Supertränarna bara växer och växer. Inte storleksmässigt utan snarare till antalet och flera av dem gör succé runt om i värden. Det som Ganon Baker började för cirka femton år sedan har spridits och numera kan vi se Micah Lancaster sätta ihop ett litet crew av tränare med mad handles och förmåga att göra två saker samtidigt.
Jag har studerat såväl Ganon Baker som Lancaster i detalj och är en stor beundrare av deras arbeten. En del av deras drillar har jag till och med kapat rakt av just för att de är så förbaskat bra.
Men finns det egentligen några superövningar? Nej, jag är skeptisk utan tror snarare på varje övnings utformning. Mycket av det material jag beskådat av Lancaster och Baker är bra annat är kanske inte riktigt lika bra. Vissa saker är väldigt komplicerade och utmanande men kanske svåra att sätta in i en direkt basketkontext.
Den viktigaste aspekten som supertränarna bidrar med är deras sätt att pusha sig själva och sina participanter till en ny nivå och det var just detta som fick mig att fastna för G Bake en dag i Göteborg i maj under basketfestivalen. hans intensitet var fantastisk och någon vecka senare lånade jag en DVD som min vän köpt, satte mig med digitalkameran och spelade över hela DVD:n genom att filma TV:n. På riktigt.
Jag tror att man inte sk avköpa en övning bara för att den verkar komplicerad eller för att den har "NBA" eller "Kobe" som en del av sitt namn utan snarare handlar det om vad man får fram genom övningen och vad du belyser. Detaljerna är skillnaden mellan en utmärkt och en vanlig spelare. Jag är fortfarande ett stort fan av mycket av deras arbete men Lancasters och Bakers stora förmåga är att kunna erbjuda utmanande samt extremt intensiva träningar och deras personlighet är kanske viktigare än många av deras övningar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar