Springandets paradox

Idioten. Det är inte bara en bok av Dostojevskij utan den kanske mest använda straffövningen i basket- eller idrottsvärlden till och med. Jag har själv använt den. Förhållandevis sällan dock och det beror på två förklaringar. huvor Brown sade en gång att han skadade en av sina bästa spelare när han lät laget springa bort sina synder och därefter slutade han att använda övningen. Denna  förklaring väger dock inte så tungt för mig. Även on Hubie Brown är ett orakel, en levande bok och fantastisk, så framgår ju inte riktigt viktiga omständigheter gällande spelaren olycka.

Däremot tycker jag själv att övningen är så hutlöst tråkig och det beror förmodligen både på övningens utformning men även på att den är så förknippad med dåliga saker, turnovers och brist på passion.

Samtidigt måste jag kasta ut ett frågetecken. Alla coacher älskar när sina lag springer, ändå är den vanligaste bestraffningen vid "dåliga insatser" just springövningar. Det kan ju knappast skapa associationer till att springandes är  något bra?

Kommer jag aldrig mer att genomföra en idiot? Knappast men ska nog försöka anstränga mig för att hitta substitut. Straffkassa som går till cuper? Donuts till coach? Iof det sistnämnda vill man ju absolut inte ska vara förknippat med något negativt. Då är idioten bättre.