Igår hade vi inte en speciellt bra träning med damerna. Det har varit en bra standard det senaste men igår gjorde vi en av våra sämre träningar. That's it; precis som överallt i samhället kan man inte alltid vara på topp. Ibland känner man som spelare att man gör ett dåligt jobb men om de andra gör ett bra jobb just den träningen påverkar det förmodligen inte kvaliteten allt för mycket. igår var det lite för många som inte nådde normal standard och dte är som sagt lika naturligt som att björkar ger pollen. Detta gäller förstås även mig som coach. Jag är inte heller alltid på topp. Trots det naturliga i "dåliga dagar" ska man inte finna sig i det utan jag tror att man alltid måste utvärdera sin insats, både som spelare, kollektiv och coach.
Jag var sjuk i helgen. Jag tror vår träning började precis där. Även om jga var frisk igår kände jag att jag inte var i toppform och mitt entusiasm i träningen blev därför något begränsad. Jag slår an tonen direkt med min närvaro och igår gjorde jag inte jobbet. Jag hade en dålig dag. Sedan hade spelare kommit tillbaka från sjukdom och det påverkade spelet. Trots detta var vi några man för kort, då vissa fortfarande var sjuka, vilket påverkade intensiteten. Det hade varit träningsläger i helgen för ett par av de spelarna som var närvarande, vilket syntes i deras kroppar. Ändå gick jag ut och ville ha intensitet i träningen, något som jag kanske skulle hållit tillbaka något och istället lagt ännu mer tid på detaljarbete och halvplansövningar.
Kontenta: Vi hade åkommor på samtliga plan (coach, individer, kollektiv) och detta påverkade träningens innehåll. Jag borde dragit ned på intensiteten i vissa övningar men framför allt lagt mer tid på att förklara. På onsdag är det nya tag igen och då ska vi göra årets bästa träning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar