Basketkärleken är nästan överdriven när jag varje dag kommer på mig själv med att tänka, "det här är den bästa match jag någonsin sett!"

Så var jag där igen efter tre dagars collegeuppehåll och för underhållningen stod Duke och Syracuse inför närmare 40.000 åskådare. Syracuse är mitt favroitlag. Jag älskar zonen, jag älskar coachen och jag älskar spelarna. Jag älskar spelarna så mycket att jag är redo att byta bort hela lakers bara för att de nästa år ska spela tillsammans i just LA. CJ Fair förväntas gå i andra rundan i årets draft. Skjut mig med lösplugg om han sjunker så lågt för den herren har väldigt mycket spel. Smooth operator ut i fingerspetsarna.

Men även Duke är helt fantastiska att titta på och jag skulle inte bli speciellt ledsen om de drog det längsta strået denna match för upp till dans bjöd dem minst sagt.
Syracuse 2-3 såg lite halvrisig ut mot Duke som byggde sitt spel på tre delar. Få in bollen till straffkast, attackera och hiva treor tills armen trillar av. Det är inte så mycket mer som behövs mot en zon och lägg till en och annan screen emellanåt när sekunderna började ticka iväg. Det är just detta som får mig att tycka om just Duke (även Syracuse iof) så mycket. De spelar kontrollerat och har alltid en back-up och ett välskrivet schema. Deras sätt att försvara Tyler Ennis, en av NCAA:s absolut förnämsta point guards, är otroligt. Hela andra halvan är det i stort sett punktmarkering av Cook som långa stunder är helt vänd bort från spelet för att ta bort Ennis. Istället tvingas Cooney ta upp bollen, något han gör bra men inte är van vid. På så vis lyckades Duke ta bort två viktiga spelare ur Syracuses spel. I slutet av matchen fick dock Ennis bollen ett par gånger och det blev poäng eller assist varje gång vilket visar lite hur galet duktig han faktiskt är.

Syracuse är farliga offensivt på grund av en fantastisk startfemma där alla kan bidra. Cooneys skytte är top notch. Ennis playmaking skills är kanske och förmodligen bäst i hela NCAA. CJ Fair är en fantastiskt mångsidig poänggörare, Christmas hoppas högt och dunkar hårt. Grant är lika skilda som alla andra big men i NCAA. Mångsidigheten gör 'cuse till ett av seriens mer svårstoppade anfall, deras problem är att de har en tunn bänk.
Försvaret är fantastiskt och förutom sin extremt fysiska zon med mycket blockar tar Syracuse returer som kungar på båda sidorna av planen. Laget är absolut det lag som jag njuter mest av att se spela i år  och jag tror att de kommer nå långt.