moves och dylikt och anteckna lite, för att så småningom lägga till något nytt till kunskapsbanken. För mig som coach handlar det om att studera spelet men också andra faktorer såsom ledarskap, matematik eller helt andra saker och ämnen. Allting kan bidra med något nytt och ambition hjälper mig att fortsätta utforska samt hålla mig hungrig.
Ödmjukhet - Ett ganska svårt ord att beskriva, för det missuppfattas gärna. Ofta ställs det som någon motsats till Swagger och självförtroende, men det är det inte för mig. Ödmjukhet handlar om tacksamhet och hör ihop med uppskattning. Jag ska vara ödmjuk inför mig själv och andra och inse att basketgåvan måste vidareförmedlas och att jag inte räds att dela med mig av min kunskap men också att jag är mycket öppen för att ta in nya saker och tillåta mig att lära utav andra. Gillar jag det inte så kanske det inte passar mg just nu men kom ihåg vad det var för det kan behövas senare av någon anledning.
Är man inte ödmjuk inför andra tror jag att man är dödsdömd som såväl spelare som människa och coach, men det betyder inte att man inte ska tro på sig själv - tvärtom! Tro på dig själv till 100 % men ha ett öppet sinne och var tacksam mot allt och alla som vill dig väl. Då är det lättare att utveckla "rätt" swagger som inte bygger på att vara en "fake thug". Det kommer då sitället från hjärtat, inte från hjärnan och tro mig; det märks vart Swaggern kommer ifrån!
Nästa del tar upp mina sista ledord. Stay connected!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar