Dennis Rodman ska/har dragit ihop ett all-stargäng av gamla avdankade NBA-spelare som ska uppvakta Nordkoreas ledare (vars namn jag är osäker på) Kim Jung-Un. Hela värden rasar mot Rodman som försvarar sig med den låga begåvning han har genom att säga saker som han antingen tror ska förbättra gemene mans inställning, alternativt raka motsatsen och bara provocera. D.Rod menar att världen missuppfattat allt och att Kim Jung-Un inte alls är så farlig utan egentligen en ganska schysst grabb. Säga vad man vill men kanske är Rodman USA:s mest värdefulla resurs just nu. Kanske är han världens bäst maskerade agent som infiltrerar landet och undersöker eller i alla fall håller norrisarnas kärnvapenhot borta så länge som de känns någon i USA.
Jag tycker att Dennis uttryckt sig katastrofalt puckat men det har jag hört många gånger förut och hans okunskap ska inte överskugga att han faktiskt gör något bra också.
Eventet som helhet känns oerhört tragikomiskt. Nordkoreas enorme ledare på 142 centimeter ska uppvaktas med pompa och ståt. Första tanken var förstås att ha ett metamfetaminkalas av Guds nåde men eftersom kinesisk polis precis ertappat dem med världens största illegala last tänkte man om och lotten föll inte alls långt från knarket. Den föll snarare mitt i knarket, i världens näst största metamfetaminbunker: Dennis Rodman.
Självklart nappar han på erbjudandet eftersom han hade tokkul när han för två år sedan besökte Finland för att slita ned några returer. Kim Jung-Uns högra hand (osäker på namn men han heter med största sannolikhet något med Kim) säger dessutom till D.Rod att ta med sig några av sina NBA-kamrater. Från 90-talet. Håll i er för nu börjar det verkligt roliga!
Listan av spelare är lika tragikomisk den och flera välkända alkisar och småfifflare syns i truppen. På Forwardpositionen startar Vin Baker, en NBA-veteran som hade tretton år i NBA, både goda och hårda och som lyckats bränna upp sina 93 miljoner intjänade NBA-dollar på sprit. För nästan tio år sedan gick han ut och sa att han var bankrutt. Nu har han fått ett jobb igen!
På guard startar en av mina favoriter: Kenny Anderson som efter femton år i proffslivet la skorna på hyllan, började coacha ett highschoollag men fick sparken efter att ha kört rattfull. Han har fem olika fruar och sju barn.
Bredvid sig eller på andra sidan planen har den gamle försvarsikonen Doug Christie snörat på sig skorna. Chrsitie är kanske världens mest kända basketspelare bland tonårstjejer och har sin fru Jackie och parets medverkan i basketball wifes att tacka för det. Nu satsar han att nå ut till Nordkoreanska tonårstjejer med.
Cliff Robinson är nästa forward att mönstra upp och även denne förklarade nyligen att han gått i personlig konkurs.
Där har vi de stora namnen och häcklingen har bara börjat och mest av skiten får Rodman ta. Välförtjänt? Ja, för hans idiotiska kommentarer men det finns andra aspekter som svalkar sig i skuggan av all hetta.
Kalaset i sig är förstås ganska komiskt och eftersom flertalet av de spelare som valt att ställa upp får man se det som ett sätt för dem att tjäna lite pengar. Kanske till och med få tillbaka lite av de pengar som de under sina NBA-år lagt in i landet genom välgörenhet, FN och liknande organisationer. Med tanke på att folket svälter och armén frodas så måste ju detta ses som ett positivt sätt att bränna några miljoner av den Nordkoreanska välfärden.
Högst spekulativt kan jag hoppas att det inte bara är Kim Jung-UN deltar vid ceremonin utan kanske får till och med vanligt folk på något sätt bevittna matchen? I såfall är det ännu bättre spenderade pengar för folk som annars har som mest roligt när en snorbuse piper i deras egna näsa.
Inviten i sig är något positivt och kanske kan det vara en öppning att jobba vidare på. Om inte är det i alla fall ett evenemang där utländska medborgare deltar, vilket är något helt unikt i världens mest slutna land. Basket kan vara väldigt politiskt men det kan också vara en pick-up någonstans i världen utan minsta anspråk till ställningstagande. Vi kanske ska försöka se bort från idiotiska uttalanden och istället i vår vilda fantasi försöka se det som en vänskaplig pick-up som för en gång skull råkar utspela sig i Nordkorea? Kanske kommer Nordkorea att få fram någon basketspelare som i framtiden gör liksom Ri Myung-Hun och ger NBA en ärlig chans. Japp, det är sant! Nordkorea hade en 7'9 fot (234 centimeter) lång center som försökte sig på NBA. Flera lag var intresserade av honom men ingenting hände på grund av att USA förbjöd honom att komma dit och provspela för bland annat Washington Wizards. Förklaringen var att man vägrade "handla med fienden".* En heroisk, utopisk tanke vore om det här skulle ses som en invit till resten av världen signerad en Kim någonstans i Pjongjang (orkar inte stava). Att det är Rodman och bankrutt basketspelare som representerar resten av världen känns i och för sig lite tokigt men å andra sidan är väl hela situationen lite, lite tokig?
* För något år sedan läckte en bild ut på Internet från begravningen av Kim Jung-Il. Mitt bland alla 150 centimeter långa män reser sig en enorm jätte och genast började rykten florera att detta skulle vara Ri Myung-Hun. Så gick det med den karriären. Blir man inte basketproffs kan man titulera sig som bonde och leva på inkomsten som en majskolv om året ger dig i Nordkorea alternativt stämpla in och bli militär. Karriärsvägarna är oändliga och det är kanske därför som Nordkorea är mer känt som "Möjligheternas land".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar