En säsong. Tjugofem matcher. Tjugofem tillfällen som alla genererat något positivt och något negativt. Några ytterst få matcher har inte alls känts bra. Framför allt två stycken men resterande har varit fall framåt. Kontentan är att oavsett resultatet på tavlan har vi i alla fall lärt oss otroligt mycket. Mest av alla i hallen har kanske jag lärt mig. Det är inte helt lätt att lära sig "fingertoppskänslan" alla gånger. vad tar man time-out för? När behöver vi bryta motståndarnas momentum. Det tog mig flera matcher innan jag insåg det var ett utmärkt tillfälle att använda 20 sekunders time-out under straffkastsituationer. Numer är det sällan ett straffkast då jag inte försöker att dela med mig av någon liten anekdot, gärna om ankor, hundar och annat vackert som passar in i situationen.
Idag bestämde jag mig för att föra lite statistik. Det var tuff göra. Hela matchen gick jag runt med mitt block och penna. Mycket missades. Av de ungefär åtta statistiska kolumnerna lyckades jag endast fylla i tre. Steals, returer och turnovers. Det gav mig något konkret att bita i och arbeta vidare med. Jag har övat en del returtagning med laget. Det syntes. Vi vann returtagningen med mer än dubbelt så många som våra motståndare men vi hade också mer än dubbelt så många turnovers.
Jag tror att ett vinnande koncept för basket är att vara bäst på två-tre saker och inte vara sämst på något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar