Lärdomar av ett år med tre lag

Om några timmar sätter jag mig tillsammans med flera andra korpar för att delta i den fantastiska basketfestivalen. Spänningar och förväntningar blommar ut i något explosionsliknande och för flera av våra deltagare blir detta första gången. Jag har varit där förut men då snörade jag på mig skorna och svettades på golvet, denna gång blir det visserligen på golvet men med mer begränsad rörelseyta i och med att coacher sällan tillåts gå in och sänka några skott emellanåt.

Trots detta har basketpraktiken trappats ned de senaste veckorna och nu är det istället mestadels teori som fyller tankeverksamheten. Det har även skapats bra tillfällen att reflektera över säsongen som gått och vilka lärdomar den genererat. Vissa fanns där redan innan starten men har stärkts eller utvecklats ytterligare. Några listar jag nedan:

• Detaljrikedom från start! Som ny i coachgemet var jag rädd att bli enformig och kunde därför ibland prioritera vissa saker framför andra. Detta finns fortfarande men jag stressade detaljerna mer och blåste också av träningen oftare allt eftersom jag fick mer vana av coachningen. Denna punkt sitter till viss del ihop med nästkommande

• Ha en planering men var ingen slav under den! Genom att fokusera mer på fler detaljer tidigt går det förhoppningsvis snabbare att kunna bygga vidare på nästa del av spelet. Självfallet behövs fingertoppskänsla eftersom man måste försöka möta men samtidigt utmana ungdomarna i sin kunskapsbas.

• Varje träning bör bestå av individbaserad/ personlig skill development.

• Fokusera på färre saker men gör dem förbannat bra! Denna åsikt kommer säkert att ändras men just nu, med begränsade träningstider tenderar träningen att bli för spretig om man vill hasta ihop alldeles för mycket. Samtidigt har man ju ett läroansvar och på ett individuellt spelarutvecklingsplan är denna teori kanske sämre att anamma.