onsdag 6 augusti 2014

Inside samt transition - Bryta konventioner

Igår hade vi en bra träning. Jag försöker stressa vissa saker och tidigt etablera dessa i mina spelares DNA. Spelare som kan attackera exempelvis. Spelare som kan attackera och passa. Spelare som kan attackera, passa och spela försvar. De som behärskar denna treenighet kommer behövas i 40 minuter och med andra ord vill jag helst göra alla mina spelare till 40-minutersmaskiner.

Vi jobbade vidare med våra försvarsprinciper som sammanfattningsvis bygger på en sanslös hjälp och trakasseriförsvar på bollhållare. "trakassera bollhållaren!" handlar helt enkelt om att göra livet till en pina för honom. Ligga i hans ansikte, jaga med blick, mun fötter och händer.
För första gången någonsin gick vi dessutom igenom insideförsvar och det artade sig. Grunden sitter för de flesta medan andra till och med kommit till nästa steg i postförsvaret.
Under mitt sista år i Örebro fick jag i slutet av säsongen testa spela lite 4:a. Det var inte helt enkelt att tampas mot spelare på 205 och betydligt fler kilo än mig. Det fick mig att tänka till gällande försvar inside. Det fick mig att inse vad som krävdes för att kunna spela mot spelare som är större än mig själv, något som ofta sker på basketplanen.
Utifrån snabbare-starkare-störreprincipen behöver du hitta dina fördelar gentemot den som du spelar mot. Jag försökte använda mig av snabbhet samt lite tjuvknep. Tjuvknepen är fantastiska och är förklaringen till att Kevin Garnett fortfarande går långt efter sitt bästföredatum.

Vi har även jobbat med transitionförsvar. Bokstäver och diamanter använder jag för att instruera hur vi vill stoppa motspelares fastbreaks! Jag vaknade alldeles för tidigt i morse, tänkandes på just transitionanfall. Tankarna tog mig till min husgud John Calipari och jag studerade hur han sprang sina breaks. De är annorlunda från vad jag lärt mig. Insidespelare springer mitten, precis som den gjort sedan Coach Rupp bestämde att det var det bästa! Calipari gör inte detta. Inte heller gjorde Utah Jazz det när Karl Maalone var där. Eller Knicks under D'Antonis styre. Dessa lag vill alla spreada golvet, vilket gör att insidespelare springer i en forwardlinje och därefter fortsätter igenom för att öppna upp för forward som liggr bakom. Okonventionellt men effektivt med rätt manskap!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar