Stolt men inte nöjd

Jag gillar ord. De kan skapa vita gäss i mina tårkanaler och är förbannat upplyftande om de används rätt tids- och lägesmässigt. Stolt men inte nöjd blev en fras som användes stundtals och som näääästan summerar resan i helhet. Vi kan vara lite stolta över sekvenser, men det finns också lite mer dystra sekvenser. Inte alls speciellt konstigt! Tvärtom!

 I skrivande stund ligger jag på en halvtom luftmadrass med min skinkmuskulatur försiktigt stötande i marken vid sidoförflyttningar. Turneringslivets epicentrum. Det blev bara en match i b-slutspelet och vi gör egentligen inte en toppturnering. Vi har spurter som ser okay ut men nivån är för ojämn och vi märker vad som saknas för oss. Rutinen är en uppenbar aspekt som inte ska undervärderad det minsta i dessa sammanhang. Ge oss ett par år av bra träning så är vi där, utan tvekan.

En annan faktor är åldersskillnaden och därigenom även de differenser som följer denna med storlek och allt annat!

Tempo och fysik är två saker som jag kommer att lägga mycket mer fokus på kommande säsonger. Nu har de flesta en okay grund att stå på och från den är det dags att bugga vidare med nästa steg.