Etiketter är samhällets klister. Utan dessa blir det så svårt att fackplacera allt från havregryn till moiltelefoner och människor. Man är vad man är men för andra är man vad de anser att man är. Man är inte sällan sin etikett fram tills motsatsen bevisats.
Spelare ges etiketter och jag kan med glädje räkna upp några av mina genom åren. Attackerar helst åt höger, skjuter gärna inte, lite spinkig och listan kan göra slängre. Sedan kan man dessutom skriva in positiva etiketter men jag lämnar dme just nu. En etikett är viktig att ha viss distans till, utan att för den saken skull negligera den. Det är hur folk ser på ens färdigheter och karaktärsdrag och kan ge en god inblick i eventuella förbättringsområden.
Däremot finns det vissa etiketter som kan vara svåra att radera. Det är exempelvis fysiska förutsättningar såsom långsam, snabb eller explosiv och atletisk. Till viss del, ja en ganska stor del faktiskt, kan man träna upp dessa delar men hela vägen kommer man nog inte riktigt. Russell Westbrook är ett resultat av träning men han har även medfödda kapaciteter som alla spelare inte har. Däremot är Paul Pierce inget större fysiskt fenomen egentligen men han har haft en ypperlig NBA-karriär och det har berott på att han lärt sig spelet utifrån sina förutsättningar samtidigt som han förmodligen varje sommar arbetat med att försöka sudda ut etiketter. Lebron James sågs som en icke-skytt, dåligt postup-spel och ingen vidare försvarare men idag är alla dessa etiketter bortplockade.
Kontentan är att lyssna på folks etikettsättande som ett sätt att expandera sitt spel. De gränser som finns är till för att pushas men man ska också respektera kroppsliga skillnader. Kan du inte bli en Westbrook, kanske du kan bli en Curry eller Nash?
Kan du inte bli en Lebron kanske du kan bli en Melo eller Pierce eller Hayward? Vem är du, hur vill du spela och vad kan du använda som gör dig till dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar