Jag har upptäckt mig själv att många gånger hålla på fel lag i den bemärkelse att "fel" är det lag som jag på förhand tyckt lite mindre om än sina motståndare. För er som lyckats undgå det är jag ett Kentucky-fan men det har skurit sig mellan oss i år. Det beror på flera orsaker men främst på att jag snarare håller på Calipari än universitetet. Varför har svårt förhållande hamnat på glid? För det första har Calipari börjat att spela mer och mer ett anfall som liknar traditionellt motion vilket limiterar antalet attacker, det signum som fått mig att dregla varje gång Caliparis lag går ut på planen. För det andra har de för många spelare som jag inte riktigt njuter av att se spela. Harrisontwins är förvisso mycket rediga, verkar schyssta och kan spela men jag tycker inte att de är sagolikt roliga att se på. Willie Cauley-Stein är ju värdefull men han är inte sanslöst rolig att se på. Julius Randle är en best och den som inte njuter av att skåda honom skulle jag gärna möta över ett parti schack. James Young är spännande och rolig men jag föredrar helt klart att se honom de matcher när han är i attack mode.
När de mötte UNC höll jag på UNC av den enkla anledningen att de spelade roligare (UNC var och förblir min första collegekärlek och kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, oavsett om Roy Williams står vid rodret eller någon annan). När de mötte Michigan State höll jag på Michigan. De hade mer hjärta såg det ut som men framför allt spelade så mycket roligare, snabbare och hade det lilla extra. Men ett lag som jag alltid håller på oavsett vilka som står på andra planhalvan är Syracuse. Boeheim är ett orakel och kan ni förstå hur man får en zon att bli så spännande? Kanske är det 'Cuse som är mitt hjärtelag, kanske inte. Jag är nog för impulsiv för att totalt grotta ned mig i ett lag. Lakers har jag iof gjort just detta och se hur det går för dom nu... Ge mig en Whisky, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar