Toronto Raptors är för basketen vad guldrushen var för USA

Jag minns det som igår. Det var mitten av 10-talet. 2004 eller 2005 och jag hade precis börjat bli förtjust i amerikansk collegebasket. Ett av mina tidiga favoritlag var (och är) Villanova och på den tiden hade jag aldrig hört om ett lag som startade fyra guarder ( ett system jag sedermera kopierade mycket av) och en kraftforward. Spelsystemet i sig var fantastiskt men spelarna som Jay Wright ställde upp med gjorde allting ännu roligare. Jag minns deras fyra. Den bestod av Randy Foye (min andrafavorit)' Mike Nardi (en mysig skjutande Guard), Allen Ray ( hamnade i celtics, sköt fantastiskt och fick sitt öga utpetad en gång. Håller numer till i tyska Bundesliga) och Kyle Lowry som var min favorit.

Nardi blev inte ens draftad, Ray hade det tufft, Randy Foye hade en stark start medan kyle Lowry har gjort det motsatta; blivit bättre varje år. I år ser han fruktansvärt bra ut och förra årets goda form är till och med uppgraderad. Han är inte helt utesluten ur MVP-diskussionerna men är en mycket ovanlig MVP-spelare. Dessa brukar bygga sitt spel på heroisk talang men Lowry bygger sitt spel på heroisk kämpaglöd, vinnarskalle och vilja. Ovanligt men fruktansvärt underskattade talanger.

Jag minns för ett par år sedan. Ingen ville hamna i Kanada. Det var fruktansvärt. Staden var kall och laget sög. Någon kom på att de skulle satsa europeiskt, man signade den fruktansvärde Bargnani och blev ännu sämre. INGEN ville spela i Toronto. Det är precis som Kobe är nu fast handlade om en stad istället på den tiden. Men åren gick och saker förändrades. Raptors blev en symbol för något större. Hela landet började älska basket som plötsligt var större än hockey, man satsade på att promota sig, bytte coacher och spelare och hittade plötsligt en identitet. Skapade en identitet kanske jag ska säga. Nu har man involverat Drake i organisationen och (inte därför) leder man östkusten. Det är en vansinnig symbolik i ett lag från ett land som spottar ut toppkalibrig talang in i USA. Wiggins, Bennett, Olnyk och nästa år min favorit-Wildcats Trey Lyles. Grattis Toronto.