Fullplanspressar är ju omåttligt populära, framför allt på ungdsomsnivå. Pressar får dock ofta stå emot ganska mycket skit för att de inte håller måtten upp i seniornivå och att duktiga guarder utan större mankemang kan bryta dem. Jag är delvis beredd att hålla med men måste först slå fast en och annan devis gällande denna gamla slitna pessimistinställning.
Även om en press givetvis blir svårare och svårare ju större planen blir och desto mer skickliga motståndarnas bollhanterare är tror jag fortfarande att de kan ställa till besvär. Konsten är att träna din press extremt hårt och drilla den dagligen för att göra spelarna vana vid att pressa. Oavsett hur duktig motståndarlagets spelare är kommer pressen (om den är väldrillad) alltid att ta tid från deras anfall samt skruva upp tempot på matchen - något som jag tycker är en av de största fördelarna med att pressa.
Jag gick på en utbildning i våras, där en av ledarna fastslog att man aldrig skulle dribbla mot en press och dennes pressbreak gick ut på att passa sig ut ur en press. Inga konstigheter egentligen men jag anser att om man kan bryta en press så enkelt så är det ingen effektiv press. De flesta pressar bygger på att skära bort passningsvinklar och tvinga motståndarna att få bollen i marken. Shaka Smart, Bruce Pearl och Billy Donovan fastslår detta som ett slags "grundkrav" ganska snabbt när de talar om sina pressar. Men att det alltid är så "enkelt" att pressa är förstås inte riktigt sant. Jag tror att man måste ha det i sin identitet, jobba med den varje dag, inte vara rädd för att bli slagna ett par gånger per match och vara bra på "fix it-situationer", det vill säga lägen där motståndarna bryter första linjen och vi måste komma ned i paraplyzonen snabbt.
Förra säsongen blev pressen mitt damlags identiet och vi hade den att tacka för mycket av våra framgångar. De matcher som vi förde statistik hade vi 3 spelare som snittade mer än 3 steals per match. Det viktigaste med pressen är att dte gör motståndarna trötta om de inte är vana med att träna mot intensiva och varierande pressar. Dessutom är det vansinnigt kul!
Mina toppressar:
5. Walbergs 2-2-1/ Run and jump - Fantastisk på highschoolnivå och ett terminologiskt mästerverk!
4. Bruce Pearls 1-2-1-1 - Bidragit med oerhört mycket till den diamant som Smart senare använt. Gjorde Tennessee till ett framgångsrikt program och verkar ha återuppväckt Auburn ur en långvarig slummer.
3. Shaka Smarts "havoc" - Havoc är förvisso ett koncept bestående av flera olika pressar men jäklar vad underhållande de är att se på. Även om Smart är en pressguru har den inte tagit dem djupt i March Madness mer än en gång och mot topprogrammen står den sig tyvärr ofta platt. Detta gör att Smart inte lyckas knipa de två högsta placeringarna...ÄN ska man kanske tillägga. Det blir spännande att se om topptalang på Texas kan göra hans försvarssystem mer fruktat, även bland de större programmen.
2. Rick Pitino Matchup - Riktigt underhållande och har skapat stor förödelse mot bra skolor. Inte lika aggressiv som Smarts men fortfarande riktigt slug många gånger.
1. Billy Donovan man-man - Gators var enormt effektiva när de använde sina pressar under Donovans styre. Bra terminologi och fantastiskt aggressiv. Gick i skolan hos Pitino och lärde i sin tur ut den till Smart. Lär knappast bli mycket av den i NBA dock!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar