Jag har växt upp omgiven av kyrkor, biblar, aftonböner och lite av det som hör kristenhetens Sverige till. Det har bara varit bra för mig för det gav mig en inblick i det gudomliga livet. Allt fint som omger mig och dig samt hur vi kan förvalta detta. Än idag är kristendomen en central del av mitt liv av lite olika anledningar. En nästintill exakt lika central del ges islam av lite andra anledningar. Det sköna är att båda två mynnar ut i samma härliga delta uppbyggt av kärlek och dedikation. Jag högaktar sund tro oavsett avsändare.
Men i mitt liv har jag också ställts inför flera (för mig) tuffa utmaningar. Det har varit mer avgörande saker såsom död, dåliga betyg men också triviala grejer som obesvarad kärlek och liknande. Det var i detta som jag fann min outlet, min tro. Basketbollen var det mest naturliga för mig att greppa i tider av glädje och tider av sorg. Varje studs, varje gång nätet rasslade till insåg jag att min Gud såg mig och delgav sin omättliga kärlek. Basketen lärde mig om orättvisa, passion, glädje, sorg, comebacks, mot-alla-odds-berättelser, övermänsklighet, misslyckanden, ansvar, disciplin, kärlek, respekt, gemenskap och listan kan göras lång. Basketen lärde mig att leva och därför är min tacksamhet gentemot sporten helt gränslös. Den infiltrerar varje beslut jag fattar och kommer aldrig någonsin att lämna mig, precis som jag lovat att aldrig någonsin överge den. Inte för att jag måste, utan för att jag inte kan.
Basketen ledde mig till fantastiska människor i alla möjliga städer och nivåer men den ledde mig också till min blivande fru. De två viktigaste faktorerna i mitt liv. Basket är kärlek. Basket är livet och basketen är för alla. Ingen utesluts oavsett faktorer. Det gör den större än allt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar