Fundamentals förändras hela tiden i och med att spelet förändras och om något vandrat in på en träning 1953 hade bakom-ryggendribblingen förmodligen inte använts speciellt frekvent men senare blev den nästan en norm på basketplanen och utförs dagligen runt om i hela världen. Men är det speciellt effektiv egentligen? Åsikterna tycks gå isär.
Andy Enfield gjorde stor succé förra årets collegeslutspel när han tog många överraskande skalpar med sitt Florida Gulf coast. Bedriften gav honom ett attraktivt erbjudande på USC som han tackade ja till och därmed lämnade Florida för Kalifornien. Enfield har ett gediget register med bland annat många år som assisterande coach i NBA men även personlig tränare. Denne man menar att man
aldrig ska använda sig av bakom-ryggenfint i halvplansspel och förklarar det med att dagens försvarare är så snabba och bra på att läsa denna dribbling vilket resulterar i en TO. Som anekdot väljer han att berätta om den makalöse Mugsy Bogues som var mästare på att spela bollinje ena sekunden och under tiden som motspelaren tog sin studs bakom ryggen hade Mugsy redan försvunnit med bollen till andra korgen. Jag tror att Enfield har en stor poäng och om man tänker på det är det mycket sällan som bakom-ryggenfinten förekommer i halvplansspelet. Fullplan och med en backande försvarare förändrar förstås dribblingens status.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar